Meryem Can
Värnpliktsnytt 2002
I dag projektledare och redaktör på Appelberg
Meryem Can arbetade som ungreporter på Vestmanlands Läns Tidning i Västerås dit hon kom direkt från gymnasiet. Hon hade hört talas om att Värnpliktsnytt var en bra skola för journalister och skickade in en ansökan om att få göra sin värnplikt där, blev kallad till intervju och antagen. Efter att ha ”mönstrat” fick hon göra sin grundutbildning på S1 i Enköping.
- Värnpliktsnytt var den bästa journalistutbildning jag kunde ha fått. Vi fick ge oss ut på fältet med en gång men tack vare grundutbildningen så visste vi alla hur försvaret fungerade och vilka frågor som kunde vara intressanta. En del av de kontakter som jag knöt på S1 hade jag senare nytta av på tidningen.
Meryem Can berättar att de officerare som hon kontaktade för intervjuer kunde vara rätt skeptiska eftersom de anade att reportrarna var ute efter att avslöja något. Tidningen var känd för sina granskande reportage.
- Vi granskade försvaret men försökte också skriva om positiva nyheter även om jag inte kommer på någon just nu, säger hon och skrattar. Vi var ofta först med försvarsnyheter. Och det gick väldigt bra för dem jag jobbade med efter sin tid på Värnpliktsnytt, de flesta fortsatte i yrket och blev duktiga. Jag lärde mig mycket om reporterrollen under min tid på tidningen.
Vad betyder det att man nu lägger ner Värnpliktsnytt?
- Det är väldigt tråkigt eftersom tidningen är en bra skola och en viktig röst. Dels för de värnpliktiga men också som en tidning som granskar försvaret. Det jag frågar mig är vad som händer nu när det inte finns en oberoende granskare som gör detta på uppdrag av staten. Visserligen är rapporteringen i medierna bra men Värnpliktsnytt fyllde en väldigt speciell funktion.