EU:s kulturpolitik handlar om att få i gång samarbete på alla geografiska och politiska nivåer. Men kritikerna tycker inte att EU ska syssla med konst- och kulturprojekt.
Aldrig tidigare har EU:s kulturpolitik samlat så många i Sverige. På onsdagen, som en del av ordförandeskapet startade konferensen ”Re:designing cultural politics” 200 deltagare från en lång rad medlemsländer. Mötet arrangerades av Intercult, som med pengar från kulturdepartementet arbetar för att internationalisera den svenska kulturen.
Det har käftats i åratal i Sverige och andra EU-länder om huruvida kulturpolitik uteslutande är en nationell angelägenhet, eller om det finns anledning för EU att lägga sig i. Men i och med kommissionens ”kulturagenda”, policydokumentet från 2007, har något hänt.
– Nu har det skett ett skifte. Den tidigare rädslan för att EU:s överstatliga nivå skulle ta över den nationella politiken är borta, nu är det samarbete mellan nivåerna som gäller, säger Ilona Kisch, generalsekreterare på den oberoende organisationen Cultural Action Europe.
Skiftet innebär att de som jobbar med EU-kultur nu är angelägna om att konkretisera kommissionens policydokument. Interkulturell dialog, relationer över nationsgränser och kreativa industrier är de tre målsättningarna.
– Implementeringen ska ske genom konkreta samarbeten transnationellt, nationellt, regionalt och lokalt. Äntligen förstår EU vad kultur och konst kan användas till och att kultur spelar en allt större roll, säger Ilona Kisch.
Hon syftar bland annat på de så kallade kreativa industrierna men också den icke kommersiella kultursektorn.
Men inte alla på konferensen tycker att EU sysslar med rätt saker på kulturområdet. Kulturrådets styrelseordförande Kerstin Brunnberg såg en fara i att EU blir för instängt i stället för att ta del av aktuella frågor på internationell nivå, som till exempel upphovsrätten, där kulturens röst kan påverka.
EU:s kulturbudget uppgår till cirka 0,3 procent av den totala EU-budgeten, 440 miljoner kronor per år.