Under en militärkupp kringgår en 20-årig thailändsk bloggare censuren och publicerar bilder som sprids globalt. Entusiaster världen över som inte känner varandra skapar på sin fritid ett uppslagsverk vars make vi aldrig tidigare skådat. Sjuka flickor bygger hemliga nätverk där de delar med sig av livsfarliga tips om hur man håller sig smal.
Det är några exempel på hur världen förändras på gott och ont när internet ger oss helt nya möjligheter att samarbeta. Hur det är möjligt och vad det innebär analyserar den amerikanske forskaren och nättänkaren Clay Shirky i sin bok ”Here comes everybody”.
En förutsättning för dessa nya samarbetsformer är enligt Shirky av att kostnaden för att organisera sig inte bara har sjunkit tack vare nätet – den närmar sig i många fall noll. Med kostnad menar han inte bara pengar utan också alla de andra resurser i form av tid, kunskaper, kontrollmekanismer med mera som krävs för att åstadkomma något tillsammans.
Hierarkiska strukturer som företag och byråkratier har fram till nu ofta varit nödvändiga för att få människor att agera samfällt i större skala, menar Shirky. Han radar sedan upp mängder med exempel på att det inte längre behöver gå till på det viset. På område efter område börjar amatörer på sin fritid göra sådan som förr sköttes av betalda proffs.
Linuxprojektet är ett av de fenomen som Shirky uppehåller sig vid. Där har ett stort antal människor från olika delar av världen, utan formella kopplingar till varandra, oavlönat skapat ett operativsystem för datorer som väl kan mäta sig med de främsta kommersiella produkterna på marknaden. Det hela började med en chansartad fråga på nätet från den finländske programmeraren Linus Torvalds: är det någon som vill vara med? Sedan var bollen i rullning.
En annan av Shirkys grundteser är att nätet inte är själva orsaken till de nya grupper och samarbeten vi nu ser växa fram. Nätets roll är snarare att möjliggöra sådant som redan fanns latent men som varit för kostsamt att förverkliga. Teknologin – tjänster som Facebook, Twitter med mera - förstärker och expanderar våra sociala mönster.
Vad är det då mer konkret som nätet bidrar med?
Internet är det första mediet där alla kan nå alla med dubbelriktad kommunikation. Effekterna blir flera. Du behöver till exempel inte på förhand avgöra till vem du ska rikta en fråga eller uppmaning. Du begränsas inte heller av geografiska avstånd. Eftersom internet är ett globalt fenomen kan du potentiellt du nå alla världens nätanvändare. Chansen att finna just dem - och tillräckligt många - som delar din målsättning eller kan ge dig rätt svar ökar dramatiskt.
Mycket av det samspel som tidigare krävde möten i den fysiska världen och papper kan nu ske genom mejl, bloggar, chattar, fildelning et cetera. Det man försöker skapa tillsammans – en fotosamling, en protestskrivelse, ett dataprogram – kan hela tiden finnas tillgängligt för alla deltagare och därför växa fram genom ett kontinuerligt flöde av stora och små bidrag. Och resultatet kan enkelt publiceras så att det når väldigt många och därmed får stor genomslagskraft.