Efter att Anna Odell fejkade en psykos som en del av ett elevprojekt på Konstfack har den allmänna opinonen krävt allehanda grymma straff: Från bajs i porten till smisk och häxbränning.
När Stockholms tingsrätt i stället väljer att bötfälla Odell med blygsamma 2.500 kronor är det snarare fråga om en smäll på fingrarna: Ajabaja, inte bråka med Farbror Polisen. Att Odell skulle fällas för våldsamt motstånd är inte så förvånande, eftersom hon själv erkänt.
Däremot avvisar tingsrätten såväl åtalspunkten om falskt larm som psykvårdens skadeståndskrav på 12.350 kronor. Något annat var väl heller inte att vänta när de enda egentliga kostnader de kunde redovisa låg på mer blygsamma 35 kronor och 20 öre för två sprutor lugnande medel.
Det märkliga är att hon ändå fälls för oredligt förfarande, med motiveringen att hon ”åsamkade Norra Stockholms psykiatri omotiverad vårdkostnad, låt vara inte till ett så högt belopp som anges i åtalet”. Hur mycket, igen? Jo, just det: 35 kronor och 20 öre.
Mot den bakgrunden är det lätt att hålla med advokat Claes Borgström, som menade att frågan över huvud taget inte hade i en domstol att göra. Ändå är han en av få vinnare i den här processen. För sitt arbete kan han fakturera staten 45.142 kronor, inklusive moms.
Alla andra är förlorare. Anna Odell själv, förstås, som dömts som brottsling under sin utbildning utan hörbara protester från skolans ledning. Psykvården, som inte fick igenom sina skadeståndskrav. Allmänheten, som får betala rättegången, vars totalkostnad lär hamna runt 100.000 kronor.
Men rättegången mot Anna Odell handlar naturligtvis om mer än pengar. I förlängningen kan domslutet sätta käppar i hjulet såväl för den fria konsten som för den undersökande journalistiken.
Claes Borgström menade efter domen att risken för den grävande journalistiken är försumbar - de flesta redaktioner skulle klara av ett bötesbelopp på ett par tusenlappar. Men det är inte riktigt det det handlar om. Om det nu finns ett prejudikat på att den här sortens journalistik är olaglig skulle det inte längre vara etiskt försvarbart att arbeta under täckmantel.
Det är en inskränkning i yttrandefriheten som måste väga tyngre än allmänhetens behov av att knäppa Anna Odell på näsan.