Black Internet är det första svenska exemplet på att en internetoperatör av domstol döms att blockera vissa sajter. Men vad betyder det för yttrande- och tryckfriheten om nätsajter med ett domstolsbeslut kan stängas av?

– Om internetoperatörer blir ansvariga för sina kunders innehåll, då tvingas operatörerna att kontrollera allt som skickas i deras nät, säger en oroad Patrik Fältström, IT-expert och ledamot i regeringens IT-råd.

Något som kan tyckas fysiskt omöjligt.

– För att det ska lyckas måste till exempel jag, om jag vill kommunicera med dig på DN, i förväg anmäla det hos min internetoperatör och få begäran godkänd.

Med ett sådant scenario drabbas inte bara yttrandefriheten, situationen blir också konkurrenshämmande. Som kund kan jag bara komma åt de tjänster som interoperatören godkänt. Fältström är rädd för monopolliknande effekter.

– Deutsche Telecom spärrade Skype för att de inte ville att Skype skulle konkurrera med de telefonitjänster de själva hade. Argumentet var enkelt: vi måste hålla reda på vart folk ringer.

Operatörer kan alltså tycka det är jättebra att få ansvar för sina kunders innehåll.

– Innovationen hämmas också. Hur tror man att det ska kunna komma en ny Spotify om en operatör först måste godkänna en sådan tjänst? frågar sig Patrik Fältström och betonar vikten av att ta reda på vem som har ansvar för vad.

Rollerna måste hållas isär. Den operatör som ansvarar för framför framföringen av ip-paket kan inte samtidigt hållas ansvarig för innehållet i paketen, menar Fältström, och pekar på hur viktigt det är med öppen internet-access.

Han jämför internetoperatören med Vägverket, som knappast är ansvarigt för vad folk har i sina bilar, eller Posten som går fri från ansvar för vad brev och paket innehåller.

–Vad tingsrätten nu gjort är att man förbjudit folk att köra in på en gata beroende på att det på den gatan finns någon som potentiellt begått ett brott.