Hovrätten har enhälligt, skriver den i ett utlåtande, ”funnit sannolika skäl för att upphovsrättsintrång skett, bland annat genom användning av hemsidan www.swetorrents.org”.

Därmed förlorade Telia Sonera också i andra instansen tvisten med filmbolagen Svensk Filmindustri, Pan Vision, Filmlance International och Yellow Bird, samtliga företrädda av Svenska Antipiratbyrån.

Hovrätten går på samma linje som Södertörns tingsrätt gjorde i december. Detta innebär att bolaget ska böta 750.000 kronor om inte namnet på den person som hos Telia registrerats som ansvarig för sajten lämnas ut.

Som bevisning åberopades bland annat dokumentation som visade att Antipiratbyrån under en månad i fjol kunde ladda ned fem filmer via hemsidan.

– Det är bra att rättsamhället fungerar även i internetmiljön. Tiden när man kommer
undan med olagligheter på nätet är på väg bort. Nu återstår att se om Telia
återigen väljer att klaga på domstolens tydliga utslag, säger Sara Lindbäck på
Antipiratbyrån.

Telia Sonera överklagade tingsrättens dom med argumentet att EU:s datalagringsdirektiv – vilket ännu inte har genomförts i Sverige – slår ut Ipredlagen. Den tolkningen gör alltså inte hovrätten, som konstaterar att inga hinder finns för att lämna ut information enligt upphovsrättslagen.

På sajten Swetorrents finns inga upphovsrättsskyddade filer, däremot torrentfiler som i sin tur hänvisar till var skyddade filer kan hittas.

På Telia Sonera granskar man nu domen för att inom de närmaste dagarna besluta om bolaget ska överklaga hovrättens beslut till Högsta domstolen.

– Vi måste analysera beslutet först. I dag vet vi inte om vi överklagar, säger bolagets jurist Patrik Hiselius.

Daniel Westman är doktorand i rättsinformatik vid Stockholms universitet. Han tycker inte att dagens särskilt förvånande.

– Hovrätten har tidigare haft samma ståndpunkt i Ephone-ärendet. Där kommer Högsta domstolen med ett beslut inom några veckor, säger han och tycker att det beslutet blir mer intressant än dagens.

Han anser att förhållandet mellan EU:s datalagringsdirektiv och den svenska Ipredlagen är komplicerat sett ur ett rättsligt perspektiv.

–Jag tycker inte att det är helt tydligt varför hovrätten menar att uppgifterna kan lämnas ut trots datalagringsdirektivets restriktiva reglering.

– Det tycks bero på att hovrätten menar att ett utlämnande av en uppgift om vem som disponerade ett visst IP-nummer vid en viss tidpunkt inte är en trafikuppgift i direktivets mening. Men uppgiften om vem som är abonnent kan bara fås fram om trafikuppgifter faktiskt har lagrats och operatören går in och undersöker sin logg.

Förhållandet mellan datalagringsdirektivet och nationella regler om utlämnande av information kommer troligtvis att bli föremål för lagstiftning i samband med att Sverige genomför datalagringsdirektivet senare i år.

– Direktivet säger att trafikuppgifterna ska sparas för bekämpandet av allvarlig brottslighet samt att uppgifterna bara får lämnas ut till myndigheter. Man skulle kunna ifrågasätta om direktivet är förenligt med skyddet för den personliga integriteten om även företag eller organisationer kan få del av lagrade uppgifter vid civilrättsligt intrång. Samtidigt finns det starka skäl som talar för att rättighetshavare bör kunna identifiera personer som begär intrång på nätet för att varna eller stämma dem.