Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Nyheter

”Jag har ett ansvar att vara öppen med vem jag är”

”Om någon tycker att Dj Taro är cool, då inkluderar det att jag är gay”, säger Andreas Tanisawa.
”Om någon tycker att Dj Taro är cool, då inkluderar det att jag är gay”, säger Andreas Tanisawa. Foto: Jonas Eriksson

Andreas ”Dj Taro” Tanisawa är ända sedan 90-talet en av svensk hiphops nyckelfigurer. Trots att han verkar i en genre som ofta beskylls för att vara homofobisk väljer han nu att berätta. ”Det är viktigt att de som sysslar med hiphop och är gay kan känna att det är okej”, säger han.

Ett gäng tonårstjejer kliver på en buss i centrala Stockholm och sätter sig längst bak. De plockar fram öronsnäckorna och börjar rappa med i en låt: ”Rom & Kush” av Stockholmsrapparen Stor. ”Shoo till Dj Taro!” rappar tonårstjejerna, omedvetna om att Dj Taro själv sitter i sätet framför dem.

– En sån grej hände ju inte för 15 år sen, rap var något man snackade om med specialintresserade polare, inte något som ungdomar på stan sjöng med i, säger Andreas Tanisawa.

Andreas ”Dj Taro” Tanisawa är en av svensk hiphops nyckelfigurer. Han började sin karriär i slutet av 90-talet som turné-dj åt Ken Ring, Spotrunnaz och Timbuktu och släppte en trilogi av framgångsrika mixtapes. Stockholmsrapen på svenska började etableras och Andreas Tanisawa blev en del av den nya hiphopscenen som bildades kring rappare som Petter och Ken, Blues och Ayo.

I dag driver Andreas Tanisawa skivbolaget Hemmalaget, som han startade tillsammans med rapparen Simon Emanuel, och som numera är en etikett under Sony Music, och står bakom en del av den nya svenska hiphopvågen med artister som Ison & Fille, Mack Beats och Malcolm B. I flera år har han dessutom hörts i P3, senast i shower för ”Musikguiden”.
I slutet på 80-talet när Andreas Tanisawa var tolv år upptäckte han via Prince, Michael Jackson och Sade den nya musikgenren hiphop. Varje lördag tog han bussen från hemmet i Täby in till stan och skivbutikerna Skivfönstret och Groove Records för att lyssna på veckans nya vinylskivor, som han sedan beställde på import från USA. Sedan låg han hemma på pojkrummet och lyssnade och lusläste konvoluten.

– Att jag fastnade för hiphop var för att det var så nytt och coolt, det lät annorlunda från allt annat. Favoriterna var A Tribe Called Quest, De La Soul och Public Enemy, säger Andreas Tanisawa när jag träffar honom på hans kontor, en vindsvåning på Drottninggatan i Stockholm.

Vid sexton års ålder var han helt uppslukad av hiphop. Han smet in på hiphopklubbar som Fasching. Ibland blev han insläppt mot att han höll koll på en projektor på balkongen. Där uppifrån tittade han ner på scenen och drömde om att själv bli dj.

– Det var mäktigt att vara sexton bast och få vara på något så exklusivt som hiphopklubbar var då. Bara ett par år senare började kommersialiseringen så smått, men just då var det väldigt smalt, säger han.

Snart bestod en stor del av hans bekantskapskrets av personer från hiphopsvängen. Han säger själv att han under denna period var ”helt insnöad”. Han lyssnade på Mats Nileskärs ”Soul corner”, började läsa utländska musiktidningar och drömde om att åka till New York och lyssna på radiokanalen Hot 97.

– Det var mer än musik för mig, det var så mycket politik och budskap och riktig jävla mening och power. Hiphop var progressivt som fasen då, säger han.

Den tidiga hiphopen gav röst åt främst svarta amerikaner som saknade kanaler för att göra sig hörda. Det var underdogens musik, likt punken i 70-talets Storbritannien. Ofta har frågor kring fattigdom och rasism som stått i centrum. Kvinnors rättigheter har befunnits sig i periferin medan hbtq-frågor i det närmaste varit obefintliga. För Andreas Tanisawa innebar det en kompromiss, att lägga en del av sin identitet på hyllan.

– Jag kanske helt enkelt tänkte rationellt: ”jag tar inte med det här i min act, jag håller på med hiphop och detta finns inte inom hiphop. Det finns mycket fint och bra i hiphop och jag vill vara en del av det. Den här andra grejen funkar bara inte här och nu, jag får klura på det sen”, säger han.

– Men sen insåg jag att det här är ju jag. Om någon tycker att Dj Taro är cool, då inkluderar det att jag är gay, säger Andreas Tanisawa.

Det var ingen särskild händelse som fick Andreas Tanisawa att nyligen börja prata om sin sexuella läggning, han beskriver det som en långsam och odramatisk process där saker och ting föll på plats.

– Hiphop som ska vara så upplyst och politisk, som talar så mycket om rasism, olikheter och diskriminering, varför är hbtq-frågor inte inräknade i det där, är det inte konstigt? undrar han.

Du är 36 år och har ägnat ditt liv åt hiphop, en genre där homosexualitet i bästa fall ignoreras och i sämsta fall hatas. Tror du att du skulle ha kommit ut tidigare om du hållit på med en annan genre, till exempel pop?

– Jag vet inte hur mycket det har att göra med hiphop. Hiphop är ju en del av världen och världen är homofobisk. Det är inte bara hiphop-are som har svårt att deala med att man är annorlunda vad gäller sexuell läggning.

Jag tänker ändå på att hiphoppen är så macho och heteronormativ?

– Jo, trots allt det positiva jag har fått ifrån hiphop så inser jag ju att hiphoppen i relation till många and-ra genrer är en homofobisk genre. Det finns ingen inom hiphopkretsar som är gay, det finns inga gayvänner, inga artister och inte ens i den mest politiska hiphoppen finns frågan på agendan. Jag har inte gett mig själv utrymme att låta min läggning vara en naturlig del av mig, för det finns inga förebilder eller referenser inom hiphop. Enda gången det existerar är som skällsord eller som skämt. Och de som skämtar har kunnat göra det för att det är fritt fram; det ”finns” inga homosexuella inom hiphop.

Hur känns det i dag att du inte gav dig själv utrymme?

– I efterhand fattar jag inte varför det var så svårt. Folk i svängen har inte reagerat särskilt mycket på att jag nu är öppen med min sexualitet.

Trots att hiphop har en mörk historia av homofobi har utvecklingen rört sig framåt. Allt fler rappare, däribland två av genrens giganter Jay Z och Kanye West har uttalat sitt stöd för hbtq-personers rättigheter. En annan milstolpe, kanske den främsta, var när artisten Frank Ocean som den första i genren kom ut förra året.

– Om Frank Ocean hade funnits när jag var yngre skulle det nog haft väldigt stor betydelse för mig. Att man kan syssla med hiphop och vara gay på samma gång, att det inte behöver separeras. Att få ha sin egen unika identitet. Det var svinmäktigt när han kom ut, säger Andreas Tanisawa.

Förstår du att du själv kan fylla den rollen genom att vara den första i Hiphop-Sverige som kommer ut offentligt?

– Nu när jag själv är lugn och trygg med vem jag är kan jag känna ett ansvar att vara öppen med det, just för att det är viktigt att folk förstår att hbtq-frågorna även angår hiphoppen , säger Andreas Tanisawa och fortsätter:

– Ibland skulle jag vilja åka tillbaka femton år i tiden och säga till mig själv: ”hallå, du är ju gay, varför pratar du inte om det? Du behöver inte göra det till en issue, bara kör. ”

Tre röster om Dj Taro

Petter, artist
”Jag har känt Taro väldigt länge, rappade till och med om honom på min andra singel 'Vinden har vänt' 1998. Han har länge varit en institution i Stockholms nattklubbsliv och är en väldigt duktig dj, en av mina toppfavoriter. När jag tänker på Taro så tänker jag på kvalitet. Alla artister som han har jobbat med har levererat väldigt bra saker och en stor del av det tror jag beror på Taro själv.”

Maria ”Decida” Wahlberg, stylist, bland annat åt Robyn
”Taro och jag har setts i hiphopkretsar i åtskilliga år, och jag tror att vi båda vurmar för den eklekticism som fick alla möjliga kids som inte passade in att ta till sig hiphoppen på 80-och 90-talet i Sverige. Vi har pratat mycket om att det går att känna gemenskap med andra som befinner sig mellan olika typer av världar, att det finns något i det där ”mittemellan” som också kan vara ”hemma”. Vilket är hela grejen med mitt eget projekt 2fACED1. Taro är dessutom min kanske absoluta favorit-dj i Sverige.”

DJ Viet-Naam, dj
”Vi sprang på varandra när vi hängde i skivbutiker som tonåringar, och har blivit kompisar och hängt sen dess. Det bästa med Taro är hans extrema koll på musik och att han är grym på att spela skivor, plus att han är väldigt rolig!”