”Kimono Fusion” heter Östasiatiska museets nya utställning med ungt, japanskt mode. Här gifter sig öst och väst, äkta och oäkta, gamla traditioner och urbana subkulturer.
På Östasiatiska Museet står graffittikonstnären Shin Tanaka och sprejar en geisha på väggen. Den mangainspirerade figuren har en hiphopkeps på huvudet och ingår i ”kimono Fusion” som öppnar idag. Här möter det gamla Japan det nya och att steget från samuraj till streetmode inte är långt syns till exempel hos modedesignern/stylisten/dj:n Takuya Angel. Han skapar nutida krigare genom att ”amputera” antika kimonor och mixa dem med fuskpäls, lack och syntet i extremt färgglada skapelser ofta utrustade med klor.
– Vi vill visa hur unga japaner gör traditionella symboler som kimonon, geishan och samurajen till delar av sina egna subkulturer, säger Aia Jüdes, som gjort utställningen tillsammans med Sanna Gebeyehu.
I dag vet många unga japaner knappt hur man sätter på sig en kimono, berättar de. Men samtidigt växer intresset för Japans historia, inte minst hos unga tjejer. Den senaste subkulturen går under namnet ”rekijo”, där ”reki” betyder någon som gillar historia och ”jo” betyder ”tjej”. Det handlar om att förlora sig i böcker om samurajer, besöka historiska platser och klä sig i tidstypisk samurajutstyrsel.
Men för Shin Tanaka var det snarare hans kunskaper i traditionell pappersvikningskonst, origami, som satte fart på karriären:
– Efter en tid som gatukonstnär ville jag måla på annat än väggar och bestämde mig för leksaker. När jag inte hittade några som jag gillade började jag vika egna figurer.
Det var 2005 och sedan dess har Shin Tanaka gjort flera hundra pappersfigurer som han ställt ut i alltfrån Los Angeles till Taiwan. Sedan ryktet om Shin Tanakas figurer spridit sig, har över 500 kreatörer från hela världen anslutit sig till hans webbgalleri, där man kan ladda ner mallen till en av hans figurer och sedan själv dekorera den.
I utställningen ”Kimono Fusion” visas flera vintagekimonor och antika textilier av sidenmaterial, med imponerande broderier. De står i bjärt kontrast till Shojono Tomos alster strax intill. Hon kallar sig själv ”den eviga flickan” och hennes naivt handritade världar, applicerade på alltifrån kläder till tygklädda robotar, är lika mycket mode som manga och konst.
Innanför det första, vildsint brokiga utställningsrummet finns ett mer nedtonat, mörklagt. Här visar modedesignerna Anrealage/Kunihiko Morinaga och Suzuki Takayuki en typ av experimentellt mode som berättar med mindre medel. Anrealage har valt att i stället för kroppar utgå från grundformer som cirkeln, rektangeln och triangeln i den kollektion han visar. Här sitter det spektakulära på insidan i stället för på utsidan. Även Suzuki Takayuki jobbar med det subtila och fascineras av det slitna och trasiga. På sin hemsida säger han:
– Det finns skönhet i allt från vissna blommor till rostiga spikar och gamla övergivna hus. Det gäller bara att se den.