De mest radikala förslagen från Kulturutredningen är borttagna i de nya kulturpolitiska mål som regeringen presenterade på måndagen. Men många av förslagen kvarstår i modifierad form. Den gigantiska sammanslagningen av kulturmyndigheter har efter en storm av protester sjunkit ihop till ett samarbete.
– En sammanslagning tar mycket energi och kraft. Ett utökat samarbete mellan myndigheterna kan dock göras tydligt i regleringsbreven, sa kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth (M) som ändå kunde meddela att landsarkiven och Riksarkivet slås samman.
Viktigare är att en helt ny ”analysmyndighet” inrättas från 2011. Den ska inte bara hålla koll på statens satsningar på kultur utan basera sina analyser på hela kulturekonomin ända ner på kommunnivå. Myndigheten tar på den här punkten över Statens kulturråds uppgifter, eftersom regeringen vill separera de myndigheter som delar ut respektive utvärderar effekterna av den statliga kulturpolitiken. Klart är att fem miljoner överförs från Kulturrådets budget till analysmyndigheten.
– Jag kan hålla med om att man inte ska utvärdera sig själv. Men omvärldsanalysen måste vi bibehålla hos oss för att kunna dela anslag. Kvalitetsbegreppet kan vi inte lägga ut på någon annan, säger Kulturrådets generaldirektör Kennet Johansson.
Nu ska det utredas hur de två fristående myndigheterna ska vara organiserade. Det gäller också modellen för regional fördelning av det statliga kulturstödet, den så kallade portföljen.
Kvalitetsbegreppet har tagits tillbaka bland de kulturpolitiska målen efter att kulturutredningen först tog bort dem. Ett nyinskrivet mål är att ”särskilt uppmärksamma barns och ungas rätt till kultur”. Konkret märks det i nästa års kulturbudget där satsningen Skapande skola är en av vinnarna, som utvidgas till att omfatta årskurserna 4–9 från att hittills ha riktat sig till årskurs sju och uppåt. Påslaget på över 50 miljoner kronor gör att sammanlagt 112 miljoner kronor finns för skolorna att ansöka om för kulturella ändamål (150 kronor per elev).
– De pengarna går direkt till filmare, skådespelare, författare och så vidare. Det är ett system med bara vinnare, eleverna, lärarna och kulturskaparna, som får möjlighet till jobb, sa Lena Adelsohn Liljeroth.
Totalt sett ökar kulturbudgeten med 3 procent till 6,4 miljarder kronor, om man räknar in ersättningar för att exempelvis lönekostnaderna ökar år för år. Utöver den kostnadsersättningen är dock de ytterligare pengar som satsas endast 18 miljoner. Lena Adelsohn Liljeroth tyckte ändå att det var en stark budget med tanke på det kärva ekonomiska läget.
Årets satsningar finansieras genom att man tar hälften av kostnadsersättningen från övriga verksamheter, det vill säga budgetarna räknas upp med bara 1,5 procent där.
Leif Pagrotsky, socialdemokraternas talesman i kulturfrågor, ansåg för sin del att det finns ekonomiskt utrymme för satsningar.
– 18 miljoner blir 3 promille i satsningar. Det kan man inte kalla reformer. Det visar vilken prioritet den här regeringen ger kulturområdet, sa han.
Pagrotsky ansåg att satsningen på Skapande skola – den största enskilda satsningen med en fördubblad budget till 112 miljoner kronor – var välkommen. Han menade dock att det hade varit viktigare att värna den Kulturskolan.
– I många borgerligt styrda kommuner har man höjt avgifterna kraftigt så att elever inte har råd att gå, sa Leif Pagrotsky.
Kulturpropositionen kritiserade Pagrotsky för att har alltför starkt fokus på ”organisation och byråkrati”.
– Det konstnärliga perspektivet saknas i det närmaste helt och hållet. Och internationaliseringen och internetrevolutionen återspeglas inte propositionen.