Anledningen till att kulturdepartementet låtit ta fram förslaget är nya regler som EU-kommissionen spikade sommaren 2009. Enligt EU-reglerna måste medlemsstaterna förhandspröva vilka effekter det kan få på mediemarknaden när ett public servicebolag vill satsa på en ny tjänst.
De nya reglerna är ett svar på de många konflikter som uppstått när privata mediebolag och de som är statligt finansierade ställs mot varandra på Internet i en ny konkurrenssituation.
Regeringen har redan lagt förslag om att public servicebolagen ska anmäla när de planerar en satsning på nya tjänster av större betydelse. Den rapport som nu är ute på remiss siktar in sig på vad som ska hända när anmälan är gjord.
Där beskrivs vad en anmälan bör innehålla. Det förslås också att prövningen sedan görs av den nya Myndigheten för radio och tv, som innebär att Radio- och tvverket slås samman med Granskningsnämnden.
- En annan viktig sak i rapporten är hur anmälan ska offentliggöras och att det därefter ska följa ett öppet remissförfarande. Det är en avgörande punkt i kommissionens nya regler, säger Pia Kjellander, kansliråd på kulturdepartementet.
Remissförfarandet innebär att även andra mediebolag kan komma med synpunkter. Myndigheten lämnar sedan ett förslag till bedömning men regeringen har sista ordet.
Självklara exempel på vad som kommer att kräva prövning är om man vill starta helt nya kanaler. Men kanske ännu viktigare för utvecklingen av Sveriges television, Sveriges radio och Utbildningsradion kommer de nya tjänsterna på Internet att vara, påpekar utredaren Nina Wormbs i rapporten. Och det är här de knivigaste och mest kontroversiella besluten måste tas om vilka satsningar som ska anmälas för prövning.
Ingen vet nämligen vart utvecklingen är på väg. Eller som det uttrycks i rapporten:
”Det är mycket svårt att sia om vilken typ av andra tjänster som dels kan bli möjliga i framtiden, dels kan komma i fråga inom ramen för SR:s, SVT:s och UR:s public service-uppdrag. Utvecklingen är snabb och även om viss teknik kan finnas i dag kan det vara svårt att föreställa sig de nya sätt på vilka den kan användas i framtiden.”
Osäkerheten uttrycks också i regeringens senaste proposition om public service. Där sägs det att gränserna mellan kärnverksamheten och kompletterande tjänster inom public service är flytande och att Internetbaserade tjänster kan höra hemma i både den ena och den andra kategorin.
Inte heller på EU-nivå finns ännu någon klar bild av var gränserna ska dras.
- Det som händer nu är att tv-företag och medlemsländer anmäls till EU-domstolen, som får pröva om public servicebolagen gått för långt i förhållande till kommissionens regler. Rättspraxis flyttas framåt hela tiden, säger Henrik Selin, kulturråd vid Sveriges EU-representation i Bryssel.
De nya tjänsterna kommer att bedömas genom en avvägning mellan dels deras betydelse för public serviceuppdraget, dels deras effekter på mediemarknaden. Särskilt ska det, enligt utredningen, bedömas om en satsning kan avskräcka andra aktörer från att göra investeringar eller om den kan leda till att användare helt lämnar redan befintliga tjänster.
Det sägs inte uttryckligen i rapporten, men en bakomliggande frågeställning är vilka möjligheter kommersiella medier har att ta betalt för nya tjänster och hur det påverkas av public servicebolagens agerande.
Nina Wormbs som på regeringens uppdrag tagit fram den här modellen för prövning, är civilingenjör, mediehistoriker och arbetar vid KTH. Worms var huvudsekreterare i den senaste public serviceutredningen och är ledamot i Granskningsnämnden. Hösten 2009 var hon engagerad i nätverket Our Visby agenda som tog fram en alternativ plan för EU:s IT-politik.