DN-fotografen Paul Hansen har vunnit det amerikanska Pictures of The Year Internationals pris som årets bästa pressfotograf. I stenhård konkurrens med nära 2.000 fotografer och cirka 45.000 bilder.
– Det känns otroligt bra, det ger mig själv respit, jag blir jätteglad när människor hör av sig och berömmer mina bilder: Så det här ger en stor bekräftelse att DN hamnar jämte storheter som New York Times, Getty Images och andra.
– Som en kollega sade, man kan få ännu längre koppel på jobbet. Men jag är otroligt glad över att få jobba på DN som premierar mitt arbete och låter mig jobba på det sättet jag gör.
Jag är extra glad att det här går till något som händer här i Sverige, bara några kilometer från oss på DN. Man ägnar annars för lite tid på det som ligger mitt framför näsan på oss.
Tre skildringar av Paul Hansen belönas:
• Tvillingarna Erik och Lennart, som haft en tuff uppväxt men som ”landar mjukt” i famnen hos idrottsklubben AIK och dess supportrar. Bildserien visar deras sista tid tillsammans innan Lennart dör i cancer.
• Felix, i vars gener det slumrar en livshotande sjukdom, men som kan räddas av sin nyfödda syster. Hansen följde familjen under ett år.
• Kriget i Gaza.
Hur känns det att göra vardagsjobb efter ett sånt här pris? Vad säger du om att fotografera en enkät?
– Skönt. Eller nej, inte enkätjobb, det gillar jag inte. Det är lite avkoppling med de där vanliga fotojobben. De är så raka, ärliga och okomplicerade. Man har begränsad tid på sig att göra något bra. Det är tungt att dra runt med sina egna projekt hela tiden.
Du berättar ofta om mycket svåra frågor. Hur klarar du att jobba med så tunga ämnen?
– Jag brukar vända på frågan; Hur klarar jag att inte arbeta med det här? Vad skulle det vara? Att fota en presskonferens med Moderaterna? Sedan har jag väl en faiblesse för svaghet. Vi journalister skriver och fotar ofta de som sjunger bäst, vinner mest har mest makt eller de som har det sämst och som vi ska tycka synd om. Jag vill berätta om människor så att de inte bara reduceras till sin egen svaghet.
– När man kliver in i en berättelse som tycks väldigt tung finner man också många ljuspunkter mitt i tragedin. Man får inte skapa klichéer, det kan i förlängningen bli farligt. Se på USA: Där lyckades regeringen övertyga befolkningen att gå i krig mot Irak efter 11-september-attacken. Det är ett grovt underbetyg åt amerikanska medier, som inte lyckas ge en mer nyanserad bild av den påstådda fienden.