Ingen äger internet. De protokoll som kommunikationen sker med, och störst av dem är TCP/IP, är standardiserade och redan från början öppna i sin struktur. Trots att upphovsmännen är lätta att identifiera finns inga patent till dessa protokoll och det har varit både en poäng och ett villkor för att bli standardiserade.
Internets storlek dubbleras vart femte år, enligt ny kinesisk forskning, och i maj 2009 mättes den till 500 exabyte (exabyte = en miljard miljarder byte). Hela nätet skulle alltså kunna rymmas på cirka 125 miljarder dvd-skivor, vilket ungefär motsvarar Hollywoods och Bollywoods nuvarande årsproduktion i över 80 miljoner år. Men internet växer, växer och växer. 2006 skapades 160 exabyte, eller 3 miljoner gånger alla böcker som någonsin skrivits, och nästa år beräknas det årliga skapandet uppgå till 988 exabyte. Tillväxten gäller trafiken också. Enligt datorjätten Cisco överfördes 1995 drygt 170 terabyte per månad globalt, förra året var månadssiffran över 8 miljoner terabyte och 2013 beräknas den till 56 exabyte.
Tillgången till internet är högst i Nordamerika, där tre av fyra medborgare har internet. I Europa har cirka hälften internettillgång. Island har världsdelens högsta siffra, drygt 90 procent. Sverige ligger tätt efter och ökar mer. Sett till hela världen har bara en fjärdedel internettillgång, Afrika drar ned genomsnittet då bara 5,6 procent har internet där, enligt Internet World Stats.
Snabbheten har också ökat. Hösten 2003 lyckades internationella Cern-institutet i Schweiz föra över 1,1 terabyte på 30 minuter - 5,44 gigabits per sekund - vilket motsvarar en långfilms-dvd på sju sekunder. Och för två år sedan lyckades japanska forskare nå 9,08 gigabit per sekund. I höstas kunde svenska universitetsnätverket Sunet skicka en signal från Luleå till Manhattan med en imponernade hastighet på över 40 gigabit per sekund. I forskarvärlden tävlar man hela tiden om olika rekord, men medan internets storlek bara har en praktisk övre gräns, finns teoretiska hinder för oändliga hastigheter för dataöverföring. Kvantmekanikens lagar och ljusets hastighet sätter gränser för hur mycket information som kan skickas och tas emot som ljuspulser i fibertrådar av glas. Utmaningen består enkelt uttryckt i att maximera mängden data per kabelstorlek. Från DN:s datorer färdas informationen med ungefär 50 megabit per sekund och hastigheten till DN är knappt 100 megabit per sekund.
Internets framtid är viss och oviss. Det som är säkert är att det inom överskådlig tid kommer att öka sin betydelse i vardagen för alla människor på jorden. Vilka konsekvenser det får att inte alla kommer att få tillgång till internet är svårt att säkert säga men det demokratiska problemet kommer sannolikt att öka. Såväl FN som EU och enskilda länder jobbar på problemet. Det finns också de som oroar sig för att internet i allt högre utsträckning kommer att användas av organiserad brottslighet i form av bland annat terror, sexhandel och ekobrott. Därför vill man från många lagstiftande håll införa lagar och system som reglerar och möjliggör en större kontroll av internet, nationellt och internationellt. Där ser motsatta grupper hot mot såväl kreativitet, öppenhet, transparens och personlig integritet. Med stöd av demokratiska principer och grundidén om det öppna, fria internet aktiverar sig grupper och rörelser i motstånd mot detta. Nätneutraliteten är ett nyckelord, vilket betyder att nätet ska vara lika fritt från ingrepp och begränsningar som luften vi annars kommunicerar via.