Salem Al Fakir och Ola tog sig till finalen i Globen när den svenska uttagningen till Eurovisionsschlagerfestivalen drog igång. DN.se har följt den låt för låt.
Med massor av strålkastare och en het Charlotte Perrelli och en ännu hetare Dolph Lundgren som drog norrlandshistorier startade den första deltävlingen i Dolph Lundgrens hemstad Örnsköldsvik. Av åtta låtar försvann halva startfältet.
Efter det att den första omröstningen var avslutad strax efter 21 stod det klart att följande artister gick vidare till kvällens andra omgång: Pain of salvation, Linda Pritchard, Ola och Jessica Andersson. Salem Al Fakir gick vidare direkt till Globen direkt efter första omgången.
Efter andra omgången fick Linda Pritchard lämna tävlingen medan Pain of salvation och Jessica Andersson gick till Andra chansen. Ola gick direkt till Globen.
Så här tyckte DN.se:
Ola
"Unstoppable"
Låten: Ett ihärdiga bankande piano lyckas skapa en metronomkänsla som får mig att hallucinera om en adrenalinkickad duracellkanin och kanske något för nästa gympapass. Men Ola hittar lite variation trots sin tuggummimusik som han kör med viss framgång. För den som letar efter känsla och överraskningar är detta bara en låt att skaka på huvudet till – eller åt.
Scennärvaro: Såg ni hur Ola snurrade med micken! Det räcker.
Kläder: Läderjacka och gympaskor. Ledigt klädd tror jag det kallas.
Vidare? Skulle förvåna mig oerhört om Ola inte går direkt till finalen.
Jenny Silver
"A place to stay"
Låten: Halleluja. Här är en tjej som vill förändra världen och som låter oss flyta med genom en låt utan höjder med ett mål utan fröjder. Men var finns schlagerkänslan? Var finns kvaliteterna som ska ta Sverige tillbaka till Eurotoppen? Varför skulle just denna låt ta sig till finalen? Och varför kommer jag att tänka på Fritz Langs ”Metropolis”?
Scennärvaro: Med tanke på att den ena armen var fastgjuten i ett block av järn så får man väl ändå anse att de delar av kroppen (höger arm) hon lyckades röra ändå imponerade – lite.
Kläder: Ung kvinna överfallen av aluminiumburk.
Vidare? Nix. Fast många tror det.
Linda Pritchard
"You’re making me Hot-Hot-Hot"
Låten: Medan klockorna stannar och snöflingorna tveksamt rör sig mot sitt oundvikliga sammanträffande med kollegorna på marken flimrar Linda Pritchards lättglömda lättpop sakta över scengolvet. Men den lämnar aldrig teverutan.
Scennärvaro: Jodå, inga nerver utan full fart.
Kläder: En kollision mellan Jane (ni vet Tarzans tjej) och cirkusprinsessan.
Vidare? Inget vidare.
Pain of salvation
"Road salt"
Låten: Den som tror att fem grabbar med en massa instrument är på scenen för att rocka loss tror helt fel. Istället får vi en överraskande lågmäld ballad som inbjuder till vajande tändare och ett stilla suckande publikhav. Knappast det stoft som drömmar vävs av eller som ger en resa med Norwegian över Kölen - men överraskande. Men, hallå, när börjar låten?
Scennärvaro: Om de nu ända har tagit sig hit varför gömde sig de övriga fyra i mörkret?
Kläder: Med tanke på storleken på hålet i byxan måste de kosta minst 2.000 spänn. Det var väl därför Daniel Gildenlöw fick dra in på strumporna.
Vidare? För att gå vidare måste man trots allt spela en låt.
Anders Ekborg
"The saviour"
Låten: Ahhh, är det inte stor Ernmanvarning på Ekborg. Men istället för att träffa våra hjärtan går låten likt en illa riktad rysk ubåtsmissil snurrande ut genom publikhavet för att försvinna i Örnsköldsviksnattens mörker. Vissa schlageregenskaper finns trots allt där med högt tonläge och inte så lite storvulenhet. Kanske kan locka några bulgariska röster. I Sverige lär det nog bli värre.
Scennärvaro: Well. Han stod stadigt på benen i alla fall.
Kläder: Lite svettigt och uppknäppt som efter en kväll på krogen. Då kan vi alla behöva räddas.
Vidare? Ekborg sjunger nog på sista versen i den här melodifesten.
Jessica Andersson
"I did it for love"
Låten: Sårbarhet är bara förnamnet (och brustna hjärtan efternamnet) när saknad, tårar och ömma hjärtan sveper likt en röd snuttefilt genom publiken som plockat fram nya batterier och laddat tändarna med ny gas efter ”Pain of salvation”. Kanske lite för gripande för oss som inte vill gråta en lördagskväll som denna.
Scennärvaro: Den som såg hennes ögon (vilket nog var svårt från bakre raden) såg att hon verkligen var på plats i Övik.
Kläder: Blå aftonblåsa i ett hav av blått.
Vidare? Kniper Jessica Andersson nog många hjärtan så. Ja, det blir final.
Håkan ”Frispråkarn” Bäckman
"Singel"
Låten: Rappare än rappt i denna fortkörare som liknar alla andra rapplåtar (som ju också liknar alla andra rapplåtar, som i sin tur liknar alla andra rapplåtar). Så länge texten rimmar så spelar det ju ingen roll vad den handlar om. Eller? En sing-along-singel med bara B-sida.
Scennärvaro: Ögonen var lite rädda för kameran men kroppen jobbade för publiken.
Kläder: V-ringad röd pullover verkar plockad direkt från tevesoffan.
Vidare? Håkan B lär inte lämna Örnsköldsvik.
Salem Al Fakir
"Keep on walking"
Låten: Ett par minuter i stråkhimlen där den gode Salem siktar mot stjärnorna, vilket han inte är ensam om den här kvällen. Ett bygge från den egna snickarboa med viss kvarsittningsvarning. Och kvar satt han ju. Bakom pianot. I tjatigaste laget.
Scennärvaro: Ingen Victor Borge.
Kläder: Kanske skulle ha bytt kavajen mot en spikmatta. Hade lockat några ytterkantsröster.
Vidare? Har svårt att se Fakiren lösa biljett till Oslo. Eller till Globen.