Var tredje kvinna som arbetar inom svensk teater anser sig ha blivit sexuellt trakasserad. Det visar en granskning som Ekot gjort. Enligt undersökningen som gått ut till Teaterförbundets medlemmar är det ofta arbetsledaren som står för trakasserierna.
Sammanlagt 1.672 medlemmar i Teaterförbundets medlemmar har svarat på Ekots enkät om sexuella trakasserier. Baserat på alla yrkesgrupper, från maskörer, tekniker, till skådisar och regissörer – så svarar var femte att hon eller han har blivit trakasserad.
Nästan varannan som svarade på frågan om vem det var som trakasserade dem sexuellt säger att det var en arbetsledare - som teaterchefen, en regissör eller en producent.
Enligt Ulrika Johansson, som arbetar hos Diskrimineringsombudsmannen, så är siffrorna alarmerande:
– Det är jätteallvarligt, för det är en form av direktdiskriminering att bli utsatt för sexuella trakasserier av en överordnad. En arbetsplats där det förekommer sexuella trakasserier i så pass hög utsträckning är ju inte en jämställd arbetsplats och det är ju ett allvarligt problem, säger Ulrika Johansson till Ekot.
– Det är en grundläggande rättighet att inte behöva bli missgynnad eller att bli trakasserad på grund av sitt kön i arbetslivet.
Också andra organisationer bekräftar bilden av sexuella trakasserier inom svensk teater.
– Det har gått alldeles för långt, säger Lina Zavalia, från nätverket Wisp, ”women in swedish performing arts”, till dn.se.
Nätverket Wisp, som har 500 medlemmar, menar att ansvaret för att förändra detta vilar både på arbetsgivarorganisationen och de olika fackförbunden som organiserar scenarbetare.
– Svensk scenkonst, som organiserar arbetsgivarna, måste se det här som en ledningsfråga, sätta ner foten och bryta de här beteendena. Det måste ske en normförändring, där sexuella trakasserier blir oacceptabla, säger Lina Zavalia.
I anonyma intervjuer i samband med Ekots undersökning berättar flera av Teaterförbundets medlemmar hur de blivit utsatta.
En skådespelerska berättar till exempel: "Jag var med i en serie på tv. Min roll skulle under en scen bli våldtagen i ett litet hus av skådespelaren som spelade den manliga huvudrollen. När vi höll på med scenen började regissören skämta om hur han kört upp en strumpsticka i underlivet på en kvinna. Senare på kvällen satt vi på hotellet vid ett långbord. Det var inte meningen att jag skulle höra det, men jag hör ändå att de sinsemellan bestämmer vem av dem som ska ta mig först på natten. Jag blir skiträdd, går till mitt rum, och ser till att låsa ordentligt. Senare på natten försöker någon ta sig in både via dörren och sedan också fönstret."