Analys.
Så har Sverige haft sin första riktiga kändisauktion, The Ingmar Bergman auction, som efter ett makalöst internationellt intresse överträffade alla förväntningar.
Katalogen på nätet luslästes av personer från 116 länder, vissa objekt hade upp till hundra förhandsbud och slutpriserna låg i snitt på tio gånger utropen, ibland tjugo och upp till hundra gånger över värderingarna.
Minsta lilla bord märkt ”Seffle” eller paret nedsuttna fåtöljer i grönt manchestertyg åtråddes hett.
Till det mest exceptionella hörde ett gipshuvud av en okänd konstnär föreställande en okänd person som blundar. Denna skulptur bjöds ut för 800 kronor och slutade på helt galna 62.000 kronor. En anonym flätad papperskorg från Bergmans arbetsrum, som skymtade på ett interiörfoto, fick så många förfrågningar att den lades till auktionen. Värdering 300 kronor, slutpris 11.000 kronor...
Och värsta kampen utbröt om två ordinära stoppur värderade till ett par hundralappar, där klubban föll först på 82 000 kronor! Och schackpjäserna som skulpterades av en scenografen till ”Det sjunde inseglet” bjöds ut för 10 000 och slutade på en miljon kronor.
Så här många bud på varenda litet objekt har jag aldrig varit med om, heller inte en auktion som därför drog ut så extremt på tiden. Vi som satt i salen ömsom skrattade, himlade med ögonen och skakade menande på huvudet. Vem som helst kunde konstatera att värderingarna var på tok för låga. Bukowskis hade i de flesta fallen satt utrop relaterade till det vardagliga marknadsvärdet, med förklaringen att det var omöjligt att bedömma mervärdet på proveniensen Ingmar Bergman.
Fast hade Bukowskis inte räknat med att Bergmans stjärnglans skulle ge ett betydande mervärde så hade aldrig en sådan mängd av stoppade möbler kommit över tröskeln till det stora, fina auktionshuset.
Ärligt talat så var majoriteten av föremålen urtrista, en spegling av en förväntad smak hos en burgen borgarklass som handlar på Svenskt Tenn eller NK. Bergman hade dessutom flera uppsättningar av samma möbler.
Men kändisfaktorn vägde alltså tyngre. Själv har jag bara upplevt något liknande när Yves Saint Laurents hem i vintras gick på auktion i Paris, där sakernas speciella härkomst fick budgivningen att löpa amok. Skillnaden här är bara att modekungen Saint Laurent och hans partner Pierre Bergé hade en både exklusiv, säker och djärv smak.
Visst innehöll Bergmanauktionen några fina saker med ett högt antikvärde i sig, och även mer personliga objekt. Som Irving Penns porträtt av Bergman i profil, som drog iväg till 520.000 kronor. Den antika galjonsfiguren från filmen ”Persona” klubbades för 820.000 kronor medan Laterna Magican från 1870-talet slutade på 500.000 kronor. Det var också roligt att konstnären Randi Fischer, syster till Bergmans första fru, fick den uppmärksamhet hon förtjänar med ett rekordpris på 195.000 kronor.
Representanterna från Stiftelsen Ingmar Bergman fick lomma hem tomhänta som så många andra i salen. Man kan undra var de vita sängborden, med klotter som ”skitnatt” och ”julaftonsfan”, hamnar i världen.