”Jag trivs sååå jävla bra med det nya jobbet!”, ”Haft en superhelg i Götet med tjejerna ;D”, och ”Mina underbara ungar är världens bästa”.
Så kan det se ut i statusuppdateringarna på Facebook. I stället för Narcissus, som blev förälskad i reflektionen av sin egen spegelbild, verkar den moderne svensken sitta framåtlutad över datorskärmen, förälskad i bilden som målas fram av de egna statusuppdateringarna.
Men de sociala medierna är inte nödvändigtvis ansvariga för svenskarnas beteende, utan synliggör snarare ett skryt som alltid har funnits där. Det menar psykologen Anna Karlstedt.
– Det är inte konstigt alls egentligen, vi har som människor ett generellt behov av att visa upp våra bättre sidor. Man skulle kunna gå längre och hävda att det är en mänsklig rättighet att få putsa till det man visar utåt, säger Anna Karlstedt till DN.se.
Varför är ”skrytet” så tydligt på Facebook och Twitter?
– Facebook är i första hand inte ett forum för djupa och öppna samtal med nära vänner som man vågar visa sina svagheter inför. Statusraderna inbjuder till kort information om vad vi gör. Ofta har vi ytliga kontakter i sociala medier, kanske kollegor som man vill marknadsföra sig inför.
Anna Karlstedt målar upp flera andra orsaker till Facebookskrytet. Dels försvinner undertoner som ironi lätt i texter, vilket gör att meddelanden kan missuppfattas. Vi missar också annan info som kroppsspråk och tonfall. Statusuppdateringarnas begränsade format gör även att användarna måste prioritera, och då ryker den mindre smickrande informationen.
Resultatet blir misstänksamt positiva statusuppdateringar, en trend som många stör sig på. Men allt skryt är inte av ondo.
– Att få sätta sig ner och fundera på vad som är bra i mitt liv just nu kan fylla en funktion. Vi fokuserar rätt mycket på vad vi inte har och vad som inte är bra, därför kan det vara skönt att skriva ner vad som är bra. Om man är deppig och hängig så hjälper det såklart inte att skriva hurtiga statusuppdateringar, men om man känner sig rätt okej så kan det väl ge en positiv kick, säger Anna Karlstedt.
Många stör sig på statusuppdateringarna, borde man inte bli glad av att andra verkar ha det bra?
– Jag tror att man stör sig på de överdrivet positiva statusuppdateringarna, de som hamnar rätt långt ifrån verkligheten, de som kommer ofta och från samma personer. Det här är såklart lite personlighetsstyrt också, hur starkt behovet är att andra ska se min ”lycka”. Sedan har vi ju avunden också, som kan spela en roll i ogillandet.
På Stockholms universitet forskar Kajsa Klein om medier. Enligt henne visar forskningen att vanliga anledningar till att uttrycka sig på sociala medier är uttryckslusta, gemenskap, aktivism och att användarna vill skapa uppmärksamhet kring något. Som sig själva.
– Dels beror det ju på att sociala medier handlar om att kommunicera. Sedan kan Facebook fylla en funktion när det gäller att söka jobb eller att dejta, och då är det viktigt att synas, säger Kajsa Klein.
Vad beror det på att många framhäver sig själva via sociala medier?
– Språket i sociala medier är ofta, inte minst på grund av utrymmesbegränsningarna, underhållande och kärnfullt på ett sätt som påminner om reklam- eller kvällspresspråk. Och det är väl inte så konstigt att man putsar lite, lyfter fram det positiva. Man vill väl inte vara tråkig och drunkna i mängden?
I dag använder över en halv miljard människor Facebook. Eftersom alla är olika är det inte konstigt om en del missuppfattar saker och ting. Kanske är det i missförstånden som en del av ”skrytet” har uppstått?
– Jag fick en update som gick ut på att ”om någon är i krokarna så bjuds det snart på nykokta kräftor”. Det kanske vissa skulle uppfatta som skryt, att någon vill framhäva att de har ett vackert hus vid vattnet där de äter kräftor. Andra skulle bara ta det som en trevlig inbjudan, säger Kajsa Klein.