I The Pirate Bay-rättegången spelade trackern en mycket viktig roll – både för gärningsbeskrivningen och som underlag för skadeståndsanspråken. Det kommer naturligtvis fortfarande gälla vid kommande överprövningar, men frågan är vad som gäller för nya åtal mot liknande tjänster.
- Det var en helhetsbedömning tidigare, att trackern sammantaget med andra delar ledde till att man kunde göra det. Det var en svårbedömd fråga då och den blir ännu svårare nu, säger Daniel Westman, doktorand i rättsinformatik vid Stockholms universitet, till DN.se.
- Sedan kan man säga att tingsrätten ju inte tyckte att det europeiska e-handelsdirektivets regler om ansvarsfrihet var tillämpliga i fallet. Det kan man väl tycka om själva trackern, men om man bara lagrar torrentfiler som andra laddar upp så är det ganska klart att en sådan tjänst skulle omfattas av direktivet. Samtidigt måste man ju fortfarande vidta vissa åtgärder om man skulle bli underrättad om något fel.
Målsägandena i The Pirate Bay-fallet har sedan en tid via domstol försökt att mot vite förbjuda tre av de dömda männen att på något sätt medverka till sajtens verksamhet. Två av dem har en överklagad dom mot sig, men de tre männen nekar till att de längre har något med den att göra. Så kan vitesföreläggandet vinna laga kraft när det är baserat på något som inte längre används?
- Om man ska tolka tingsrättens beslut som att det finns flera olika komponenter bakom vitesföreläggandet som alla är nödvändiga så kommer det att påverka vitesföreläggandet, säger Kristoffer Schollin, doktor i immaterialrätt på Handelshögskolan i Göteborg, till TT.
Svenska Ifpis advokat, Peter Danowsky, och Monique Wadsted, de amerikanska filmbolagens advokat i Sverige, delar inte den bedömningen.
- Tingsrättens beslut om vitesföreläggande omfattar inte bara tillhandahållandet av en tracker. De är också förbjudna att tillhandahålla webbplatsen och sökfunktionen. Man kan inte bara ta bort en del och tro att man uppfyller förpliktelserna i beslutet, säger Monique Wadsted till DN.se.
Det var på tisdagsmorgonen som meddelandet om den borttagna trackern publicerades på den blogg som ligger under sajten The Pirate Bay. Trackern är enkelt uttryckt en karta för torrentfiler - en kontaktförmedlande server som därmed också innehåller uppgifter om vilka datorer som laddar upp och ner filen som torrenten pekar på utan att själv ha filen.
I stället för att användare laddar hem en torrentfil från sajten länkas man via en så kallad magnetlänk till sin bittorrent-klient och en så kallad hash-kod vidare ut i cyberrymden där man automatiskt kopplas samman med alla andra som har samma unika hash-kod aktiv.
Det bildas alltså ett provisoriskt nätverk som bara finns så länge någon som använder koden där ute. Hash-koden har tidigare varit inbyggd i torrent-filerna och den är numera det enda som behövs av all information som funnits i dem. Tekniken stöds av de flesta bittorrent-klienter.
- Det intressanta är att alla uppkopplade nedladdningsprogram tillsammans bygger ett nät, i och med att det inte längre finns någon central punkt som håller koll på var filerna finns. Det sker automatiskt och användare behöver inte ha någon närmare kunskap om det alls, säger en av Piratbyråns grundare Marcin de Kaminski till DN.se.
I detta provisoriska nätverk finns all nödvändig information, men det är inget som behöver spåras, bevakas eller lagras någonstans som förut. Eftersom tracker-funktionen är den mest resurskrävande innebär det också att allt fler lättare kan bygga en egen nedladdningssajt.
- Numera krävs ingen lagring längre och ingen trafik. Det enda som behövs är en sida. Tidigare har det varit trackern som tagit mycket bandbredd och gjort det både dyrt och svårt att köra själv. Nu behövs inte den längre eftersom inget laddas. Man kan lätt tänka sig att fler specialiserade småsidor dyker upp när ingen infrastruktur behövs utöver nätsidan, säger Marcin de Kaminski.
Daniel Westman spekulerar också i en sådan utveckling som han tror kommer att leda till ökade svårigheter för rättighetshavare och deras ombud.
- Ju mer det decentraliseras och förenklas, så att inte så mycket teknik behövs, det vill säga att vem som helst kan göra det - exempelvis från något anonymt webb-hotell - desto mindre kommer de praktiska möjligheterna att upprätthålla reglerna att bli, säger Daniel Westman.
- En juridisk dimension, apropå brottmålet The Pirate Bay, är att utrymmet för medverkansansvar är ganska begränsat när det handlar om tjänster och tekniker som kan användas för såväl lagliga som olagliga ändamål. Man måste kunna visa på det kvalificerade uppsåtet. Det kommer att bli svårare, kostsammare och juridisk osäkrare att med rättsliga medel angripa enskilda fildelare, men också de som tillhandahåller hjälpmedlen.