I morgon, tisdag, är det åter dags för Idol. Trots att programmet går in på sin sjunde säsong är intresset större än någonsin tidigare; enligt TV 4 har man aldrig haft så många sökande som i år.
Inför årets upplaga har Medierådet låtit genomföra en studie om ungdomars förhållande till det så populära programmet. Och kanslichef Ann Katrin Agebäck tycker att resultatet bjuder på några överraskningar:
– Det här med fredagsmys visade sig vara väldigt centralt i tittandet. Små barn och föräldrar samlas kring teven. Tonåringarna däremot är kaxiga, de säger att de inte tittar på Idol – ”det är ju så töntigt” – men när man frågar dem enskilt verkar det som om de ändå har sett det, säger hon.
Uttalad målgrupp blir ändå, tror Agebäck, mindre barn och deras föräldrar. Och när dessa generationer möts i tv-soffan blir nästa resultat påtagligt:
– Vi reagerade på att det verkar som om ungdomar och barn accepterar den råa tonen på ett annat sätt än vad vuxna gör, konstaterar hon.
Då svenska Idol drog igång hösten 2004 förfärades många av juryns hårda ton. Sökande ungdomar fick sina drömmar krossade och ofta mer därtill; deras röster, kläder och antal kilon kommenterades.
Det var också en av utgångspunkterna då medierådet drog igång sin studie.
– Vi ville veta mer om den här förnedringsteven. Men det verkar som om de unga inte störs av det, de är vana vid nätet som ofta lockar fram hårda och råa tongångar. Tvärtom tycker det att det inte blir någon bra tv om juryn inte tar i, säger Ann Katrin Agebäck.
Hon menar att resultatet bör stämma till eftertanke.
– Vi måste fråga oss vad det här innebär, inte minst på sikt. Jag tycker att det vi ser är en långsam attitydförändring väl värd att hålla ögonen på.
Ännu en sak visar studien, enligt Anebäck, nämligen att Idol är så mycket mer än bara ett tv-program:
– Idol har ett vidare liv på nätet. De yngre deltar i chattar och tittar på såväl de bästa artisterna som de värsta fadäserna. Programmet blir på det viset ett unikt multimediakoncept.
Därtill lockar det fram drömmarna hos alla de barn och unga som inget hellre vill än att själva stå på scen.
– Väldigt många som tittar är helt övertygade om att de också skulle kunna vara med. Idol blir ett slags drömfabrik som man lätt lever sig in i – ”kan hon så kan jag”. Det är en askungesaga.
”Jag ser mig” heter studien som Medierådet tagit fram. Naturligtvis finns en anledning till det, påminner Ann Katrin Agebäck.
– När de ser artisten ser de någonstans sig själva. Idol-konceptet har förändrat ungas uppfattning om sina framtidsmöjligheter; de tror att de kan klara allt. På ett sätt är det bra, men de allra flesta kommer aldrig att ta sig dit.