Efter tingsrättens dom har dock The Pirate Bay med tillfälliga avvikelser fortsatt fungera ungefär som tidigare. Det föranledde såväl musik- som filmbranschens representanter att i maj respektive juli ansöka om förbud för tre av de dömda männen att medverka till sajtens fortsatta existens.
Tingsrätten gick i oktober på upphovsrättshavarnas linje, även om männen själva säger att de sedan länge inte har något att göra med sajten. Några dagar före nyåret 2010 ansökte skivbolagen hos tingsrätten om att vitet skulle utdömas.
Black Internet: Efter tingsrättsdomen begärde film- och musikindustrin även att driftföretaget Black Internet som levererat bandbredd åt The Pirate Bay skulle upphöra med den tjänsten med hot om ett vite.
I själva verket handlade ansökan om att upphöra med att tillgängliggöra nedladdning av totalt knappt sexhundra torrentfiler, men i praktiken är det i princip omöjligt att detaljstyra digital trafik på det viset. När tingsrätten så beslutade att gå på upphovsrättshavarnas linje, ett vite på upp till en halv miljon kronor, då släckte Black Internet helt enkelt The Pirate Bay i slutet av augusti.
Samma kväll utsattes bolaget för ett sabotage. Sajten var dock tillbaka från annat håll tre timmar senare. I november beslutade Black Internet att överklaga domen.
I det fallet pågår ännu viss skriftväxling som måste fullföljas innan hovrätten fattar sitt beslut. En anledning till dröjsmålet är att det är första gången i Sverige som en operatör tvingas avbryta en sådan tjänst, varför hovrätten är osäker på frågan.
Den juridiska knivigheten handlar enkelt uttryckt om huruvida den här sortens medverkan till medverkan till upphovsrättsintrång kan vara brottslig och i så fall om en avstängning står i proportion till brottet. Och vilka vidare konsekvenser riskerar följas av en sådan dom? Precis samma problematik omgärdar nästa punkt.
Portlane: I våras fick internetleverantören Portlane ett varningsbrev från musikindustrins intresseorganisation Ifpi, så som är brukligt i sådana här sammanhang när man vill att någon ska sluta med en verksamhet som skadar ens egen. Bolaget uppmanades strypa bredbandstillgången för en kund som Ifpi menar medverkar till upphovsrättsintrång. Portlanes advokat svarade i stället i juni med att ta varningsbrevet till Marknadsdomstolen med argumentet att det skulle vara otillbörlig marknadsföring.
Det ärendet har dock stått still sedan dess. Portlane hamnade i augusti i stället i en process med tretton amerikanska filmbolag. Dessa menar att Portlanes kund Openbittorrent är en så kallad tracker som används för illegal fildelning och att det dessutom skulle vara The Pirate Bays nya, efter att de lagt ner sin andra.
Kravet var – liksom i fallet med Black Internet – både ett slutligt förbud om att ha Openbittorrent som kund och ett interimistiskt dito fram till dess. Yrkandet grundar sig delvis i Black Internet-domen (se ovan), men i det här fallet dömde samma tingsrätt åt andra hållet i december.
Domstolen höll inte med anmälarna om att ett förmedlande av tillgång till internet är tillräckligt för att Portlane skulle tvingas stänga av Openbittorrent förrän det var fastslaget att företaget har medverkansansvar. Möjligen hade tingsrätten tagit intryck av den debatt som följde efter det interimistiska beslutet mot Black Internet.
Beslutet till Portlanes fördel överklagades för ett par veckor sedan till hovrätten och vid januaris utgång ska Portlane inkomma med ett svar. Oavsett vad hovrätten beslutar lär denna del gå upp i Högsta domstolen och först efter det kan frågan om ett slutligt förbud bli aktuell för tingsrätten att ta ställning till.
Men om hovrätt och HD tycker som tingsrätten är det inte säkert att anmälarna fortsätter processen. För interimistiska förbud krävs bevis som styrker sannolika skäl för upphovsrättsbrott. För slutliga beslut är beviskraven betydligt högre. Om inte för pengarna så står det åtminstone mycket prestige på spel.
Ephone: Den 1 april började den uppmärksammade ipred-lagen att gälla. Redan samma dag begärde fem ljudboksförlag av internetleverantören Ephone att få ut personuppgifterna bakom en ip-adress till en ftp-server med över 2.000 upphovsrättsskyddade ljudböcker, varav 27 stycken ingår i anmälan.
Ephone motsatte sig länge kravet. Bland annat med hänvisning till att bevisningen inte skulle styrka att servern varit tillgänglig för en så pass stor allmänhet att den personliga integriteten ska kunna åsidosättas.
Vid midsommar fick dock ljudboksförlagen rätt. Ephone måste böta 750.000 kronor plus rättegångskostnader om personuppgifterna inte lämnas ut. Solna tingsrätt bedömde att den krets som haft tillgång till serverns material var tillräckligt stor, men Ephone överklagade Solna tingsrätts dom.
Och hovrätten gick, om än maximalt oenig, emot tingsrätten i oktober. Enligt den högre instansen har det inte visats sannolika skäl för att ljudböckerna gjorts tillgängliga för allmänheten. Enligt de presenterade bevisen kan den krets som haft tillgång till servern lika gärna ha varit mycket sluten och liten, resonerade hovrätten som alltså avgjorde saken med ordförandens utslagsröst.
En dryg vecka senare fortsatte ärendet med förlagens överklagan till Högsta domstolen. Där väntar man ännu på att prövningstillstånd ska beviljas. Eftersom detta är landets först ipred-fall är det rimligt att man åtminstone av vägledande skäl beviljar ett sådant, preliminärt senast i februari.
Swetorrents: I slutet av juli, efter Ephones nederlag i tingsrätten, beslöt sig fyra svenska filmbolag i augusti för att med ipred-lagens stöd få ut uppgifterna bakom ip-adressen till fildelningstjänsten Swetorrents. Sajten hade, i likhet med många andra, fått varningsbrev efter att domen mot The Pirate Bay meddelats.
Swetorrents är Telia Soneras kund och de har hela tiden motsatt sig kravet. Kundernas integritet står över det mesta och alla beslut till filmbolagens fördel kommer troligen att överklagas, enligt telekomjätten. Medan storleken på kretsen för Ephones server är oklar hade Swetorrents tidigare skrivit ut hur många tiotals tusen besökare man hade. Så är det inte sedan varningsbrevet.
I augusti förbjöd Södertörns tingsrätt Telia Sonera att förstöra ip-uppgifterna och sedan i början av december fattade domstolen beslut i linje med filmbolagens önskemål. Och i linje med sina tidigare uttalande kommer Telia Sonera att överklaga. Före jul bad man hovrätten om anstånd och den fullständiga argumentationen lämnas in den 15 januari.
Ifpis ipred: I början av december anmälde även musikindustrin enligt ipred-lagen. De ville få Stockholms tingsrätt att tvinga bredbandsleverantören Com Hem att lämna ut uppgifterna bakom en ip-adress där man sett att över tiotusen låtar gjorts tillgängliga för nedladdning via fildelningsklienten DC++.
I samma veva genomförde polisen en husrannsakan hos en 25-åring i småländska Uppvidinge i stil med hur det gick till förr om åren. Men dessa fall handlar, till skillnad vad som framgått i andra medier, inte om samma person.
Det speciella med Ifpis ipred-anmälan är att det är första gången den nya lagen prövas mot en privatperson. Yttrandefristen gick ut i måndags, men tingsrätten har ännu inte meddelat huruvida man ska bevilja organisationens föreläggande till Com Hem.
Bolaget har å andra sidan meddelat att de ”kommer att bestrida varje ansökan om informationsföreläggande enligt ipred och ”om domstol trots det förelägger oss att lämna ut information om en användare kommer vi att överklaga”. Ännu en långbänk att vänta, med andra ord.
Under året väntar antagligen många fler ipred-anmälningar från upphovsrättsindustrin. Just Ifpi har flaggat för att man kan komma att göra massanmälningar framöver. Branschen är förvissad om att dess juridiska framgångar hittills kommer att fortsätta även där. I Danmark, som haft sin ipred-variant i närmare tio år, har dock hittills ingen som nekat fällts och rättsliga jämförelser med andra nordiska länder är inte ovanliga.
Canal Plus-fallet: Det här är det fall som skiljer sig mest från övriga. Det handlar om en snart 32-årig man som hösten 2007 länkade till Canal Plus streamade webbsändningar av två ishockeymatcher med Södertälje. Detta på ett forum på hans egen sajt som var tillägnad favoritlaget.
Canal Plus menar att bolagets affärsidé helt omintetgörs om kunderna inte skulle betala för bolagets kärnverksamhet som kostar bolaget stora summor pengar och 32-åringens tilltag underlättar det man kallar stöld. Att länken var allmän och gick att nå från vilket ip-nummer som helst kan tyckas märkligt ur ett säkerhetstekniskt perspektiv, men det spelar ingen roll i ansvarsfrågan. I somras beslutade åklagare att ta upp anmälan och väcka åtal.
Resonemanget är vid en första anblick mycket logiskt, men den juridiska expertisen är minst sagt delad. En invändning är att medan bolag kan äga signalrätten till sina sändningar omfattas inte själva evenemanget av upphovsrätten som stämningsansökan åberopar. Verkshöjden av en digital signal är helt enkelt inte tillräckligt hög.
Fallet skulle ha tagits upp i Hudiksvalls tingsrätt i november, samtidigt som The Pirate Bay i hovrätten, men precis som den har det skjutits upp. Nu är förhandlingarna planerade till den 9 februari. Hur litet fallet än kan tyckas för somliga kan utgången ge juridisk vägledning för liknande större fall. Och för hur ”luckan i lagen” ska täppas till.