Nu möter Lars Vilks sina motståndare i Facebookgruppen ”Döda Lars Vilks”.
”Jag vill komma till tals med mina motståndare och faktum är att många faktiskt lyssnar på mig”, säger han till DN.se.
På måndagen var Lars Vilks en av fyra talare inför en grupp ex-muslimer, kritiska mot politiskt islamism, på Medborgarhuset i Stockholm. Vilks talade om yttrandefrihet och om hur han själv försöker stå emot extrema islamister våld.
- Det spelar ingen roll om det är rätt eller fel att karikera Muhammed, men han har rätt att göra det. Andra har lika stor rätt att protestera, men de måste lära sig att de inte får hota, sade Karim Shamihammadi, som företräder den sekulära organisationen till TT efter mötet.
Mycket av Lars Vilks tid numera går åt till att diskutera varför det är okej att få teckna profeten Muhammed som en hund och varför yttrandefriheten är något som inte ska bekämpas med våld. Själv har han blivit hårt utsatt med både våld och hot om våld på Facebook finns sedan en tid en sajt som helst vill se honom död.
Från början var Lars Vilks inställd på att tillsammans med några vänner försöka sabotera för de mest extrema som höll till i Facebookgruppen ”Döda Lars Vilks”. Men ganska snart upptäckte han att det fanns bättre metoder - att diskutera med dem:
- De hade publicerat ganska snaskiga uttalanden på sajten så först tänkte jag sabotera för dem så att de försvann. Jag trodde de var helt omöjliga att kommunicera med och att de skulle fortsätta vräka ur sig vad som helst oavsett vad jag själv skrev. Men det visade sig att man kan få mera kontakt med människor som är starkt kritiska än man tror. Det har varit värt den tid jag lagt ned på att prata med dem.
Lars Vilks säger att det har blivit lättare att kommunicera med de värsta kritikerna som han tidigare bara såg som enögda motståndare. Genom att bryta sina åsikter har han också fått stöd av andra muslimer som försvarat hans rätt att uttrycka sig, säger han och funderar på att ägna mera tid åt sådana diskussioner.
- Många tycker illa om mig men är samtidigt nyfikna på vem jag är. Och det är faktiskt rätt många som lyssnar på det man säger och börjar diskutera själva efteråt. Nu funderar jag på att besöka skolor ibland annat Rinkeby och Rosengård för att på plats diskutera yttrandefriheten med eleverna.
För Lars Vilks blev överfallet i Uppsala den 11 maj och försöket att bränna ned hans hus en vecka senare en vändpunkt och han tycker att diskussionen blivit mera avslappnad sedan dess. Han talar om en annan front än den han anser att Sverigedemokraterna står för, en front som är mera nyanserad och där ideologiska frågor kan diskuteras.
- Det som hände i Uppsala och därefter visade att det finns våldsamma islamister i Sverige. Det var bara med en hårsmån som jag var nära att förlora hela min tillvaro. Jag tror att detta förändrade klimatet. Det har blivit helt annorlunda än 2007.
- Men det är väldigt lätt att bunta ihop alla muslimer i en grupp och sätter en imam i spetsen för dem, så ser det ju inte ut i verkligheten. Nu ger man stort utrymme åt de starkt religiösa grupperna och man tar stora hänsyn till deras önskemål, i själva verket är de flesta bara måttligt religiösa, de är inte ute och demonstrerar även om de kan tycka att det är fel att man tecknar en bild av Muhammed som hund. Men de går inte till ytterligheter.
Lars Vilks trycker flera gånger på att stämpeln som han fått som en främlingsfientlig person är fel. Hans konstprojekt och ifrågasättandet av en religiös symbol samt att ställa homosexualitet och islam mot varandra för att visa vilken ”praktfull kollision det blir” är viktiga frågor för honom, både som konstnär och som invånare i ett land där yttrandefriheten är en bärande pelare.
- Om yttrandefrihet ska vara intressant så ska det vara en kvalitet i det man säger också. Och det ska inte bara vara tillåtet med nöd och näppe.