Jag upplevde aldrig Elisabeth Söderström live på operascenen under hennes storhetstid, vilket jag sörjer. Ändå har jag så länge jag kan minnas haft hennes röst under huden. Säg hennes namn, närsomhelst, och jag hör alltid Mélisandes starkt bävande men också märkligt lätt beslöjade fras: "Ne me touche pas, ne me touche pas!" ( Rör mig inte, rör mig inte)! i hennes fanatstiska inspelning av Claude Debussys opera "Pelleas et Mélisande. Ingen sopran har någonsin så fångat skönheten och den motsägelsefulla sensualismen i just den frasen, och i den rollen.
Elisabeth Söderström fick ett "nej" att vibrera av ett "ja" i Debussy, men kunde också vända ett "ja" till ett "nej" i Leos Janaceks operor om passionerade kvinnor som reser sig mot tvång och konventioner. Och som med döden som insats tar strid för sina känslor.
Hennes porträtt av Jenufa i "Jenufa" och Katja i "Katja Kabanova" tillhör den moderna operagestaltningens mästerverk. Gestaltningarna på Stocksholmsoperan följdes av skivinspelningar för Decca, under ledning av Charles Mackerras, som snabbt nådde världsrykte. Även här förmedlade Söderström en omedelbarhet och en hudnära sensualism som är helt unik vad gäller operavärldens röster. En fysiskhet som man kanske oftare förknippar med jazzens stora, som Billie Holliday och Sara Vaughn.
Med sin humor, intelligens och sitt oförskräckta teatersinne kunde Söderström också säga "Ja, ja, ja!" och göra den vågade Daisy Doodle i Karl-Birger Blomdahls opera "Aniara" och gå rätt in i sexualcentrat i rollen som Clitoria i György Ligetis opera "Den stora makabern".
Två föreställningar på Stocksholmsoperan som tillhör den svenska operahistoriens mest betydelsefulla.
När jag nu hör om Elisabeth Söderströms död tar jag vägen med den skiva som gripit mig allra starkast. Hennes oöverträffade och numera legendariska inspelning av svenska romanser till ackompagnemang av Jan Eyron. Och där hon inleder med ett knippe sånger av Carl Jonas Love Almqvist: "Den lyssnande Maria", "Marias häpnad" och "Du går icke ensam". Framförda som vore de en enda lång andhämtning full av tröst, eggelse och mystik.
Läs mer:
Elisabeth Söderström död
Så lät Elisabeth Söderström