Åtta samhällstidskrifter startar ett samarbete för att distribuera tidningar. Aktionen är en protest mot det de anser vara monopolfasoner hos tidningsdistributören Tidsam.
- Det finns hur mycket titlar som helst i butikerna, men inte ett endaste samhällsmagasin. Tidsams ägare distribuerar mest sina egna tidningar och stryper den oberoende samhällsdebatten, säger Johannes Wahlström, som är talesman för "Samarbetet".
Det består av bland andra Ordfront, Ottar, Tromb, Mana, Megafon och Tvärdrag
"Samarbetet" vill också råda bot på andra problem som gör att oberoende samhällstidskrifterna har svårt att överleva.
- Om vi tar våra tidningar så har vi 100.000 medlemmar och prenumeranter, och vi når ut till nästan samtliga samhällsengagerade medborgare i landet. Trots det har vi nästan inga intäkter från annonser. Vi har en ohållbar situation och måste gemensamt lyfta frågan, säger Johannes Wahlström.
Huvudproblemet, som han anser vara distributionen, är inte någon ny fråga. I dag är Tidsam, med ägare som Bonniers, Allers, Hemmets Journal och Albinsson & Sjöberg, den dominerande tidningsdistributören i landet, och når 9.500 återförsäljare två gånger per vecka. Men Tidsam distribuerar inte alla tidskrifter. De som har mindre upplagor är hänvisade till distributören Interpress, som når 3-4.000 återförsäljare, och alltså en mindre potentiell kundkrets.
Tidsam utreddes tidigare av Konkurrensverket. De inträdeskrav som tillämpas i dag - bland annat en avgift på 250.000 kronor, och en årliga distributionsavgift på 180.000, något som mindre förlag protesterat mot - är dock accepterade.
Enligt Tidsams vd Daniel Andersson distribuerar man 40 förlags tidningar, och det är svårt att få in några fler, bland annat för att det inte finns plats i butikerna.
- Vi har införingskriterier och tar bara in de mest säljande tidskrifterna. Vi har 350 titlar. Det konsumenterna efterfrågar blir de största titlarna, och det är det vi har, säger han.
"Samarbetet" ska till att börja med starta ett eget parallellt distributionsnät, där tidsskrifterna ska säljas bland annat på caféer.
Kulturdepartementet bistår med 250 000 kronor i bidrag, men Johannes Wahlström önskar att man skulle klara sig utan dem.
- Som det ser ut nu är större delen av våra tidsrkifter beroende av bidrag. Det beror inte på att de har få läsare eller att intresset är för litet, de ekonomiska möjligheterna att överleva har utraderats genom monopolliknande situationer.