Bevakningen av det amerikanska valet i den svenska liberala pressen fyller mig stundtals med klaustrofobi. Visst finns en sympati för Barack Obama. Men ofta reflekteras aningslöst den republikanska bilden av hans kampanj som bara en fråga om karisma och hopp. Man resonerar allvarligt som om kampen handlade om två likartade motståndare, med lite olika agendor, och stirrar sig blind på minsta antydan om "protektionism".
Den "entusiasm" Obama väckt handlar inte bara om att han är en charmfull, svart man med ett budskap om hopp. USA står inför ett ödesval där bland annat själva spelreglerna för västvärldens största och mäktigaste demokrati ligger i vågskålen. Obamas syfte är att leda själva det politiska samtalet tillbaka till dess substans, att bryta den cyniska intressepolitiken, att återinföra det kloka handlandet, baserat på en föreställning om rättvisa. I sin konkreta politik står han för många bekanta demokratiska frågor, socialpolitiskt förmodligen i höjd med de nya svenska moderaterna.
Kring denna enastående person finns några av de mest erfarna och välrustade människor som världen kan frambringa i dag. Bakom honom finns en yngre välutbildad multietnisk generation människor med en vilja och en förmåga att göra något åt inte bara USA:s vanskötta ekonomi och sociala infrastruktur, utan också med världen, inte minst med klimatfrågan.
Mot dem står i dag en kandidat och ett parti utan egentlig agenda, som demoraliserat och skandaliserat sin nation, och som skuldsatt sitt folk för generationer framåt genom sitt missriktade äventyr i Irak. Dess syfte är att hålla sig kvar vid makten. Dess strategi ligger i öppen dager: att med alla medel smutskasta och förödmjuka Obama så till den grad att känslan ska växa att något konstigt är det ändå med denne man. Det är en kampanj som avsiktligt lockar fram det sämsta hos medborgarna, deras misstänksamhet, deras rädsla, deras rasism. Hade den pågått i Sverige hade ingen anständig människa velat veta av den. Men nu diskuteras den av seriösa skribenter som om den hade ett innehåll.
Om denna antipolitiska och hatfyllda kampanj leder till att republikanerna får sitta kvar ännu en mandatperiod så är det ett tragiskt facit inte bara för den amerikanska demokratin, utan för demokratin över huvud taget. Det är inga små saker som står på spel.