Digitalisering och internet har revolutionerat möjligheterna att skapa och nå ut med musik och film. Duon Victor Köhler och David Dworsky har i dokumentären ”Press, pause, play” talat med dem som skapar sina verk med den nya tekniken.
Den moderna tekniken har gjort det lättare att skapa konst. Men debatten kring den digitala revolutionen har mest handlat om att musik- och filmindustrin förlorar pengar. Victor Köhler och David Dworsky har gjort en dokumentär som i stället visar hur tekniken påverkar kulturen, fredagen den 3 juni visas den i SVT 2.
Robyn, Moby, Hot Chip, Lena Dunham och Seth Godin är några av de artister, författare och musikjournalister som medverkar i dokumentären ”Press, pause, play”. Projektet tog ungefär ett och ett halvt år från ax till limpa. Men att det skulle ta så lång tid hade duon ingen aning om från början.
– Vi gick in i det här med stor naivitet. Den lista vi hade på namn vi ville ha med blev snabbt kortare och kortare. Samtidigt är vi vana att göra saker vi inte riktigt behärskar, eftersom det är utmanande. Så det här avskräckte oss inte. Faktum är att vi redan funderar på en långfilm. Fast vi vet inte vad den ska handla om än, säger Victor Köhler.
Både Victor Köhler och David Dworsky halkade in i filmbranschen av en slump. Victor bodde i Österrike som skidåkare och filmade en hel del på sin fritid. David däremot upptäckte att ekonomi inte var så spännande när han pluggade på Handelshögskolan i Stockholm. Tillsammans startade de i stället en reklambyrå. När det fanns tid över drömde de om att göra en musikdokumentär, och snart var projektet i gång.
I dokumentären får både utövare och kritiker säga sitt om teknikens betydelse för musiken. Både Victor Köhler och David Dworsky fick god tid på sig att bilda sig en egen uppfattning.
– Innan fanns det alltid en grindvakt som valde vad som skulle bli konst. Det kunde vara en chef på museet, galleriet eller teatern. Fortfarande finns det en kollektiv glädje över det, men jag tror att den lägger sig snart. Man skulle kunna tro att det som motreaktion uppstår något slags kvalitetsgranskningsråd på nätet, men det tror inte jag, säger David Dworsky.
Teknikutvecklingen har minskat musik- och filmförsäljningen. Men ett par personer i dokumentären menar att det i stället är en guldålder för artister. När industrin är döende är artisterna själva på väg att ta makten. De digitala medierna gör att vem som helst kan bli författare, fotograf eller musiker. När alla är sina egna producenter och kostnaderna är låga blir det också en väldigt stor kulturproduktion. Fast frågan är om kvaliteten ökar.
– Jag tror att konsten blir bättre eftersom konkurrensen hårdnar. Det viktigaste är att man har något att säga. Men kulturen får en kortare livslängd och riskerar att bli sensationssökande på internet, säger Victor Köhler.
Victor Köhler och David Dworsky märkte också under arbetets gång att internet inte är den demokratiska utopi som det ofta pratas om. Det krävs en dator, kunnande och förmåga för att slå igenom bruset.
Enligt den brittiske författaren Andrew Keen, som intervjuas i dokumentären, är det ett stort problem. Den stillsamma konsten kan komma att förlora mark till en alltmer otålig publik på nätet.
– Jag tror inte att Wim Wenders, Alfred Hitchcook med flera skulle klara att slå igenom i den här branschen i dag. Skulle de lägga upp sina filmer på Youtube och Facebook skulle det gå förlorat, säger Andrew Keen.