Generaladvokat Niilo Jääskinen föreslog på torsdagen att EU-domstolen ska besluta att Sverige har rätt att stifta en lag som Ipredlagen för att ge upphovsrättshavare möjlighet att få ut identiteten till personer som misstänks ha gjort intrång på deras verk.
”Dessa uppgifter måste dock ha lagrats just i syfte att kunna lämnas ut och användas för detta ändamål” skriver Jääskinen samtidigt. Att Ephone sparat uppgifter för att lämna ut dem är inte sannolikt, dels för att de inte varit skyldiga till det dels för att man motsatt sig det kravet. Det normala för internetleverantörer är att spara uppgifter till dess att kunders fakturor är betalda.
– Ska man tolka generaladvokatens yttrande strikt så visst, EU:s direktiv hindrar inte utlämning av personuppgifter, men allmänna personuppgiftsregler skulle hindra det i det här fallet, säger Daniel Westman, forskare i rättsinformatik på Stockholms universitet, till DN.se.
– Slutsatsen blir kanske att det saknas en pusselbit i svensk lagstiftning för att det ska fungera som det var tänkt. Man måste säkerställa att uppgifterna måste sparas för att kunna lämnas för just ipred-relaterade ändamål också, för det går inte att lämna över till operatörernas bedömning.
Generaladvokatens utlåtande är inte bindande för EU-domstolens senare beslut, men det hör till vanligheterna att det följs. När rätten i Luxemburg blir klar med sitt förhandsavgörande är dock Högsta domstolen i Sverige skyldig att följa det eftersom det är den högsta instansen för EU-rättsliga ärenden.
– Men även om det skulle gå oss emot i EU-domstolen har Högsta domstolen bevisfrågan att pröva. Det var den som vi vann på i hovrätten, säger Peter Helle, Ephones advokat, till DN.se.
Ephone är den bredbandsleverantör som sålt tjänster till någon eller några bakom en ip-adress bakom vilken en så kallad ftp-server med över 2.000 upphovsrättsskyddade ljudböcker skulle finnas. Omedelbart när Ipred-lagen trädde i kraft den 1 april 2009 begärde fem ljudboksförlag att få ut personuppgifterna bakom ip-adressen.
Men Ephone har motsatt sig kravet. Bland annat med hänvisning till att bevisningen inte skulle styrka att servern varit tillgänglig för en så stor allmänhet att den personliga integriteten ska kunna åsidosättas. Just bevisningen, som Ephone inte anser uppfylla kraven för sannolika skäl, är en fråga som HD får ta ställning till oavsett vad beskedet från EU-domstolen blir.
Luxemburg har i två tidigare fall konstaterat att datakommunikationsdirektivet inte hindrar en medlemsstat från att stifta civilrättsliga lagar i stil med den svenska Ipred-lagen.
Vad HD vill ha svar på från domstolen i Luxemburg är i huvudsak två saker. Dels om EU:s datalagringsdirektiv hindrar ipred-lagen, dels om det i så fall spelar någon roll att Sverige ännu inte infört datalagringsdirektivet även om deadline har passerat.
Vid midsommar 2009 fick ljudboksförlagen rätt. Ephone skulle få böta 750.000 kronor plus rättegångskostnader om personuppgifterna inte lämnades ut. Solna tingsrätt bedömde att den krets som haft tillgång till serverns material var tillräckligt stor, men Ephone överklagade Solna tingsrätts dom.
Och Svea hovrätt gick, om än maximalt oenig, emot tingsrätten i oktober 2009. Enligt den högre instansen har det inte visats sannolika skäl för att ljudböckerna gjorts tillgängliga för allmänheten.
Enligt de presenterade bevisen kan den krets som haft tillgång till servern lika gärna ha varit mycket sluten och liten, resonerade hovrätten som alltså avgjorde saken med ordförandens utslagsröst.
Utöver Ephone har EU-domstolen också kallat representanter för ljudboksförlagen, EU-kommissionen, den svenska staten samt den italienska staten. I och med att sommaren kommer emellan fördröjs dock beskedet. Först ska en av domstolens generaladvokater yttra sig den 17 november och sedan ska domstolen arbeta fram sitt besked. I normalfall handlar det om cirka sex månader.
Skulle EU-domstolen göra samma bedömning som hovrätten innebär det att ipred-lagens själva syfte i väsentliga delar omintetgörs. Går EU-domstolen på tingsrättens linje skulle det ge bra medvind för upphovsrättshavarna i de musik- och filmfall som ligger vilande i underinstanserna i väntan på EU-domstolens beslut. Hur lång tid det tar innan det kommer är oklart.