Den olönsamma patienten

”Om patienten överlevde kunde det kosta mig dyrt”

  • Skriv ut
  • Öka textstorlekMinska textstorlek
  • Rätta artikeln

Läsarreaktioner

Gensvaret på Maciej Zarembas artikel­serie har varit enormt. Över tusen mejl har kommit. DN Kultur publicerar här några av reaktionerna in­ifrån vården.

Gensvaret på Maciej Zarembas artikel­serie har varit enormt. Över tusen mejl har kommit. DN Kultur publicerar här några av reaktionerna in­ifrån vården.

Vi spelade sjukvårdsmonopol med divisionschefen

Som chef fick jag lära mig att de mest lönsamma patienterna var de med lägst födelsevikt, som inte levde så länge. Om de överlevde kunde det kosta mig dyrt. En av våra chefer meriterade sig genom att han var bäst på att sätta dyra diagnoser. På lördagarna gick han omkring och la till en massa diagnoser och ingrepp för att öka intäkterna. Hans klinik gick därmed med vinst till skillnad från de flesta andra.

Annons:

När jag var verksamhetschef vid Astrid Lindgrens barnsjukhus kallades jag till ett ledningsmöte på ett internat. Vår divisionschef hade hittat på att vi skulle ägna en hel kväll till att spela sjukvårdsmonopol, alltså en variant av det gamla monopolspelet. Gatorna var ersatta med vårdenheter med olika platsantal. Om man hamnade på Chans kunde man få två extra sjukvårdsplatser tack vare att två patienter dött. Om man överskred budgeten gick man till ruta Fängelse, som innebar att man blev avsatt.

Dåvarande divisionschefen var helt besatt av lean production. Hon inbjöd chefer från Ericsson och Volvo som skulle lära oss detta. Även den nuvarande sjukvårdsdirektören är mest intresserad av att ekonomin går ihop. Om han accepterade att sjuksköterskorna på Karolinska måste ha betydligt högre löner än sina kolleger på vårdcentraler så skulle den nuvarande vårdplatssituationen förbättras. När jag var verksamhetschef förlorade vi flera barnmorskor till äldrevården, där man betalade ca 5 000 kr mer i lön per månad. Ett annat fel är att man gjort sig av med sekreterare, barnsköterskor, biträden och städare. När jag gick BB-rond fick jag ibland byta blöjor på barn i samband med att jag undersökte dem, då det inte fanns någon barnsköterska till hands. Väldigt demokratiskt, men kanske inte helt rationellt.

Efter varje DN Debatt-artikel som jag skrev om brist på förlossnings- och neonatalplatser ville man avsätta mig. Jag blev beskylld för att vara illojal. Men jag hade tillskrivit ledningen varje gång om bristsituationer och det var först när jag inte fick något svar som jag gick ut offentligt. Två kvinnliga sjukvårdsdirektörer ville höra mina åsikter, men de omgavs av jasägande mellanchefer. Båda fick sluta delvis för att de inte kom överens med landstingsledningen.

Hugo Lagercrantz, överläkare och professor i pediatrik

 

Jag tvingas spela sudoku

Sjukvårdens närmast surrealistiska situation med interndebiteringar och systemet med ”beställare” och ”utförare” synes bygga enbart på politisk ideologi, inte på kunskap om vad som fungerar i praktiken – om nu denna kunskap över huvud taget finns. ”Beställarna” applåderar ekonomer som med små eller inga kunskaper om det som borde vara sjukvårdens huvuduppgift – sjukvård – håller budgeten. Denna inställning genomsyrar varje enskild process och varje beslut i sjukvården. Lägg därtill att huvuduppgiften numera förefaller vara administration av sjukvård till skillnad från sjukvård i sig.

Jag har ytterligt svårt att acceptera att jag har tolv års medicin­utbildning – och tvingas spela sudoku.

Lars Johansson, läkare

 

Situationen börjar bli mig övermäktig

Jag arbetar mycket hårt för att upprätthålla en rimlig nivå på den vård som erbjuds här men det är svårt. Det är inte bara pappersarbete som försvårar, också en brist på läkare. Inom min subspecialitet är jag ensam fast anställd på en befolkning om ca 280 000 innevånare. Resten täcks upp av tillfälliga läkare.

På vårt lilla sjukhus är vi fem bakjourskompetenta specialister vilket är omöjligt att täcka en dygnet runt året runt verksamhet även om man som jag varit i tjänst 74 timmar den senaste veckan. Komplicerade fall och arbetskrävande patienter faller också på de ordinaries lott. Situationen börjar nu bli mig övermäktig. Våra patienter är fantastiska och oändligt tåliga men jag fick en tankeställare om min arbetsbörda är rimlig, då en patients son efter att jag haft ett samtal med dem för att förklara att patienten hade en svårt spridd cancersjukdom kom fram och tackade för omhändertagandet. Han undrade om jag inte jobbade för mycket. Jag insåg att jag skrivit in patienten en kväll på akutmottagningen, genomfört koloskopi på patienten, rondat ensam på avdelningen hela veckan och till sist hade anhörigsamtalet sent en kväll när jag var bakjour. Kontinuiteten var utmärkt men jag börjar vara utarbetad.

Jag är inte ens 40 år gammal men är en av dem som räknas som mest erfarna där jag arbetar, ansvaret är tungt när man är ensam ung specialist och jag har svårt att se hur jag ska kunna arbeta så här fram till pensionen när man dessutom ska vara tvåbarnspappa och ens fru ska kunna hinna med att sköta sitt läkararbete. Ber om ursäkt för mina osammanhängande rader men veckan har varit lång och timmen är sen och snart börjar ännu en arbetsvecka. Vill återigen tacka för en bra artikelserie.

Med trötta hälsningar Jerker Wiksten, överläkare, specialist

 

Riskbilden fanns från början

Jag är läkare och var under tio år på 90-talet chef för Akademiska sjukhuset i Uppsala, och med när DRG-systemet togs fram i USA. Det var från början inte alls tänkt som skarpt debiteringssystem utan som ett system för att beskriva innehållet i vården. Den utveckling du beskriver gör mig upprörd – framför allt därför att ekonomistyrning av sjukvården måste hållas på avstånd från själva vården av enskilda patienter, annars blir det en diskussion om lönsamma och icke-lönsamma patienter.

Redan på 90-talet fanns riskbilden om DRG skulle gå skarpt som ersättningssystem. Givetvis finns skäl att på sjukhusnivå ha ett ersättningssystem mellan huvudman och enskilt sjukhus, men det ska hållas på avstånd från själva vården. ”Vårdens kärna” handlar inte om lönsamhet. Med bekymrade miner åsåg vi ansträngningarna att jämföra sjukvård med biltillverkning i början på 90-talet – när Toyotas produktion skulle vara förebild (lean-konceptet).

Gudmar

 

Vi vågar knappt yttra oss

Inom barnpsykiatrin där jag arbetar har vi en klinikledning utan medicinsk/psykiatrisk kompetens. Läkares och erfarna psykologers kunskap efterfrågas inte. Familjer kallas inom 30 dagar för ett nybesök för att man ska få ersättningen för hållen vårdgaranti. Att de får vänta 6–9 månader på nästa besök får oss behandlare att känna oss korrumperade och utmattade.

Utbrändhet, maktlöshet och ledningens oförståelse leder till den ena långtidssjukskrivningen efter den andra. Läkare som har framfört det korrumperande i sy­stemet blir betraktade som kritiska, ett par har trots läkarbrist nekats fast anställning. Vi andra som är rädda om vårt jobb vågar knappt yttra oss.

På lönesamtalen är antalet producerade pinnar måttet på hur värdefull du är, och på vilken lönehöjning du får. Framför vi synpunkter på brister i patientsäkerheten är vi illojala. Att våra patienter, barn och ungdomar, går outredda, fel­diagnostiserade eller felbehandlade under flera år för att ingen specialist hunnit träffa dem är inget man är oroad för. Vår verksamhetschef, som aldrig arbetat inom psykiatrin och inte är psykiatriskt skolad, har anställt nyfärdiga underläkare med cirka tre dagars barnpsykiatrisk utbildning på läkarprogrammet. Det ger samma ersättning som för en erfaren Bup-specialist. Familjerna tror att de träffar en kunnig person som kan hjälpa dem rätt med sitt barn. Känns tråkigt och skamligt att behöva vara rädd, men jag bedömer i nuläget att jag måste vara anonym.

Överläkare, Bup, Skåne

 

Vi hinner snart inte träffa patienterna

Fantastiskt bra serie. Arbetar själv som sjukhusläkare. Känner verkligen igen alla vansinnigheter dom hittar på. Vi hinner snart inte träffa patienter på grund av alla möten, dokumentationshysteri och politiska hyss. Fortsätt granska vården!

Jerker Andersson, Alingsås

 

Akuta sjukdomar får vänta

Jag är kirurg och har jobbat vid många storsjukhus. Om du visste vad du träffar rätt. Och hur elegant du inleder med vad som kan tolkas som den gamla vanliga ”blame game” mot läkare som inte sköter sig, men sedan växlar spår till det som många av oss betraktar som huvudproblemet, det vill säga vår administration och våra ekonomiska styrmedel.

Jag har många egna exempel på hur New public management fun­gerar, och det är knappt jag orkar ta ordet lean i min mun.

Jag undrar hur vårdgarantin påverkar sjukvården. Som kirurg är jag den som utför det som mycket av vårdgarantin i slutenvården siktar på, det vill säga planerad kirurgi. Just nu pågår en kamp mellan mig och mina administratörer, där de vill att jag skall prioritera ofarliga rutinpatienter (ljumskbråck, åderbråck med mera) så att vårdgarantin uppfylls. Denna prioritering blir på bekostnad av akut sjuka patienter (som inte ingår i vårdgarantin!). Sjukhuset lägger all energi på att dagtid operera de enklaste rutinfallen i sin jakt på VG-pengar, medan dödliga akuta sjukdomar som tarmvred, höftfraktur och bukhinneinflammation får vänta tills allt det andra är färdigt. Resultatet blir att jag står ensam på kvälls- och nattetid med de svåraste fallen, i stället för att prioritera dem dagtid med full bemanning.

Kirurg på sydsvenskt sjukhus

 

Ingen vill egentligen slösa

Jag var jag på 1990-talet ivrig förespråkare, som konsult på bland annat Saab (numera kanske ingen merit), för lean production för offentlig sektor. Snart insåg jag dock att elever inte är ”kunder”, inte heller patienter skall betraktas som sådana. Jag hade idéer om att göra personal i offentlig sektor mer kostnadsmedveten; det slöseri som förekom var främst en effekt av ett rådande paradigm om slit och släng. Men ingen vill egentligen slösa var och är min huvudtes. Dock hade jag föga framgång med denna hållning då tidens anda viskade privatisering och datorisering över hela linjen, som en lösning på alla problem – med de konsekvenser som du beskriver. Än en gång ett stort tack, Maciej.

Robert Seton

 

Är jag en för lätt patient?

Jag blir uppringd flera gånger under mitt arbetspass för att man vill kolla att jag svarar tillräckligt snabbt. Att jag bokat in ”rätt” patient på rätt tid till rätt läkare. Att tidsboken till läkare/distriktssköterska, eller mig själv som mottagningssköterska, aldrig har luckor.

Att vi uppfyller alla krav på miljöcertifiering, allt från val av datorer till vilket diskmedel vi väljer, eller hur vi hanterar vanliga hushållssopor. Listan kan göras lång, men gemensamt är ju att det mesta ger böter, om vi inte är duktiga. Och då pratar vi inga småpengar...

Jag behandlas nu för cancersjukdom och är själv patient. Jag ser systemfel och organisatoriska brister. Jag ser personal som sliter som djur. Som glömmer att boka tid till min doktor, till röntgen, lämna mig min labremiss till nästa gång. De är trötta och slitna, och jag kan inte klandra dem.

Nu har upphandlingen med ASIH (Avancerad sjukvård i hemmet, reds anm.) delvis fallerat. ASIH tar numera ”bara” palliativa patienter, ofta i livets slutskede. Övriga svårt sjuka måste ta sig till onkologens mottagning för att få hjälp.

Hur tror du väntrummet ser ut? Vi sitter på varandra! Och till distriktssköterskan kan du inte gå, för det är cytostatika i pumpen, och det kan de inte ”sophantera” (kostar?) Kan det handla om att jag inte ger så stora pengar till ASIH som ”lätt” patient?

Susanne Ahlberg, sjuksköterska med 38 år inom vården

Läs mer:

Hur mycket är en patient värd?

0 . Per sida:

Andra har läst

Digital prenumeration

Mer från förstasidan

spionage500
Foto:Nicklas Thegerström, Magnus Wallgren

 Efter DN:s granskning. ”Kan vara amatörer eller kriminella – eller staten.”

 Ewa Stenberg. Anmärkningsvärt men inte förvånande om någon spionerar mot oss.

 Säpo: Ska utredas. Svenska regeringen kan vara avlyssnad. 993  194 tweets  792 rekommendationer  7 rekommendationer

 Säkerhetsexpert: ”Tänkbart att någon avlyssnar Sverige.”

 Ditt tips kan vara avgörande. Tipsen skyddas med stark kryptering.

 Avled på sjukhuset. Skulle korsa länsväg när han blev påkörd.

Annons:
rikast
Foto:DN/TT

 De fick högst lön. Toppar listan i år igen – drygar ut försprånget.

 Miljonbelopp. Cheferna på börsbolagen fick stora lönelyft.

generalis500
Foto:AFP, Reuters

 Jihadist pekas ut för 150 mord. Amerikansk general: Det kommer ta tid. 7  4 tweets  3 rekommendationer  0 rekommendationer

 Hundratals människor har varit fångar. Kurder bryter Sinjar-belägring. 53  3 tweets  50 rekommendationer  0 rekommendationer

heathrow12
Foto:Alamy

 Var på väg till Syrien. Planet flickan satt i hade taxat ut – men polisen lyckades avbryta starten. 27  10 tweets  17 rekommendationer  0 rekommendationer

Annons:
Annons:
Annons:
Annons:

Spara 498 kr!

 Läs DN digitalt – var, när och hur du vill.
Annons:
Annons:
Annons:
Annons: