Vid tre tillfällen, 14-15 juni, uppstod kravaller mellan demonstranter och polis.
Övervåld förekom från båda sidor.
143 personer fick uppsöka sjukvården: 53 poliser och 90 demonstranter/civila.
Inga poliser har dömts för brott i samband med EU-toppmötet.
64 demonstranter, aktivister och vanliga civila har dömts till i genomsnitt nio månaders fängelse.
De dömda är i genomsnitt 21 år gamla, majoriteten var omaskerad under upploppen och de allra flesta är tidigare ostraffade.
Endast för var femte dömd har rätten kunnat konstatera att han eller hon har träffat något eller någon med sitt stenkast eller sitt tillhygge. Ingen av de dömda har åstadkommit sådan skada att någon polisman eller häst har behövt uppsöka sjukvård.
Men rätten har inte intresserat sig för den skada som den åtalade gärningen gett eller inte gett upphov till. I stället har man oavsett person, gärning, skede och förlopp satt in det hela i ett och samma samanhang - att upploppen var planerade, organiserade och ojämförligt brutala angrepp på demokratin.
Statsminister Göran Persson var den förste att offentliggöra denna tolkningsram, redan fredagen den 14 juni 2001: "Det här är kriminella element som syftar till att förhindra att de som är demokratiskt valda ska kunna mötas."
Samma kväll upprepade justitieminister Thomas Bodström: "Det här är fråga om ligister", "ett angrepp mot demokratin" och "polisen gör ett fantastiskt jobb".
På söndagskvällen fastslår statsministern: "Det är en militärt organiserad grupp, med god utrustning, bra samband, utomordentligt väl planerad och med stora ekonomiska resurser som syftar till att stoppa en demokratisk process". Dessutom: "Svenska poliser riskerade till och med sina liv, gjorde ett bra jobb och klarade uppgiften."
Våra högsta ansvariga politiker föregrep inte bara skuldfrågan i en stor process som inte ens hade börjat. De fastställde också det sammanhang och det allvar gärningarna borde bedömas efter.
Åklagarna hängde på med följande förklaring som, med små variationer, ingår i varje åtal: "Gärningen är att bedöma som synnerligen allvarlig eftersom den ingått i upplopp som varit planerade, förberedda och organiserade. Till följd av upploppen har skador på såväl person och djur som egendom uppkommit varjämte genomförandet av EU-toppmötet samt demonstrationer riktat mot detta försvårats."
Åklagarna har aldrig bevisat, eller ens försökt bevisa, att upploppen verkligen var planerade och organiserade. Rätten har inte heller frågat efter bevis, det har tagits för givet.
Utifrån denna felaktiga faktagrund har rätten bedömt allvaret i gärningarna. Då spelar det ingen roll om du har kastat en sten mot en tom polisbil hundra meter från stridsvimlet eller om du har stått i centrum av striderna. Och ingen roll om din sten inte nått fram, om du missat ditt mål eller om du verkligen har träffat en polis.
Våldsamt upplopp är nämligen en kollektiv lag, där var och en som närvarar och på något sätt deltar görs skyldig till vad folksamlingen som helhet utför.
Strafflängden i genomsnitt efter Göteborgskravallerna är 12 gånger högre än genomsnittet för 40 upploppsdömda under 1990-talet. Den konkreta skada som åstadkommits av de dömda skiljer sig inte från tidigare fall.
Den exceptionella straffhöjningen har möjliggjorts genom det av politikerna fastställda och av rätten aldrig ifrågasatta grundscenariot i kombination med upploppslagens kollektivkaraktär.
Det andra allvarliga inslaget i denna rättsskandal är bevisningen.
Ett typiskt exempel. E var med på Reclaim-festen. Han är dömd för att ha kastat flera stenar mot en poliskedja. Domen baseras på ett enda vittnesmål från en polisman som direkt efter händelsen antecknade att den misstänkte var 180-185 cm lång, iförd keps och i övrigt ingen särskild klädsel. E är i själva verket 203 cm lång, var barhuvad och iförd färggranna hippiekläder, vilket bekräftas av en mängd filmsekvenser från denna väldokumenterade händelse. Ingenstans på filmerna syns han heller angripa polis men polisvittnet säger sig vara säker och då vill rätten inte ifrågasätta polisvittnets trovärdighet.
Jag menar inte att alla dömda är oskyldiga, långt ifrån. En försiktig bedömning är att drygt 25 av de 64 dömda har fällts på alltför svag bevisning. I dessa fall har antingen polisvittnesmålen varit i stil med ovanstående exempel, filmbevisen varit mycket oklara eller själva gärningen inte kunnat bevisas vara ett brott (det handlar om kroppsgesttolkningar eller deltagandet i den så kallade sambandscentralen).
Genom Göteborgsprocesserna ser vi ett polis- och domstolsväsende i förfall. Jag har här bara berört några aspekter, det tillkommer konstaterade fall av bevismanipulering och mened från polishåll.
Det handlar om en uppluckring av rättssäkerheten som kan bli bestående och drabba många i framtiden. Det handlar om hur politisk aktivism och medborgerligt engagemang kriminaliseras och hotas av själva statsapparaten.
Högsta domstolen beviljar ytterst sällan resning och mest i fall som saknar tidigare juridisk belysning. Dessutom måste ju resning begäras, vilket har bedömts som utsiktslöst av de flesta dömda.
För att komma vidare måste Göteborgsprocesserna betraktas som ett samlat komplex. Bevisningen är påfallande svag i nära hälften av fallen. Straffvärderingen är skyhögt över praxis i samtliga mål. Även om Högsta domstolen, i de få fall den senfärdigt beviljade prövning, har halverat straffvärdet är det långt över vad den grundläggande rättsprincipen om förutsägbarhet kräver.
JO borde granska Göteborgsprocesserna i sin helhet. Då kommer mönstren bli tydliga och underlag ges för resningsansökningar.
Regeringen borde utreda lagen om våldsamt upplopp. Då måste de senaste årens rättsliga tillämpning utvärderas, vilket kommer att ge ytterligare grund för resning.
De dömda måste försöka hålla ut. Lämna in resningsansökan så fort rötan konstateras, låt inte skandalen bestå på grund av byråkratiska skäl.
Efter mina kontakter med Göteborgsfångarna är det min uppfattning att nåd eller amnesti inte är någon önskad eller lämplig lösning.
De dömda vill ha rätt, de som har gjort sig skyldiga till brott ska dömas för det - poliser så väl som demonstranter. Och de ska dömas till rimliga påföljder.
De som är oskyldiga ska gå fria.
Det finns då bara en framkomlig väg: Ompröva Göteborgsdomarna!