Slussens trafiksituation kräver nya lösningar.. Med svepande generaliseringar hamnar till slut Ola Andersson i en beskrivning av det splittrade Stockholm. I en kommentar i onsdagens Svenska Dagbladet (29/6) fortsätter han sitt härnadståg mot Nyrén arkitekters vinnande principförslag till ett nytt Slussen.
Och hans synsätt börjar faktiskt klarna. Inte fullt så urbanromantiskt som tidigare, nu i stället med ett tydligare fokus på förorten och hur isolering och brist på stadsstyre skall avhjälpas. Tankegångarna - och recepten - finns också i senaste numret av Arkitekten (6-7/05). Här är det Jerker Söderlind som under rubriken "Syltburksteoremet" diskuterar den ökande segregeringen i Stockholm och hur de nya biltullarna kommer att göra saken än värre.
Där börjar det brännas. I centrala Stockholm, i den gamla 1800-talskärnan, är det självklart att definiera gator med hjälp av kantsten, trottoarer och trädalléer. Men i förorten kan trafikstråk med samma trafikintensitet som en innerstadsgata (Sveavägen 44 000 bilar per dygn, Europaväg 18 vid Rinkeby 44 000 bilar per dygn) byggas som motorväg utan att någon tycks reagera. Där finns en kärnpunkt i bilden av det nya Stockholm som med all sannolikhet kommer att finnas kvar i debatten länge. Innerstaden rustas upp som ett inhägnat och avgiftbelagt lyxmuseum med låga hastighetsgränser och en lika låg trafiktäthet - och som i det närmaste älskas ihjäl av stadshuspolitiker och stadsbyggnadsfolk. Men förorten är fortsatt ett glest bebyggt stadsområde med motorvägsgenomfarter och anonyma grönområden, de som många uppfattar som omistliga i det gröna Stockholm.
Desto märkligare att Ola Andersson försvarar en överdimensionerad motorvägskarusell i centrala Stockholm mellan Gamla stan och Södermalm. I förorterna vill han förvandla motorvägar till stadsgator (och där är jag helt överens med honom) men över de gamla slussarna och upp mot Södermalms höjder vill han ha kvar en motorvägsliknande trafikkarusell med två trafikbroar, allt från mitten av 1930-talet. Knappast trovärdigt. Han tror också att jag av moraliska skäl är bekymrad över att "återanvända dagens Slussenlösning". Inte alls. Min poäng är att det är intressantare att definiera en trafiksituation så som den ser ut i dag i stället för att hänga kvar i ett sjuttioårigt, överspelat trafikbygge. Någonting har trots allt hänt i Stockholm sedan 1935 - för att inte tala om vad som väntar under de kommande trettio åren.