Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
Kultur & Nöje

Pernilla August om ”Den allvarsamma leken”

Karin Franz Körlof och Sverrir Gudnason som Arvid och Lydia.
Karin Franz Körlof och Sverrir Gudnason som Arvid och Lydia.

Berlin. Pernilla August har lagt en distinkt kvinnlig touch på Hjalmar Söderbergs lidelsefulla romanklassiker. Sent på tisdagskvällen hade melankoliska ”Den allvarsamma leken” premiär på filmfestivalen i Berlin.

Efter drygt fem år är Pernilla Augusts passionsprojekt i hamn. På tisdagskvällen visades ”The serious game” i Friedrichstadt-Palast med drygt 1.800 sittplatser. Den svenska regissören kom med andan i halsen till den tyska huvudstaden med en film som just hade blivit helt färdig.

– Jag befinner mig i ett litet lyckorus, det är så roligt att filmen är så färsk. Det finns så mycket kärlek i den här filmen. Alla skådespelare har öppnat sina hjärtan. Nu får folk tycka vad de vill, säger Pernilla August till DN i festivalpalatset vid Potsdamer Platz.

Det var lite svårt att avläsa de första reaktionerna efter måndagens pressvisning, men det var nog lite mer trevande än en förälskelse vid första ögonkastet.

 

Jag är så gammal nu att jag har varit i alla de här olika rollerna i mitt eget liv. Lydia, Arvid och Dagmar är jag.

 

I filmen spelar Sverrir Gudnason den passiva värmländska klassresenären Arvid Stjärnblom som gör karriär i Stockholm på en dagstidning där Michael Nyqvist spelar dess lika jovialiska som melankoliska chefredaktör. Filmen kretsar kring Stjärnbloms långa och komplicerade kärleksrelation till Lydia Stille (Karin Franz Körlof) – som blossar upp på nytt när han lever i ett tryggt äktenskap med Dagmar, spelad av Liv Mjönes. Filmen har breddat bokens manliga berättarperspektiv till att även omfatta Lydias och Dagmars. Men Pernilla August vill inte prata om någon uttalat feministisk tolkning.

– Nej, jag har väldigt svårt för etiketter, för mig handlar det enbart om att förstå rollfigurerna. Jag måste förstå varför de här tjejerna, de här kvinnorna, lever som de gör, säger hon.

Redan i ett tidigt utvecklingsskede valde hon och danska manusförfattaren Lone Sherfig att lyfta fram både Lydia och Dagmar i ljuset.

– Vi ville göra Dagmar till en trovärdig karaktär, i boken är hon ju inte någon utmejslad figur. Och i boken är ju Lydia som ett mytiskt och vackert väsen i Arvids tankar, men om jag ska kunna identifiera mig med henne på duken så måste man göra henne av kött och blod. Det är precis samma sak som när jag är skådespelare, säger hon.

Foto: Linn Malmén

Vem identifierar du dig med mest i filmen?

– Alla, haha! Jag är så gammal nu att jag har varit i alla de här olika rollerna i mitt eget liv. Lydia, Arvid och Dagmar är jag, säger Pernilla August.

”Den allvarsamma leken” är komprimerad och har få viloperioder mellan de bärande scenerna. Inspelningen i Budapest har gett sekelskiftets Stockholm en ren, avskalad och lite odefinierbar, universell tvist.

– När jag spelade in tv-serien ”Arvingarna” lärde jag mig att man inte behöver redovisa en massa detaljer hela tiden. I stället för att visa färdiga konstverk så kan man visa work in progress, att man så att säga ”har konsten runt hörnet”. Och jag gillar den här känslan av att man har Stockholm runt hörnet, säger August.

Filmen är dessutom inspelad i det gamla 4:3-formatet från stumfilmsepoken.

– För mig är det ansiktets format. Det är antagligen vansinne, men det blev så när vi provfilmade. Vi bestämde oss ganska sent i processen för att köra på denna helt omoderna stil. Jag och fotografen försökte ta helbilder men på något sätt hamnade vi hela tiden rakt upp i skådespelarnas ansikten.

Fakta. Svenska filmer i Berlin-festivalens tävlingsklass

• Redan 1952, på den andra Berlinalen i historien, fick Arne Mattsons ”Hon dansade en sommar” Guldbjörnen för bästa film. Samma utmärkelse tilldelades Ingmar Bergmans ”Smultronstället” och Jan Troells ”Ole dole doff” 1958 respektive 1968.

• De senaste tjugo åren har det varit tunnsått med svenska filmer i tävlingsklassen.

• Lukas Moodysons ”Mammut” tävlade 2009 och fick besk kritik.

• Björn Runges ”Om jag vänder mig om” (2004)  uppskattades av juryn och hela ensemblen med Pernilla August i spetsen belönades med en Silverbjörn för sina insatser.

• Åtta år tidigare, 1996, deltog Bo Widerbergs ”Lust och fägring stor” med Marika Lagercrantz i huvudrollen, där den vann Silverbjörnen.

• Dessutom har två Lasse Hallström-filmer – Chocolat och Sjöfartsnytt – tävlat i Berlin under 2000-talet.