Kultur & Nöje

Peter Sunde: Jag hade inte gjort något annorlunda

Peter Sunde är skyldig svenska och amerikanska film- och skivbolag 83 miljoner kronor och sitter nu av sitt fängelsestraff. DN:s Hanna Fahl har träffat Pirate Bay-grundaren på anstalten.

– Det sitter en kokainsmugglare här, han är förmodligen min bästa vän här inne. På min avdelning finns en som dödat någon med 64 knivstick i magen, han har livstidsstraff. Han får för övrigt permissioner, det får inte jag.

Vi sitter i ett beige besöksrum på anstalten Västervik Norra. Varsin galonklädd stol, ett bord, pulverkaffe. Peter Sunde har grå träningsoverall och badtofflor och vill inte bli fotograferad.

– Jag vet inte riktigt själv hur jag ser ut.

Jag säger att han ser lite mager ut. Han nickar.

– Alla här tycker att det är konstigt att jag är här. Jag har kortast straff. Jag är en udda fågel. Det är märkligt, jag har nog fått en lite ny syn på människor, på godhet och ondska. Alla har en god dos av båda delar.

Peter Sunde har suttit i fängelse i fyra månader. För fem dagar sedan begravdes hans far. Peter fick kämpa för att få träffa honom på sjukhuset och för att få gå på begravningen. Västervik Norra är en klass 2-anstalt, och de flesta här har begått grova brott: våld, droger. Peter är dömd för medhjälp till fildelning.

Jag frågar hur det kändes när han greps av polisen i maj. Det har gått fyra år sedan hovrättens dom föll i Pirate Bay-rättegången – han inställde sig aldrig själv till fängelset.

– Jag ville träffa pappa, det var allvarligt med pappa. Det var det enda jag tänkte då. Det är svårt att förklara hur det kändes. Lite orättvist. Men också bra att bli färdig med det, det kanske blir lite lättare efteråt. Hur hade du känt om det var du?

Jag hade inte klarat av väntan. Jag hade nog bara suttit av straffet med en gång.
– Jag tycker inte att det är mitt jobb att hjälpa till att ta ett straff som inte är rättvist. Hade jag vetat att pappa skulle gå bort hade det varit annorlunda, men å andra sidan hann jag umgås mycket med pappa innan. Det var jävligt taskig tajmning, men jag hade nog inte gjort annorlunda om jag fick backa tiden. Jag har behållit min självkänsla i det här. Det är också viktigt.

Historien om Pirate Bay, den som leder fram till att Peter Sunde nu sitter i Västervik och rör håglöst i en kopp blekt kaffe, började 2003. Då föddes fildelningstjänsten som skulle komma att bli världens största och förändra miljoner människors attityd till musik och film på nätet.

Från början bestod Pirate Bay av ett par datorer i ett serverrum på Gottfrid Svartholm Wargs jobb, men tjänsten växte snabbt. Fredrik Neij blev inblandad, och Peter Sunde började hjälpa till med programmeringen. Snart blev han också talesperson för Pirate Bay. Han var den mest verbala av de tre, den mest politiskt intresserade.

Pirate Bay var inte den första fildelningstjänsten, och inte den första som hamnade i rättsliga tvister. Några år tidigare hade både Napster och Kazaa stämts av den amerikanska musikindustrin och gjort upp om att betala skadestånd. Men Pirate Bay var annorlunda. Redan från första början retade den gallfeber på både den svenska Antipiratbyrån och på den amerikanska film- och musikbranschen. När breven från Hollywoodadvokater trillade in svarade Pirate Bay med att lägga ut dem på sajten tillsammans med hånfulla svar.

En anledning till att Sunde och de andra ignorerade stämningshoten var att de faktiskt hade ganska goda skäl att tro att det de gjorde var lagligt. Pirate Bay hade aldrig något upphovsrättsskyddat material på sina servrar. Vissa menade att sajten snarare var att jämföra med en sökmotor i stil med Google. Under 2005 utredde kammaråklagaren om det gick att åtala Pirate Bay, och i november samma år kom han fram till att de inte gjort sig skyldiga till egen brottslighet och att det också skulle bli svårt att hålla dem ansvariga för medhjälp till brott.

Men det förändrades snabbt. Den 31 maj 2006 gjorde polisen en husrannsakan och beslagtog Pirate Bays servrar. Sunde, Svartholm Warg och Neij åtalades tillsammans med Carl Lundström. Strax efter husrannsakan gick Rapport ut med uppgifter om att det svenska rättsväsendet inte själva hade tagit initiativet till tillslaget, utan att justitiedepartementet pushats att slå till av den amerikanska regeringen och filmbranschorganisationer.

Det var en kontroversiell och uppmärksammad rättegång. Tingsrätten dömde de fyra åtalade till ett års fängelse vardera och skadestånd på 30 miljoner kronor. I hovrätten förkortades fängelsestraffen, Peter fick åtta månader. Men skadeståndet höjdes till 46 miljoner kronor.

Efter domen sökte Peter Sunde resning i Högsta domstolen men fick avslag. 2012 ansökte han om nåd hos regeringen men blev nekad. Så småningom blev han efterlyst av Interpol. De senaste fyra åren har han inte haft något fast hem utan flyttat runt: Norden, Tyskland, Polen.

Men han har inte varit inaktiv. Han har dragit i gång nya projekt som Flattr, en tjänst för mikro­donationer till kreatörer och andra projekt på nätet. Hemlis är ett annat, en krypterad app för att skicka direktmeddelanden som ingen kan avlyssna. Han har hållit föreläsningar och gett intervjuer. Han har gett ett självsäkert, på gränsen till nonchalant intryck. Han har beskrivits som stark och orubblig, aldrig ledsen.

Nu är Peter Sunde ledsen. Eller, inte helt på topphumör för tillfället, som han själv uttrycker det i ett brev i augusti. Jag har skrivit till honom på Västervik Norra och bett om en intervju, och svaret som kommer en vecka senare är långt. Det blev ett lite väl öppenhjärtigt brev här märker jag! Fast sån är jag.

Han skriver att hans pappa ligger på sjukhus i Skövde. Pappan är svårt sjuk, har fått diagnosen lungcancer i sin enda kvarvarande lunga, har just tvingats amputera ena benet efter blodproppar. Peter får inga permissioner, det har han fått veta redan första dagen på fängelset. Får man inga permissioner får man heller inte byta anstalt eller få straffet omvandlat till fotboja. De vill visa sig hårda mot mig – de säger själva uttalat att det handlar om deras rädsla för att framstå som inte hårda nog, skriver Peter.

Det är en långsam kommunikation. Breven kommer på papper i grå utskrift som vittnar om en bläckpatron på väg att ta slut. Besök tar tid att ordna, upp mot sex veckor.

Ett par månader tidigare har Peter Sunde skrivit en debattartikel i Aftonbladet om svensk kriminalvård, inifrån fängelset. Där beskriver han hur de intagna får vänta på akut tandvård, hur de inte har sysselsättning, hur han själv magrat drastiskt eftersom han inte får tillräckligt med vegansk mat. ”På kvällen får man kissa i en plastflaska. Behöver man göra nummer två får man ringa en vakt som i mån av tid låser upp. Ett råd de ger är att ta en extra påse till papperskorgen.”

Under sina första fyra månader i fängelse gör Peter Sunde fem JO-anmälningar mot Västervik Norra. Om hur brev granskas utan att han blir meddelad, om kosten, om de frekventa urinproven, om att han inte har fått ringa sin advokat och polisen.

Pappan blir sjukare under sensommaren. Till slut får Peter särskild permission beviljad för två besök på sjukhuset i Skövde där han får två och en halv timme med sin far. I slutet av augusti dör pappan.

Det har varit jobbigt och det är ännu jobbigare eftersom man är fast här inne, kan inte stötta (eller bli stöttad av) den familjen som är kvar, skriver Peter i början av september. Han ansöker om särskild permission igen, och får veta att han måste välja: antingen ta avsked av pappan på sjukhuset där han dött, eller gå på begravningen. Han väljer begravningen, men får veta att han måste ha handbojor och magfängsel och inte kommer att kunna vara med och bära sin fars kista. Ilskan jag har just nu är så himla mycket skönare att ha än bara sorgen.

På utsidan finns Peter Sundes storebror, författaren Mats Kolmisoppi. De pratar i telefon varje dag. Peter har aktivt undvikit att använda sitt andra efternamn Kolmisoppi för att brodern ska slippa förknippas med honom.

Ett par dagar före faderns begravning tar Mats bladet från munnen och skriver en lång text om Peters situation som han lägger ut på Facebook. ”Kriminalvården får inte utdela ytterligare straff än det som redan utdömts i rättssalen. Men det är svårt att dra andra slutsatser än att det i Peters fall rör sig om ren bestraffning.” Peter börjar gråta när han får texten uppläst i telefon av Mats.

En knapp vecka senare sitter vi här, i besöksrummet på varsin galonstol. Begravningen gick bra till slut, säger Peter. Han slapp handbojor. Kanske delvis tack vare uppmärksamheten kring situationen; flera tidningar har rapporterat om Mats inlägg på Facebook. Personalen på anstalten kommer in med lunch: spagetti med ärtor.

– De fjäskar för dig. Sist jag hade besök var det bara tre ärtor i spagettin, säger Peter och pekar på plastlådan.

Han har svårt att förstå varför det tog så lång tid innan han greps. De senaste åren har han före­läst, varit med i tv, åkt genom flera poliskontroller.

– De har nog inte ansträngt sig så mycket. När jag fick veta att jag var efterlyst av Interpol blev jag till och med lite sur. Jag tycker inte att folk som är kriminella på riktigt ska komma undan så lätt, jag blev irriterad över hur enkelt det var. Det var en konstig känsla.

Ganska många skulle säga att du är kriminell på riktigt.
– Det är nog inte så många. Har du träffat många?

Jag kommer att få mejl från läsare som undrar varför jag skriver om en kriminell. Det finns en Flashbacktråd om dig och fängelset, där är det nog femtio–femtio.
– Där är det bara en massa Sverigedemokrater som har gillat det jag gjort, men sedan upptäckt att jag är socialist och hatar mig för det.

Trion bakom Pirate Bay var ett spretigt gäng. De hade sina privata anledningar till och syften med fildelningstjänsten, som inte alltid överlappade. 2007 samlade Pirate Bay in donationer för att köpa mikronationen Sealand, och när planen gick i stöpet blev det bråk om vad de skulle göra med pengarna. Svartholm Warg ville köpa utrustning, Neij ville ta ut dem i lön. Peter Sunde tröttnade på grälet och en kväll när han drack öl vid datorn fylleköpte han regnskog för alla pengarna.

I dokumentärfilmen ”TPB AFK”, inspelad runt rättegångarna, korsklipps två scener: Fredrik Neij på ett ölhak, och Peter Sunde som är på en antirasistdemonstration på Sergels torg. Neij pratar om Peter Sunde:

– Brokep är en jävla vegetariansk vänstervriden horrövbastard. Han gör det här på grund av några ideologiska fittindränkta instinkter.

Peter Sunde kontrar:

– Han är ett alkoholiserat rasistkräk.

I dag säger Peter att de andra två har ”vidriga åsikter”. Han har ingen kontakt med Fredrik Neij, men pratar ibland med Gottfrid Svartholm Wargs mamma. Gottfrid sitter just nu häktad i Danmark misstänkt för ett annat brott.

– Jag vill ju stötta honom även om jag inte gillar det han står för. Han blir också dåligt behandlad. Det är som att ha en kusin man vet att man hör ihop med men hatar.

Gjorde internet dig till socialist, eller införlivade du internet i din politik?
– När jag var liten tyckte jag att allt min bror gjorde var tråkigt: skriva poesi, hålla på med politik … Men ju äldre jag blev, desto mer började jag se mönstren. Mamma var ensamstående med två barn, många av problemen vi hade var för att hon var kvinna och inte syntes i samhället. Hon blev orättvist behandlad. Jag såg de trasiga reglerna på socialkontoren. Såg många som led. Till slut förstod jag hur det borde vara, och att det är en politisk syn. Jag satte inte ord på det förrän gans­ka sent, i 25-årsåldern.

I våras ställde Peter Sunde upp i EU-valet för finska Piratpartiet men blev inte invald.

– Fildelningsfrågan fick mycket uppmärksamhet för att den påverkade folks vardag. Men alla som jobbar med internetfrihetsfrågor har förstått att man måste högre upp, till EU-politiken. Och där är det tyvärr skittråkigt.

Överskuggade fildelningen alla andra internetpolitiska frågor?
– Uppmärksamheten var onödigt stor, absolut. Men den övergick ändå i FRA- och ACTA-debatterna. Och de grundläggande frågorna kvarstår. Vi behöver en diskussion om vem som ska styra internet. Det borde vara en självklarhet att det är medborgarna, inte företag.

Men ingen bryr sig ju. De här frågorna var helt frånvarande i valrörelsen.
– Jag trodde att Snowdenavslöjandena skulle få mer uppmärksamhet, men alla har i bakhuvudet att ”nej, det drabbar inte mig”. Det är för luddigt, för långt borta. Piratpartiet går bra i Tyskland för att de har Stasi i färskt minne, de vet vad övervakning kan göra. I andra länder är det svårt att få uppmärksamhet för frågan.

Någon vecka tidigare har jag ringt advokat Peter Althin. Han företrädde Peter Sunde under Pirate Bay-rättegången. Ideologiskt och privat står de mil från varandra – Althin är över sjuttio år gammal, har varit kristdemokratisk riksdagsledamot och har suttit i partistyrelsen. Dessutom har han varit ledamot i Kriminalvårdens insynsråd och personalvårdsnämnd. När han åtog sig uppdraget att försvara Peter hade han inga kunskaper om fildelning.

– Men jag lärde mig snabbt. Han är pedagogisk, Peter, säger Peter Althin.

Peter Althin och hans juridiska biträde har stått i tät kontakt med Peter Sunde sedan han greps. Althin är hörbart upprörd när han pratar om Sundes tid på Västerviksanstalten.

– Han behandlas på ett sätt som inte ens riktigt beprövade busar blir behandlade på anstalt.

Varför?
– Ja du, det har jag också funderat på. Det kan bero på att han är väldigt ihärdig, kräver sina rättigheter och upplevs som jobbig, det orkar de inte med på anstalterna. Det kan också bero på debattartikeln han skrev om kriminalvården i våras, den kan ha retat dem. En mycket bra artikel, för övrigt, säger Peter Althin.

Althin beskriver Peter Sunde som begåvad – kanske för begåvad för sitt eget bästa.

I besöksrummet på Västervik Norra pekar Peter Sunde ut genom det gallerförsedda fönstret. En vakt patrullerar längs staketet. Där ute ska Peter och de andra intagna ha en timmes utomhusvistelse per dag, fast i praktiken blir den bara femtio minuter, vilket bryter mot lagen. Som protest brukar Peter stå kvar och vägra gå in förrän timmen är över.

Det är frestande att jämföra hans situation med andra fildelningspionjärers. Svenske Niklas Zennström som grundade Kazaa gick vidare till att skapa Skype och sedan sälja företaget för 55 miljarder kronor. Han har utsetts till en av världens mest inflytelserika personer av Time Magazine och fick förra året H M Konungens medalj. Sean Parker som var med och grundade fildelningstjänsten Napster blev vd för Facebook och är nu miljardär.

De var mer strategiskt smarta – eller entreprenöriellt lagda, om man så vill – än Pirate Bay-gänget. De lämnade eller sålde sina företag i tid, gjorde upp i godo när musikindustrin lämnade in stämningsansökningar, gick vidare. Pirate Bay vägrade vika sig. Och Peter Sunde sitter i fängelse i stället för att vara rik.

– Vi hade olika syften. Niklas Zennström startade Kazaa och Skype för att tjäna pengar. Jag ville uppnå ett politiskt mål. Att tjäna pengar är ett onödigt ont för mig. Jag skulle aldrig betala en spänn till musikindustrin. De förtjänar det inte. Jag hade mått dåligt av det, säger Peter Sunde.

– Jag blir arg varje gång någon kallar mig för entreprenör. Jag hatar det ordet. Samhället är så fokuserat på kapitalet.

Han lägger upp benen på en stol i besöksrummet, tar en tugga av ett äpple och berättar hur han en gång fisit mot en kriminalvårdsanställd under en särskilt intim och onödig visitering. Han är svår att få grepp om; hälften hyperintelligent idealist och hälften trotsigt obstruerande. JO-anmälningarna som Peter Sunde har gjort pekar på reella och allvarliga problem inom kriminalvården, och JO har begärt in yttranden från anstalten i åtminstone ett av fallen. Men han har också lämnat in överklaganden för att få tillstånd att utöva ”kopimism”, en satirisk piratreligion vars trossats är kopiering och spridande av information, och planerar att uppmana folk att skicka honom pengar i form av enkronor för att skapa pappersarbete för anstalten (”jag kallar det en analog DDoS-attack”).

– Och så driver jag en process för att en medfånge jag brukar spela pingis med ska få ha en guldfisk som husdjur i cellen.

Men du, nu trollar du ju bara Kriminalvården.
– Haha, ja. Men någon intellektuell stimulans måste jag ju få.

Det finns så många tillfällen i hela den här historien där du hade tjänat på att inte vara så jobbig. Från första början med Pirate Bay, fram till nu.
– Du vet, han i Monty Python-filmen? De hugger av benet – han fortsätter att vara jobbig. De kapar en arm, sedan huvudet, han bara fortsätter. Jag känner mig lite så. Men det finns också en glädje i att vara jobbig mot folk som förtjänar det. Jag bryr mig inte så mycket om vad som händer med mig, så länge jag känner att jag har gjort rätt mot mig själv och mot andra.

Det finns ett visst mått av rättshaverism i det du gör.
– Jag vill hellre säga arrogans. Idioti, kanske. Men du är inte den första som använder det ordet. Och jag tycker inte alltid att det är fel, heller. Det är det man lär sig: Man träffar människor i samma situation som man själv, som man tidigare uppfattat som rättshaverister, och så inser man att de har rätt.

Du verkar så obrydd …
– Jag är rätt obrydd. Jag, som många andra, har haft en jobbig uppväxt. Saker har varit mycket värre än de är nu. Att jag är här … det kanske finns något positivt i det till slut. Jag har fått ge Kriminalvården en känga, kanske kan jag prata i medier om det. Allt är inte svart hela tiden.

… samtidigt har du låtit ganska deppig i breven du skrivit.
– Mycket av det är inte på grund av hur jag mår, utan hur andra mår på utsidan. Det var jättejobbigt när pappa blev sjuk och min bror fick ta hand om allt, ta hand om hela begravningen. Det är en maktlöshet. Men jag har övergått mer och mer till att bli förbannad. Det är ett mer naturligt tillstånd för mig, säger Peter Sunde.

Ett drygt decennium efter fildelningsexplosionen är det fortfarande svårt att säga exakt hur den påverkat film- och musikindustrin ekonomiskt. Studierna motsäger varandra. Förra året kom samtidigt en rapport som slog fast att illegal nedladdning leder till ökad laglig försäljning – och en om att piraterna laddar ned för att slippa betala. Den stora skivbolagskrisen är åtminstone över; streamingtjänster som Spotify har vänt kurvan. Vad gäller filmbranschen är det också svårt att mäta de ekonomiska förlusterna. En studie förra året konstaterade att Hollywood trots klagomål över fildelning satte försäljningsrekord 2012. Å and­ra sidan har den här sommaren varit den sämsta på åtta år.

Peter Sunde kommer att släppas ur fängelset i början av november. Men skadeståndet kvarstår. Det är utdömt solidariskt mellan de fyra dömda personerna, vilket innebär att Kronofogden tar pengar där de finns. De 46 miljoner kronorna har vuxit med räntor och avgifter och uppgår just nu till 83 541 547 kronor.

Peter Althin vidhåller att domen var felaktig.

– Det råder ingen tvekan om att Peter Sunde var positiv till fildelning, men han uppfyllde inte kriterierna i åtalet. Jag tyckte att det var helt galet att han skulle dömas till ett stort skadestånd.

Peter Sunde har fortfarande gott om fans. Han får hundratals brev i veckan till fängelset. På twitter postas dagligen inlägg under hashtaggen #freebrokep. Intervjuförfrågningar och inbjudningar att föreläsa på konferenser världen över fortsätter att komma. Flattr och Hemlis har fått mycket medieuppmärksamhet – säkert delvis tack vare hans status som internetrebell och fildelningsrörelsens martyr.

Men i vissa bemärkelser är hans liv förstört. Huruvida någon av de fyra dömda tjänade pengar på Pirate Bay är svårt att avgöra – själva hävdar de att de knappt gick jämnt upp, men åklagaren menade att de hade en omsättning på 19,5 miljoner kronor om året. Sant är åtminstone att Kronofogden bara lyckats driva in en bråkdel av skadeståndsskulden. Från Peter Sunde har man utmätt totalt 87 385 kronor. Några 83 miljoner sitter han inte på, och kommer förmodligen aldrig att göra. I praktiken innebär det att han inte kan tjäna eller äga mer än existensminimum i Sverige.

– Kronofogden hälsade på när jag hade gripits och visade skulderna. En var på 740 kronor till Brottsofferfonden. När jag kommer ut härifrån ska jag be mamma om lite pengar för att betala just den, säger Peter Sunde.

Jag vet att du säger att du skiter i pengar. Men skulderna är ändå en livstidsdom.
– Rent etiskt är jag väldigt emot skadeståndet. Det är en väldigt mycket värre dom än fängelsestraffet, med tanke på hur samhället ser ut. Men det är också så tandlöst! Ingen av oss som dömdes är bosatt i Sverige. Jag har ett vanligt bankkonto i Tyskland, Kronofogden kan inte driva in skadeståndsskulder utomlands. Och på ett sätt hindrar det mig från att bli för intresserad av att tjäna pengar. Det är en befrielse.

Skulden binder dig vid dina ideal?
– På något sätt gör den det. Men jag hade inte så mycket pengar innan heller. Skillnaden mellan att ha 80 000 och 80 miljoner i skuld är ganska minimal i vardagslivet, förutom att i det ena fallet har du förhoppningen om att kunna slita ihop pengarna. I det andra fallet har du det inte. Du kan njuta av livet.

Kronofogden har mätt ut 87 000 kronor från dig, bland annat från pensionsfonder.
– Har de tagit pensionspengarna? Så jag ska inte få någon pension? Spännande. Jag hoppas att de skattade för dem.

Det knackar på dörren. Vi har suttit i besöksrummet i sju timmar. Peter har sju veckor kvar. Han ber mig skicka ett par exemplar av tidningen när intervjun publiceras; de andra intagna vill nog läsa.

Kommer du att hålla kontakten med någon av dem?
– Ett par. Andra skulle jag vara livrädd för om jag träffade dem utanför.

Jag frågar hur han tror att det kommer att gå med medfångens guldfisk.
– Vi får se. Jag tror att vi är uppe i sjutton inlagor nu. Vi ska försöka med en annan fiskart också, för att se om de är fiskrasistiska.

Pirate Bay – från fildelning till fängelsestraff

Historia: Fildelningstjänsten Pirate Bay växte fram ur Piratbyrån 2003. Från början utgjordes Pirate Bay av ett par datorer i Mexiko där Gottfrid Svartholm Warg jobbade, men de flyttades snart till Göteborg. Senare fanns servrar även i Stockholm. Svartholm Warg drev Pirate Bay tillsammans med Fredrik Neij och Peter Sunde.

Teknik: Mjukvaran Open tracker håller reda på var delar av filer finns tillgängliga för nedladdning. Upp- och nedladdningen sköts av användarna själva.

Åtal: 2006 gjorde polisen en razzia och beslagtog servrar. I januari 2008 väcktes åtal mot Svartholm Warg, Neij, Sunde samt Carl Lundström som tillhandahöll tekniska tjänster åt Pirate Bay. De målsägande var totalt 17 film- och skivbolag, varav 9 nordiska och 8 amerikanska.

Dom: De fyra åtalade dömdes i tingsrätten 2009 till ett års fängelse och 30 miljoner i solidariskt skadestånd. Domen överklagades. Svartholm Warg kom inte till hovrätten på grund av sjukdom. De tre övriga fick sina fängelsestraff förkortade men skadeståndet höjt till 46 miljoner kronor. Högsta domstolen tog inte upp fallet. I dag uppgår skadeståndsskulden till 83 miljoner kronor.

Det här är Peter Sunde
Peter Sunde

Namn: Peter Sunde Kolmisoppi

Alias: Brokep

Född: Den 13 september 1978 i Uddevalla

Familj: Flickvän som studerar i Polen. Storebrodern Mats Kolmisoppi är författare. Mamman kommer från Norge. Pappan kom från Finland och dog i slutet av augusti. Peter Sunde har norskt och finskt medborgarskap, men inte svenskt.

Uppväxt: Modern och syskonen flyttade till Bergen när Sunde var 8. Där började han programmera och kopiera datorspel. När Sunde var 15 flyttade familjen till Lidköping, han hoppade av gymnasiet och blev aktiv inom spelkopieringsscenen.

Jobb: Vid 20 års ålder fick Peter Sunde jobb som programmerare och byggde bland annat en webbsida åt Bert Karlsson. Efter en sjukskrivning flyttade han tillbaka till Norge och jobbade på Siemens. Blev sjukskriven igen efter att ha jobbat för hårt och flyttade till Skåne där han blev involverad i Piratbyrån och Pirate Bay.

Julia RedaEU-parlamentsledamot
Julia Reda
EU-parlamentsledamot för tyska Piratpartiet. Besökte Sunde i mitten av augusti och skrev om besöket på sajten Torrentfreak.

”Det var inte enkelt att träffa Peter i fängelset. Först fick besöksansökan avslag, precis som skett med andra av hans vänner. Det var först när han läste på om regelverket och lämnade in ett klagomål där han påpekade min status som folkvald EU-parlamentsledamot som besöket godkändes.”

Monique Wadsted
Advokat, företrädde amerikanska film- och musikbolag i rättegången. Intervjuades av SvD i feb­ruari 2009.

”De tjänar pengar på att snylta på andras prestationer, det är det som är brottsligt. /…/ Vissa säger att Pirate Bay är som Google, men det stämmer ju inte. Deras verksamhet är byggd för olaglig fildelning och uppmanar till upphovsrättsbrott.”

Parmy Olson
Journalist på finanstidningen Forbes.

”Peter Sunde hade kunnat vara rik, om han inte hatade kapitalism så mycket. /…/ Väs mot Sunde hur mycket du vill, men om han inte hade byggt Pirate Bay hade någon annan gjort det.”

Markus ”Notch” Persson
Grundare av Minecraft-spelföretaget Mojang. Gjorde ett inlägg i en frågestund med Sunde på sajten Reddit 2013.

”Hur mycket pengar har jag förlorat på grund av det här? Behöver jag dem? Gudarna ska veta att jag har jobbat hårt för att förtjäna dem. Med det sagt – tack för att du gör världen till en bättre plats.”

AntipiratbyrånOrganisation som
Antipiratbyrån

Organisation som främjar upphovsrätten, jobbar aktivt mot fildelning, bildades 2001.

Carl Lundström

Var inte en av grundarna, men hans företag tillhandahöll tekniska tjänster åt Pirate Bay.

Brokep

Peter Sundes internetalias.

DDoS-attack

En datorattack med syfte att överlasta system genom alltför många anrop.

Trolla

Att skriva på internet­forum eller i kommentarsfält för att provocera.