Var är de stora, politiska frågorna?.
Något är sjukt i fildelningsdebatten. Medan den digitala inkvisitionen gör allt för att försvara upphovsrätten mot de ansiktslösa nätpiraterna sitter nog en och annan upphovsman och undrar vad denna "rätt" egentligen har gjort för dem. Hur det till exempel kommer sig att en författare så sällan tjänar mer än några tusenlappar på en bok, att konstnärer så gott som alltid sliter gratis med en utställning. Eller att så många yrkesmusiker jobbar i vården för att försörja sig.
Jag skulle önska att Ifpi, Antipiratbyrån och allt vad de heter ville förklara hur det hänger ihop. Jag tror nämligen att man i så fall skulle få en annan bild av hur de verkliga "piraterna" ser ut. Och av hur upphovsrätt fungerar till vardags. Med andra ord att om man utgick från de villkor som de flesta konstnärer faktiskt lever under, skulle diskussionen kunna bli en annan.
Men är det någon som vill ha en annan diskussion? När man läser den nyutkomna reportageboken "Piraterna" verkar det tveksamt. Författarna Anders Rydell och Sam Sundberg tecknar med stark sympati porträttet av det framväxande motståndet mot upphovsrätten, från blandband till piratparti. En rörelse, förstår man, lika oavvislig som den heliga tekniska utvecklingen själv. Fildelningsdebatten handlar för piraterna inte om värderingar och ideologi. Den handlar om att hänga med sin tid.
Visst kan man se det så. Men är det inte också en väldigt bekväm position? "Piraterna" tecknar bilden av en konflikt där båda parter tycks ha fått de hjälteroller de vill ha. Framtiden mot det förgångna. Rättvisan mot laglösheten. "Man drev inte politik, man drev en självklarhet", skriver Rydell och Sundberg om Piratpartiet. Antipiratbyrån kunde inte sagt det bättre själv.
I verkligheten är det förstås just politik det handlar om. Rättegången mot The Pirate Bay om några veckor blir därför ännu en i raden av juridiska skenfäktningar som skymmer sikten för de stora, omvälvande frågorna som lurar under ytan i den här debatten. De som inte bara handlar om hur man från samhället ska se på konst: en lyxprodukt eller en nyttighet? På konstnärer: medborgare eller entreprenörer? Utan som i sin förlängning rör vid själva kärnan i en kapitalistisk etik för vilken ägandet och inte arbetet är källan till allt välstånd.
Säga vad man vill, men några självklarheter är det knappast.