Maria Schottenius upprepar i lördagens DN apropå Maja Lundgrens "Myggor och tigrar" Per Wirténs krav i Expressen (22/8 om "pressetiska regler" även för litteratur - jag kan bara upprepa vad jag skrev i mitt svar till honom (Expressen 25/8), nämligen att det innebär censur, förlagets censur av författarna.
Varje litterär text måste få bedömas i sin egen rätt, dess estetiska och etiska sidor kan inte renodlas eller särskiljas. En litterär text som bygger på författarens subjektivitet och läsarens medskapande kan inte kringgärdas av regelverk utan att det blir censur. Det är chockerande att detta krav framförs i en kulturradikal tidning som Dagens Nyheter.
Vi vill värna den tryckfrihetslagstiftning vi har.
Maria Schottenius anför dessutom mot boken att dess författare måste vara "psykiskt labil". Sedan när måste man avlägga prov på psykisk stabilitet för att skriva läsbar litteratur? Ingår inte sjukskrivning av det slaget i just det patriarkala mönster som Maja Lundgrens bok blottlägger, och som gärna stämplar obekväma kvinnor som galna hysterikor?
Maria Schottenius är dessvärre inte ensam att omyndigförklara författaren. Stort utrymme har upplåtits åt "en av de utpekade" i boken som ger "sin version". Även han gör vad han kan för att än en gång och nu i tryck misskreditera författaren. Nu återfinns mycket av det han för på tal redan beskrivet i boken, mejlandet i affekt t ex. Författarens sanning däremot ger han ingenting för, vilket man ju kan förstå.
Men ingen annan läsare tar nog fel på invektivens subjektiva, litterära dimensioner. Och när de inblandade i "Myggor och tigrar" - "författaren" och "förläggaren" - talar om paranoia är det naturligtvis inte i klinisk mening utan bildligt talat, på samma sätt ungefär som när man karaktäriserar den amerikanska efterkrigslitteraturen som "paranoid".
Åsa Linderborg, i Aftonbladet i lördags och citerad i DN igår, bygger sitt ifrågasättande av förlagets heder och dess påstått vacklande stöd för Maja Lundgren på vad hon hört "vissa av förlagets potentater" mumla "mellan skål och vägg". Varför lyssna till orakeltalande väggar och inte istället ta fasta på vad förlaget faktiskt gör för sina författare.
Vi betraktar författarna som myndiga, kapabla att själva ta ansvar för sina texter och ser till att de får möjlighet att publicera sig, även när förlaget utsätts för påtryckningar och krav på censur. Just det här beslutet var svårt med många bekymmersamma överväganden, men vi valde att ställa oss bakom vår författare. Det är säkert också vad författarna väntar sig av sitt förlag.
Av tidningarna väntar man sig en allsidig diskussion av en kontroversiell bok, inte att dess kulturchefer plötsligt går ut och deklarerar sin kategoriska uppfattning om den, vilket nu både Maria Schottenius och Per Svensson (Expressen 24/8) gjort. Det är bara att hoppas att deras moraliska panik inte lägger locket på för en fortsatt debatt om romankonsten idag. En fortsättning på Gabriella Håkanssons, Ingegärd Waaranperäs och Lisbeth Larssons intressanta artiklar i DN om Maja Lundgren och självbiografins utmanande sidor i ett genomfiktionaliserat samhälle t ex. Se där några av de litterära kvaliteter i Maja Lundgrens bok som Maria Schottenius inte fått syn på.
Om man lyfter blicken över karikatyrskapande invektiv och iögonfallande barnplagg, hur stötande de naturligtvis än kan vara för de närmast berörda, och återställer proportionerna och betraktar Maja Lundgrens stora tema: de patriarkala och hämmande strukturer som ännu på 2000-talet trycker ned en kvinna och som hon modigt med sin penna ristar en reva i - då finner man även skälen till att vi ville ge ut "Myggor och tigrar".