Runt om i världen firas Pridefestivalen. Med sina karnevaler och debatter vill man uppmärksamma hbtq-personers rättigheter. Festivalens historia sträcker sig tillbaka till slutet av det amerikanska 60-talet.
Det var i juni 1969. Polisen i New York ägnade sig åt att trakassera homosexuella, bisexuella och transpersoner. Den 27 juni gjorde polisen en razzia mot gaybaren Stonewall Inn och det hände någonting som aldrig tidigare hänt. Gästerna på baren protesterade och det utbröt kravaller som kom att vara i tre dygn. Det var ur denna händelse som Pridefirandet föddes.
Den allra första Prideparaden ägde rum i San Fransisco 1970. Man ville stötta de personer som deltagit i Stonewallupproren. I år firas Pride i minst 140 länder.
På måndag är det dags för Stockholm Pride igen. I år vill man särskilt fira de framgångar som hbtq-rörelsen gjort men också uppmärksamma de hinder som fortfarande finns kvar.
I Sverige har firandet av Pride genomgått många olika förändringar genom åren. Det började med ”Homoseuxella Frigörelsedagen” 1977 och utvecklades till ”Homosexuella Frigörelseveckan” 1979. Först år 1998 kom festivalen att heta Stockholm Pride.
Stig-Åke Petersson, aktiv sedan länge inom Riksförbundet för homosexuellas likaberättigande, var med från början.
– Då på 70-talet handlade firandet mer om att bedriva en slags sexualpolitik. På 80-talet präglades festivalen av den äktenskapsdebatt som rådde då. Vi ställde krav på homosexuellas rättigheter att få gifta sig, säger Stig-Åke Petersson till dn.se.
– I dag är Pride lite mer av en karneval där antalet deltagare vuxit enormt. Men grundkonceptet är detsamma. Det handlar om att jämställa homo- och heterosexuella, säger Stig-Åke Pettersson.