Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
Kultur & Nöje

Ralph Fiennes: Jag kände mig som en liten djävul i rollen

Ralph Fiennes får utlopp för helt nya sidor som Jagger-inspirerad hedonist i ”A bigger splash”. I filmen skakar han loss i en odödlig tolkning av Stones ”Emotional rescue”.

Ralph Nathaniel Twisleton-Wykeham-Fiennes har inte direkt gjort sig känd som någon fanatisk sång- och dansman. Snarare har han nått toppen genom att spela blyga, melankoliska gentlemän med stel överläpp – från ”Den engelska patienten” och ”The constant gardener” till Bondbossen M i ”Spectre”.

Under senare år har han visat en smått sensationell komisk ådra. Fiennes underbart nollställda concierge i Wes Andersons ”Grand Budapest Hotel” var en superb uppvisning i komisk tajmning. Likaså hans enormt krävande och frustrerade Laurence Olivier-liknande regissör som försöker lära en cowboymatinéstjärna flott brittisk accent i ”Hail, Caesar!” – en av de komiska höjdpunkterna i bröderna Coens senaste, premiäraktuella film.

I Luca Guadagnino psykosexuella drama ”A bigger splash” – premiär i dag även det –  breddar han sitt register som en hysterisk hedonist och skivproducent som våldgästar sin före detta älskarinna, en androgyn rockstjärna (Tilda Swinton) och hennes nya man. Deras idylliska semesterbubbla spricker när den övertända Harry dyker upp som en lömsk orm i paradiset

– Att spela Harry kändes uppfriskande, stimulerande, provocerande, sexigt, farligt. Rollen fick mig att känna mig som en liten djävul, säger Ralph Fiennes med ett belåtet flin.

Den brittiska filmstjärnan sitter i en hotellträdgård i Venedig dagen efter världspremiären i höstas och tycks fortfarande vara i ett energirus.

– Ja, det var en mycket ovanlig roll som kändes vass och ny – den gav mig förhöjd livskänsla. Faktum är att jag delvis baserade Harry-figuren på min lillebror Magnus som jobbar i musikbranschen. Han har en väldigt attraktiv energi.

”A bigger splash” är en nyinspelning av sextiotalstalsfilmen ”Bassängen” (”La piscine”) Fast egentligen filmen skulle lika gärna kunnat ha heta ”Harry – en vän som vill sig själv väl”, för att parafrasera en annan fransk rulle.

– Manuset kändes väldigt originellt, friskt och annorlunda. Jag gillade verkligen personkemin oss skådespelare emellan. Om det inte finns där från början så kan man aldrig skapa det på konstgjord väg. Jag gillade också dynamiken med Dakota Johnson, som spelar min dotter. Hon är en mycket instinktiv filmskådespelare…

 

Det var något med rollen som förlöstes inom mig. Privat gillar jag att dansa till Moby, men jag dansar bara offentligt om ni betalar mig tillräcklig mycket.

 

I en av filmens höjdpunkter dansar Harry till Stones-klassikern ”Emotional rescue”. I manuset stod det: ”Harry sätter på en låt och dansar sitt liv”. För en brittisk karaktärsskådespelare som aldrig dansar nykter var det en utmaning.

– Som tur var hade jag en fantastisk danscoach som hjälpte mig att utforska något mer än mina vanliga, mycket begränsade, fylledansrörelser. Hela låten spelades in i en enda tagning. Vi repeterade några olika dansteg så att jag visste ungefär var jag var i rummet, men vi höll allt ganska öppet fram till själva tagningen, berättar Ralph Fiennes som gav smakprov på sina schysta dansmoves under fototillfället strax före presskonferensen.

Foto: Harry dansar till Stones-klassikern ”Emotional rescue”. Foto: Rex

– Det var något med rollen som förlöstes inom mig. Privat gillar jag att dansa till Moby, men jag dansar bara offentligt om ni betalar mig tillräcklig mycket, ler han.

Precis som de andra i ensemblen blev han påverkad av att vara strandsatt på den vindpinade italienska vulkanön Pantelleria.

– Jag tror att alla påverkades av isoleringen, men jag gillade stämningen. Det är ett fantastiskt ställe även om den eviga blåsten plågade oss – man kan glömma hela idén om att ligga i solen i en vilsam hetta, säger Ralph Fiennes.

Han gillar Luca Guadagninos sätt att ge ”license to act”, att tillåta skådespelarna att ta risker.

– Filmen var mycket trogen manuset, men det fanns ändå rum för att utforska något som skådespelare. Luca gillar att skådespelarna spelar lite farligt – en total kontrast till Wes Anderson som vill ha kontroll över allting. Det var mer av ”det är nog bäst att du stannar där”, säger Fiennes och härmar Andersons lite släpiga accent.

– Jag gillar när man får ta ut svängarna utan att oroa sig. Det gällde också nakenscenerna som inte blev så obekväma eftersom de inte är särskilt voyeuristiska. Och jag tror att vi måste bli mer avslappnade med nakenhet, det är en del av livet, säger Fiennes.

Samma manöverutrymme har han inte som den nya M i Bond-filmerna ”Skyfall” och ”Spectre”. En ikonisk roll som Judi Dench tog till en ny nivå.

– Ja, men det är ingen hjälp att känna ”jag spelar en ikonisk rollfigur”, utan jag vill ha en regissör som sätter situationen. Sam Mendes ville skapa en stålhård gammeldags kvalitet.

Efter att ha regisserat sig själv i två filmer, ”Coriolanus” och ”The Invisible woman” har han blivit friare framför kameran.

– Tidigare var jag besatt av att sätta allting perfekt i samma tagning. Efter att ha tillbringat så mycket tid i klipprummet har jag insett att det finns oändligt med inspelningsmaterial att välja ifrån. För att få det där flytet och närvaron så måste det till små skiftningar i energin framför kameran. Numera uppmuntrar jag den där spontana ledigheten, det där som är livet, säger Fiennes.

Ralph Fiennes.

Han är född 1962 i Suffolk, England och äldst av sex barn, brodern Joseph är också skådespelare och systern Sophie regissör.

Ralph Fiennes långfilmsdebuterade i rollen som Heathcliff i en filmatisering av ”Svindlande höjder” 1992. Han har blivit Oscarsnominerad två gånger för ”Den engelske patienten” (huvudroll) och ”Schindler’s list” (biroll).

Han är härnäst påtänkt i huvudrollen för ”Flying horse”, en biopic om pionjärfotografen Eadweard Muybridge i regi av landsmannen Gary Oldman.

Fler gubbar som dansat på duken

I ”A bigger splash” skapar Ralph Fiennes danshistoria med sin egensinniga, Mick Jagger-inspirerade tolkning av Rolling Stones ”Emotional rescue”. DN:s Nicholas Wennö väljer ytterligare tio mer eller mindre mogna män som solodansar.

1. Jean Rochefort i ”Hårfrisörskans make”



Arabiskinspirerade moves är en strålande uppvärmning inför en hårklippning. Regi: Patrice Leconte.

2. Hugh Grant i ”Love actually”

Hugh Grant spelar brittisk premiärminister som skakar loss till Pointer Sisters ”Jump (For My Love)”. Regi: Richard Curtis.

3. Ricky Gervais i ”The Office”

Mellanchefen David Brents välgörenhetsdans rymmer några av de sjukaste dansrörelserna som världen någonsin har skådat. Regi: Ricky Gervais och Stephen Merchant.

4. Tom Cruise i ”Risky business”

Tom Cruise kickstartade karriären med sin föräldrafria dans till Bob Segers ”Old Time Rock and Roll”.Regi: Paul Brickman.

5. Jon Heder i ”Napoleon dynamite”

Jon Heder gör en improviserad dans till tre olika låtar - de ”bästa” rörelserna från varje låt klipptes ihop i ett nummer till en låt. Regi: Jared Hess.

6. John Travolta i ”Saturday night fever”

Ikonisk och febrig discodans där Travoltas Tony Manero briljerar till Bee Gees ”Night fever”. Regi: John Badham.

7. Jeff Bridges i ”The Big Lebowski”

Jeff Bridges superslacker ”The Dude” dansar till till Kenny Rodgers ”Just dropped in (to see what condition my condition was in)” efter att en porrmogul har drogat hans White russian-drink. Regi: Joel och Ethan Coen.

8. Michael Madsen i ”Reservoir dogs”

Bisarr dansscen där Michael Madsens Mr Blond dansar glatt med ett rakblad till ”Stuck in the middle with you” innan han skär av örat på en polis. Regi: Quentin Tarantino.

9. Christopher Walken i Fatboy Slims ”Weapon of choice”

Den dansdrillade skådespelaren Christopher Walken flyger runt i en elegan dans på ett hotel i Los Angeles till Fatboy Slims ”Weapon of choice”. Regi: Spike Jonze

10. Mikael Persbrandt gör ”Weapon of choice” i Kobra

Mikael Persbrandt gör en remake av Walkens ”Weapon of choice” i regi av Oscarsvinnaren Malik Bendjelloul.

Bonus: SVT:s dokumentär ”Bastubaletten” om dansande män från Tornedalen under uppsättning av koreografen Justine Kirk ser du här.