Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
Kultur & Nöje

Republikanerna skapade Donald Trump

Donald Trump efter en debatt med övriga republikanska presidentkandidater på Houstonuniversitet den 25 februari.
Donald Trump efter en debatt med övriga republikanska presidentkandidater på Houstonuniversitet den 25 februari. Foto: David J. Phillip

Sedan 1960-talet har USA:s republikanska parti gradvis utvecklat en profil som världens största parti för vit identitetspolitik. Det är bara logiskt att de får en ledare som speglar detta, skriver Martin Gelin.

Författaren Richard Ford skrev nyligen (DN 6/2) om Trumps anhängare: ”Inte ens hans egna supportrar tar honom på allvar utan uppfattar honom som en löjlig, snackig, larmande figur som är emot alla grejer de själva inte gillar.”

Det är inte alls den bild jag har fått då jag har pratat med hans väljare. Under det senaste halvåret har jag besökt Trumps kampanjevenemang i delstater i norr och söder, med vitt skilda kulturer och invånare. Jag har inte träffat någon som är där för att de hoppas på underhållning. De uttrycker sig inte alltid lika sofistikerat som mina eller Richard Fords vänner, men det betyder inte att deras politiska åsikter skulle sakna ideologiskt djup.

De miljoner amerikaner som kan tänka sig att rösta på Trump tar honom på väldigt stort allvar och det borde vi också göra. Inte för att han själv förtjänar det, utan för att han redan lyckats åstadkomma en politisk revolution som kommer att påverka USA i många år framöver. Visst finns ett tydligt inslag av showbiz på Trumps kampanjmöten. De liknar ingenting jag sett förut i amerikanska presidentval. De är som en blandning av en Las Vegas-show, ett högernationalistiskt massmöte och ett Sarah Palin-tal inför presidentvalet 2008. Men att han attraherar så många väljare kan bara förklaras av att han pratar om saker som verkligen berör den amerikanska högerns kärnväljare.

När jag lyssnat på publiken på Trumps kampanjmöten är det alltid samma tre frågor som dyker upp, oavsett om jag pratar med en äldre kvinna eller en tonårig kille som ska rösta för första gången. De pratar om ekonomin, som affärsmannen Trump ska få ordning på. De pratar om invandring, som de vill se betydligt mindre av. Och så pratar de om ”politisk korrekthet”, vilket de ser som ett modernt virus, planterat av Obama, Hillary Clinton, den akademiska eliten och liberal massmedia. Deras analys av USA:s problem präglas av djup förvirring, men det är precis samma förvirring från person till person: alla har fel om exakt samma saker. De må ha hittat på sina egna fakta (arbetslösheten är 42 procent, invandrare begår 140 procent av alla våldsbrott i USA) men alla har också hittat på precis samma fakta. Det kan bara förklaras av att republikanerna och hela den bredare konservativa rörelsen själva har uppmuntrat just de här idéerna i flera decennier. Robert Kagan, en före detta republikan och rådgivare åt John McCain, skrev nyligen i The Atlantic: ”Partiet söker desperat efter en förklaring till denna demagog och kvacksalvare, utan att förstå att det var de själva som skapade honom.”

Gradvis sedan 1960-talet har republikanerna utvecklat en profil som världens största parti för vit identitetspolitik. Det är på tiden att de får en ledare som speglar detta.

Foto: Sue Ogrocki/AP

Den extrema retorik som Trump ger uttryck för har jag själv hört i många år, på Tea party-konferenser i Arizona, hemma hos patriotiska republikaner på landsbygden i Idaho, på tjusiga lyxhotell i DC-förorter där Pat Buchanan, Rush Limbaugh, Ann Coulter eller någon annan av den konservativa rörelsens nyckelfigurer håller låda inför jublande aktivister. Det var i just den här miljön som Trumps egen politiska profil formades. Många analytiker har beskrivit honom som en blixt från klar himmel, en outsider och affärsman som bara plötsligt bestämde sig för att bli politiker. Men i själva verket har Trump ägnat sig åt den här typen av högerpopulistiska kampanjtal under hela Obamas tid i Vita huset. Precis som hos många andra vita män med reaktionära tendenser var det något med Obamas två valsegrar som orsakade en mild panik hos Trump. De senaste fem åren har han exempelvis besökt CPAC, en årlig jättekonferens för politiska aktivister, där han klivit upp på scenen till tonerna av The O’Jays ”For the love of money” och sedan pratat om att Obama är muslim i en halvtimme, inför hånskrattande publikhav. Hans presidentkampanj har pågått längre än Hillary Clintons.

Att det skulle finnas någon gigantisk klyfta mellan Trump och resten av den amerikanska högern är alltså en myt. I sådana fall skulle han inte vinna så många röster. När han började sin presidentkampanj förra sommaren var det bara drygt 20 procent av republikanerna som sa att de skulle acceptera Trump som partiets presidentkandidat. Nu säger 65 procent samma sak.

Det är också talande att den enda kritiken mot Trump bland etablerade republikaner kommer från höger. När National Review, USA:s viktigaste konservativa tidskrift, gjorde ett temanummer om att stoppa Trump, med omslagsrubriken ”Against Trump”, samlade man 22 essäer från konservativa debattörer som förklarade hur hemsk Trump var. Men de kritiserade uteslutande Trump från höger. För att han har uttryckt stöd för aborträtt eller skattesubventionerad sjukvård. Dessa var hans synder. Inte att han kallat mexikanska invandrare för ”våldtäktsmän och kriminella”. Inte att han uppmanar sin publik att spöa upp en svart demonstrant, eller sprider djupt islamofobiska myter om amerikanska generaler som skjuter muslimer med gevärskulor doppade i grisblod. I republikanernas tv-debatter har Trump också mest attackerats för att vara just otillräckligt konservativ. Den enda kandidat som vågat kritisera Trump för att han uppmuntrar intolerans och hetsar mot minoriteter är Jeb Bush, som nyligen hoppade av valkampanjen. Det säger något om bristen på ryggrad i den konservativa rörelsen när den modigaste kandidaten är den timide, introverte Jeb Bush.

Att det skulle finnas någon gigantisk klyfta mellan Trump och resten av den amerikanska högern är alltså en myt.

För att förstå hur djupt de här känslorna präglar hela den amerikanska högern i dag behöver man inte titta på Trump, utan på Marco Rubio. Han anlände till kongressen 2010 som en lovande stjärna – ung, karismatisk och optimistisk. I en färsk bok om republikanernas försök att vinna tillbaka Vita huset, ”The wilderness” av McKay Coppins, delar Rubio med sig av en berättelse om hur hans mamma ringde honom när han arbetade med ett invandringspolitiskt lagförslag i senaten, sommaren 2013. Hon vädjade till honom om att försöka minnas att även hans familj hade kommit till USA som fattiga invandrare och att han nu måste ta sitt ansvar och ge andra familjer samma chans. Rubio lovade att inte göra mamma besviken. Men när det började blåsa från högerkanten så gjorde han ändå just det. Under förhandlingarna om lagförslaget rasade Rubios förtroendesiffror bland republikaner, från 73 till 58 procent, på bara två veckor. Konservativa radiopratare som Laura Ingraham och Glenn Beck gjorde Rubio till sin främsta måltavla. Till slut övergav han lagförslaget och har sedan dess gjort allt han kunnat för att undvika att förknippas med det.

Det säger något om var den politiska energin finns i USA:s höger i dag. Inte bland de moderata rösterna för tolerans och pragmatism, utan bland de argaste, främlingsfientliga aktivisterna på högerkanten. Rubio har ägnat den senaste månaden åt att försöka locka över Trumps väljare, med en allt mer uppskruvad retorik. Han förklarade nyligen att han köpt ett maskingevär för att försvara sin familj mot IS. Han har även tävlat med Trump om att övertyga sina väljare om att Obama är en antiamerikansk president som medvetet försöker förstöra nationen. För ett par år sedan var det en konspirationsteori man bara hörde hos den mest paranoida talk radio-högern, som Glenn Beck och Mark Levin. Nu kommer den från partiets mittfåra.

Så det var inte Donald Trump som uppfann de intoleranta tendenserna i den amerikanska högern. Det finns inte heller något som tyder på att de kommer att försvinna med Trump, om hans kampanj mot förmodan kollapsar under våren. I stället har vi nu i USA ett tvåpartisystem där det ena partiet präglas av en majoritet av väljare och politiska representanter som i allt väsentligt är lika extrema som de högerpopulistiska ytterlighetspartierna i Europa. Två av tre republikanska primärvalsväljare stödjer Trumps förslag att förbjuda muslimer från att komma till USA. De kommer inte att ändra sig för att Trump försvinner.

Fakta. Donald Trump
  • Född 1946 i New York-stadsdelen Queens. Fastighetsmagnat, författare, mediepersonlighet och politiker. Mångmiljardär. Lanserade den 16 juni sin presidentvalskampanj för Republikanerna.
  • Utbildad på Wharton School of Business vid University of Pennsylvania.
  • Han har tidigare varit både demokrat och oberoende.
  • Gift (för tredje gången), fem barn.
  • Donald Trump har skrivit en rad böcker, främst om hur man lyckas i affärer och amerikansk politik. Ett axplock titlar: ”The art of the deal”, ”How to get rich”, ” Think like a billionaire” och ”Time to get tough. Making America no 1 again”.
  • Leder senast i somras opinionsundersökningarna bland de republikaner som vill bli partiets presidentkandidat.
  • Går under smeknamnet ”The Donald”, ursprungligen använt av ex-hustrun Ivana Trump.
Mer om Trump

Republikanerna våndas: Hur stoppa Trump?
En känsla som liknar panik börjar sprida sig i det republikanska partiet i USA. Trots massivt internt motstånd går Donald Trump från seger till seger och det finns ingen enighet om hur han ska stoppas, visar en New York Times-granskning bakom kulisserna.

Trump vill ha minskad yttrande- och pressfrihet
Den republikanske presidentkandidaten Donald Trump vill vingklippa den amerikanska pressfriheten om han blir president.

Trump får oväntat stöd av Christie
Donald Trump får oväntad draghjälp i kampen om Vita huset av New Jerseys guvernör Chris Christie. ”Christie siktar på att bli vicepresident”, säger en bedömare.

Hårda ord mot Trump i sista debatten innan Supertisdagen
Attackerna mot Donald Trump intensifierades i den sista tv-sända debatten innan den viktiga Supertisdagen. Starkast var de från Ted Cruz och Marco Rubio, som båda tävlar om att ta upp kampen med Trump.

Trump berömmer general som sköt muslimer med grisblod
Republikanen Donald Trump fördöms nu för att ha uppmanat till våld och använt en historia vars verklighetsgrund aldrig har kunnat bekräftas.