Resa till nätets hemliga hjärta

Bild 1 av 5
Som första tidning i världen fick DN följa med nyckelbärarna in i nätets allra heligaste. Med jämna mellanrum utförs här en ceremoni som säkerställer att internet inte går sönder. Foto: Beatrice Lundborg
Beväpnade vakter, fem låsta dörrar och en ögonskanner måste passeras på väg in till nyckelceremonin. I samma anläggning tros CIA, FBI och amerikanska riskbanken ha datorutrustning. Foto: Beatrice Lundborg
Tre nyckelbärares säkerhetskort behövs för att genomföra ceremonin. Foto: Beatrice Lundborg
På Virginias landsbygd, en timme från Washington DC, ligger det hårdbevakade datacentret. Foto: Beatrice Lundborg
Datorn som används vid ceremonin har varken hårddisk eller trådlöst nätverk – allt för att ingen ska kunna påverka dess innehåll. Dessutom förvaras all utrustning i förslutna och signerade bevispåsar av samma typ som hos polisen. Foto: Beatrice Lundborg
  • Skriv ut
  • Öka textstorlekMinska textstorlek
  • Rätta artikeln

Läsarreaktioner

"Culpeper" I en byggnad utanför Washington DC finns en toppsäker stålbur med internets mest bevakade hemlighet. Sju utvalda nyckelbärare kan öppna dörrarna. En av dem är svenska Anne-Marie Eklund Löwinder. Författarna Linus Larsson och Daniel Goldberg fick följa med in i nätets hemligaste rum.

I en byggnad utanför Washington DC finns en toppsäker stålbur med internets mest bevakade hemlighet. Sju utvalda nyckelbärare kan öppna dörrarna. En av dem är svenska Anne-Marie Eklund Löwinder. Författarna Linus Larsson och Daniel Goldberg fick följa med in i nätets hemligaste rum.

Mehmet Akcin ser obekväm ut i sin svarta kostym och röda slips. Han är märkbart irriterad när han pratar i telefonen, lutad över receptionsdisken vid entrén. Vi befinner oss vid ett av världens mest skyddade datacenter. En smutsgrå, inhägnad betongkoloss fylld av servrar och datorutrustning i den lilla staden Culpeper, en timmes bilfärd från den amerikanska huvudstaden. Vi blir inte insläppta.

– Det här måste gå snabbt. Det är ni som har gjort något fel, snäser han i luren.

Annons:

Några namn fattas på deltagarlistan och vi blir stående. Att bråka tjänar ingenting till. Vakterna är biffiga, de har militär bakgrund och bär pistol. Ingen kommer in förrän kvinnan i receptionen fått namnen bekräftade från huvudkontoret i Miami.

En vanlig dag på jobbet är Mehmet Akcin inte så propert klädd, men det här är ingen vanlig dag. Han är högsta ansvarig för en ceremoni – ja, det heter faktiskt så – som äger rum med jämna mellanrum. Lite förenklat kan man säga att Mehmet Akcin och hans arbetskamrater är här för att se till att internet inte går sönder.

Hur vet du att du når den webbsida vars adress du skriver? Hur kan du vara säker på att ingen lurar dig till en falsk kopia av Facebook, din internetbank eller till DN.se? För några år sedan skapades ett system som ska förhindra just det. Det är ett slags signatur som garanterar att nätets adressregister inte manipulerats av någon obehörig. För att det ska fungera behövs någon som tar ansvar. En makthavare, om man så vill. För närvarande heter denna makthavare Icann, organisationen med ansvar för nätets adressregister.

Sju personer ur den innersta kretsen av betrodda internetexperter är de enda som kan utföra ceremonin. De kallas kryptoofficerare och har tilldelats var sin guldskimrande nyckel. Först när tre av dem samtidigt tar med sina nycklar hit, till datacentret i Culpeper, kan utrustningen som används låsas upp. Här stämplar de adressregistret som säkert, ungefär som ett sigill försluter ett kuvert. Men i stället för smält lack används osynliga och digitala kryptografiska nycklar. En sådan stämpel har ett bäst före-datum, eftersom man kallt räknar med att krypteringen knäcks förr eller senare. Det är därför ceremonin måste upprepas gång på gång.

Om inte kryptoofficerarna dyker upp slutar hela mekanismen att fungera. Det skulle i praktiken innebära att internet går sönder. Adress­registret skulle inte gå att lita på. Stora delar skulle bli svarta.

En av dem som väntar i entrén är Anne-Marie Eklund Löwinder. Få känner igen henne hemma i Stockholm, men här är hon något av en celebritet. Sedan två år tillbaka är hon betrodd med en av de sju nycklarna till datacentret i Culpeper. Vanligtvis förvarar hon nyckeln i sin lägenhet i Stockholm, med en kopia i ett bankfack. Nu ligger den i hennes ryggsäck i väntan på att användas.

Snart ger Mehmet Akcins telefonsamtal resultat. Vakterna vinkar fram Anne-Marie Eklund Löwinder. Hon lämnar ifrån sig ryggsäcken för röntgen, går genom metalldetektorerna, och vandrar vidare in i anläggningen. Innan hon når fram passerar hon fem låsta dörrar. De fyra förs­ta öppnas med en kod och ett säkerhetskort, den sista med en ögonskanner. Vi skyndar oss att slå igen dörren bakom oss. Om den står öppen i mer än 30 sekunder går larmet.

Strikt fotoförbud gäller på vägen. Anläggningen vi befinner oss i delas med andra som hyr plats för att ställa känslig utrustning här. Det vore förödande om någon av deras tekniker fastnade på bild. Vakterna vid entrén vägrar bestämt berätta vilka de andra hyresgästerna är, men det viskas om CIA, amerikanska riksbanken och FBI. Vita huset ligger bara drygt en timme bort.

I rummet står redan Mehmet Akcin redo att inleda ceremonin. Han ler och hälsar alla välkomna.

Allt vi säger här kommer att strömmas ut över världen, säger han och pekar på de videokameror som står utspridda i rummet.

Han är märkbart oroad att tillställningen ska framstå som oseriös, och varnar oss för att skämta medan kamerorna rullar.

Mikrofonerna är mycket känsliga.

Till höger om honom finns en bur av tjockt svartlackerat stål. Där inne två bastanta kassaskåp, fastbultade i golvet i händelse av att någon skulle försöka bära dem med sig. På var sin plaststol sitter de tre närvarande nyckelbärarna. Förutom Anne-Marie Eklund Löwinder är det Olaf Kolkman, en reslig holländare som rest hit från Amsterdam, och amerikanen Robert Seastrom, som bor i Washington DC ett par mil bort. Nu har det blivit dags för dem att använda sina nycklar.

Stålburen öppnas med en kod och nyckel­bärarna går in. Det första kassaskåpet innehåller förvaringsboxar, en för varje nyckelbärare. Anne-Marie Eklund Löwinder knäböjer framför en av dem. Hon läser upp numret på sin box och öppnar den med sin nyckel. Ur den tar hon ett plastkort, det ser ut som ett vanligt kreditkort, inpackat i en försluten plastpåse av samma typ som polisen använder för bevismaterial. Hon läser upp påsens unika nummer. De övriga bekräftar att det är samma påse som kortet stoppades ned i vid den senaste ceremonin.

– Steg nummer sju är genomfört, säger Mehmet Akcin med allvarlig stämma.

Ceremonin genomförs enligt ett detaljerat manus som på 100 punkter beskriver allt in i minsta detalj. Här finns inget utrymme för improvisation.

Ur det andra kassaskåpet plockas en specialbyggd bärbar dator. Den saknar både trådlöst nätverk, blåtand och infraröd mottagare – allt som skulle göra det möjligt att kommunicera trådlöst med den. Risken är minimal, men det är tänkbart att någon skulle försöka manipulera datorn på avstånd och därmed störa ceremonin.

Den andra pryl som tas fram är en liten, grå låda som inte ser mycket ut för världen. På framsidan sitter en grön display, några lysdioder och en enkel knappsats. Innehållet är desto mer märkvärdigt. Lagrat i lådan finns den digitala huvudnyckeln, de ettor och nollor som ligger till grund för sigillet som ska sättas på adressregistret – och därmed garantera att det går att lita på.

Huvudnyckeln får inte, under några omständigheter, lämna rummet. Om den skulle avslöjas slås benen undan för hela systemet. Mehmet Akcin granskar noga bevispåsens kanter. Han håller upp den så alla närvarande kan se att ingen har rört innehållet.

Lådan som innehåller huvudnyckeln är som hämtad ur en ”Mission impossible”-film. Om någon försöker bryta sig in i den raderas allt innehåll på mindre än en sekund. Samma sak händer om lådan skakas om för kraftigt eller tappas i marken. Den har till och med en inbyggd temperaturmätare som bränner bort nyckeln om det blir för varmt eller kallt runt omkring. Allt för att göra det näst intill omöjligt att transportera lådan ut ur rummet vi befinner oss i.

Att huvudnyckeln förstörs kan man hantera, men inte att den läcker ut. Om det finns en internets heliga graal så håller Mehmet Akcin den i sina händer just nu.

– Någon gång kommer jag att tappa den, säger han med ett försiktigt leende och låtsas fumla med lådan.

De tre korten placeras väl synliga på ett litet podium medan Mehmet Akcin startar datorn. Den hemliga lådan är försedd med kortläsare. Först när Anne-Marie Eklund Löwinders kort tillsammans med två andra förs in så vaknar den. Det har blivit dags för ceremonins höjdpunkt. Mehmet Akcin rättar till datorn så att videokameran kan fånga exakt vad han gör. Han skriver in några kommandon, till sist återstår bara att trycka på y-tangenten för yes och bekräfta.

Att allt sänds via videolänk kan tyckas paradoxalt, med tanke på den nitiska säkerhetsapparat vi just har passerat igenom. Men Mehmet Akcin vet att han har mäktiga fiender. Icann är en i högsta grad ifrågasatt organisation, och att just den ska sköta nyckelceremonin är långtifrån självklart. Tidigare hade det amerikanska handelsdepartementet i princip oinskränkt makt över Icann och bestämde därmed över allt som rör nätets adressregister. Så sent som för tre år sedan luckrades kontrollen upp, USA tog ett steg tillbaka och ett råd bildades där över 100 länders regeringar finns representerade.

Det är en bräcklig konstruktion som för tankarna till FN:s generalförsamling. I allt väsentligt är Icann självstyrande, men organisationens makt bygger på att resten av världen litar på den. Mehmet Akcin och hans arbetskamrater måste själva skaffa sig det förtroende som krävs, från stater så väl som från företag.

Det är anledningen till att varje detalj av nyckel­ceremonin videosänds. Icann måste visa att de inte har någonting att dölja. Det var därför Mehmet Akcin vid en tidigare ceremoni kavlade upp skjortärmarna när han hanterade nyckelkorten, som en trollkarl som visar att ingenting smusslas undan. Det är också därför han bär svart kostym under ceremonin, snarare än den t-tröja och de slitna jeans han annars går klädd i på jobbet.

Att ta ifrån Icann makten över nätet vore inte särskilt komplicerat. Ytterst är risken att någon – säg Kina, Ryssland eller Facebook – skulle starta sitt eget adressregister. Alla som ansluter sig till nätet skulle då behöva välja sida: Vems system ska jag använda? Vem ska få bestämma att www.dn.se leder till just Dagens Nyheter och inte till något helt annat? Den dag Icanns makt utmanas skulle internet i allt väsentligt splittras i två. De mest apokalyptiskt sinnade pratar gärna om ett balkaniserat nät, splittrat i separata delar som inte kan kommunicera med varandra. Det är internetvärldens värsta mardröm.

Det är av rädsla för sådant en av nycklarna har getts till just Anne-Marie Eklund Löwinder. Genom att involvera betrodda säkerhetsexperter över hela världen hoppas Icann framstå som generöst inkluderande. En av nycklarna till datacentret i Culpeper finns i Benin, en i Nepal och en tredje i Brasilien. Självaste Vint Cerf, som uppfann grunden för det vi i dag kallar internet, har en. Urvalet speglar strategin: Visa att hela världen får vara med och knyt de mest betrodda teknikerna till organisationen.

Som ytterligare en gest bjuder Mehmet Akcin en av deltagarna att trycka på y-knappen. Ljudlöst skapas nyckeln som ska göra internet säkert de kommande månaderna. En liten applåd utbryter. Därmed är ceremonins viktigaste del avslutad. Det skulle gå utmärkt att bara stänga av utrustningen och ställa tillbaka den. Men Mehmet Akcin tar ändå vart och ett av de tre korten, symboler för tre länder på två kontinenter, och för dem en efter en in i den grå lådan som ett slags rituellt avslut.

– Internet ägs inte av någon enskild. Det är globalt, internationellt och överskrider kulturgränser. Det bästa sättet för oss att slå fast det är genom att låta det avspeglas i gruppen, säger han.

Omsorgsfullt packas utrustningen i nya numrerade påsar och förs tillbaka in i kassaskåpen. Där ska de ligga till nästa ceremoni.

0 . Per sida:

(Vad ar Twingly?)

Visar 1-10 (av totalt 1).

Andra har läst

Mer från förstasidan

lofven_500
Foto:Roger Turesson

 Gör besök i Finland. Ska diskutera säkerhetsproblemen i Norden.

concord_144102
Foto:Nicklas Thegerström

 Appstore. Fartygsspårningsappen Marinetraffic Ships & Wind ny etta. 38  9 tweets  29 rekommendationer  0 rekommendationer

Fiskpinne-skargard-500
Foto:Lotta Härdelin

 Bildspecial: Jakten i skärgården. Se Lotta Härdelins bilder från jakten.

Försvaret: Tre trovärdiga observationer

 Försvarsmakten: Tre observationer har skett de senaste dagarna. 152  4 tweets  148 rekommendationer  0 rekommendationer

Delade meningar i skärgården om operationens betydelse.  Se webb-tv. 16  5 tweets  11 rekommendationer  0 rekommendationer

kurragomma_144102
Foto:DN

 Skolfotograf hånade elev. Fotograf kallade elev för ”bög” under klassfotograferingen. 28  4 tweets  24 rekommendationer  0 rekommendationer

foto_144102
Foto:Alamy
Annons:
tabletter
Foto:Ulrika By

 Efter flera självmordsförsök. Fick lista med 158 glada saker att göra. 707  139 tweets  568 rekommendationer  0 rekommendationer

arlanda_500
Foto:TT

 Negativt provsvar. Landade på Arlanda med ebolaliknande symtom. 7  1 tweets  6 rekommendationer  0 rekommendationer

 Landade på söndagen. Man fördes till Karolinska för prover. 58  14 tweets  43 rekommendationer  1 rekommendationer

premium  Skyddet mot en pandemi. DN granskar svensk beredskap. 11  7 tweets  4 rekommendationer  0 rekommendationer

Annons:
Annons:
Annons:
Annons:

Spara 498 kr!

 Läs DN digitalt – var, när och hur du vill.

Läs dagens tidning

 Ny form. Nu är det lättare att läsa tidningen digitalt!
Annons:

DN PÅ AGENDAN

Annons:
Annons:
Annons: