Mo Yan är en av vår tids främsta författare – och han står upp mot kommunismens förtryck. Akademiledamoten Per Wästberg introduktionstal under Nobelprisceremonin var ett ljungande försvar av den omstridde pristagaren.
Per Wästberg inskärpte att Mo Yan sällan håller tyst – trots att hans namn betyder ”prata inte”:
”Han är diktaren som river ned stereotypa propagandaaffischer och lyfter upp den enstaka varelsen ur anonyma människoskaror. Med löje och sarkasm angriper han historien och dess förfalskningar liksom socialt elände och politiskt hyckleri”, betonade Wästberg. ”Brutaliteten under Kinas 1900-tal har väl aldrig skildrats så naket.”
Per Wästberg beskrev därefter hur Mo Yan i sina berättelser ”vänder upp och ned” på alla värden: ”Aldrig möter vi den idealmedborgare som i Maos Kina var standardfigur. Hans karaktärer kokar av vitalitet och tar även de mest amoraliska mått och steg för att förverkliga sina liv och spränga de burar som ödet och politiken spärrat in dem i.” Årets Nobelpristagare i litteratur skriver i ett ”oupphörligt motstånd mot kommunismens affischglada historia” och har skapat en ”dräpande revision av femtio års propaganda”.
Per Wästberg prisade vidare Mo Yan breda anslag. En ”gobeläng” över de senaste hundra årens Kina: ”Han tycks bära hela människolivet på spetsen av sin penna”, konstaterade akademiledamoten. ”Hos Mo Yan talar världslitteraturen med en stämma som överröstar de allra flesta i samtiden.”