Maciej Zaremba svarar direkt.
Jag noterar att Lasse Granestrand vägrar att ta ordet "rättssäkerhet" i sin mun. Följaktligen kan han varken bemöta Gellert Tamas eller min kritik utan upprepar, för femte gången, hur många skyddssökande som Sverige tar emot. Tydligen menar han att varken för dem som får skydd i Sverige eller för Sverige spelar det någon roll om skyddet ges på lagens grund eller av den sortens välvilliga godtycke som kan kallar "generositet". Det som spelar roll är antalet beviljade uppehållstillstånd. Och det var just antalet - och dess konsekvenser för landet - som han ville diskutera i sin artikel.
Både Gellert Tamas och jag har försökt förklara för Granestrand att invandring och asylhantering är två skilda saker. Den förra är en politisk och demografisk fråga, den senare handlar om tillämpning av en lag som Sverige åtagit sig att följa. Blandar man ihop dessa två ting och inbillar folk att asyllagen kan (eller rent av bör) användas för att reglera inflödet av utlänningar, förvirrar man i rättsfrågan och göder en populistisk debatt.
Det finns många sätt att reglera biltrafiken i landet. Men vi skall inte inbillas att det låter sig göras genom att Vägverket sätter i gång att på fri hand ransonera körkorten. Vill man påverka mängden bilister på det sättet får man först be riksdagen att ändra körkortslagen. Tyvärr underblåser Granestrand villfarelsen att asyllagen (i motsats till alla andra tillståndslagar) är en gummilag, vars tillämpning kan manipuleras alltefter migrationspolitiska önskemål. Jag menar att sådana resonemang riskerar att urholka själva asylrätten.
Till sist: Jag vet inte om det var omdömet eller språkkänslan som svek Lasse Granestrand när han (i förra artikeln) introducerade begreppet "drömflykting". Han återkommer till sin idé: "(Zaremba) drömmer fortfarande om den perfekta flyktingen ..."
Jag anar vad ett drömslott kan vara, liksom en drömsemester. Men hur är mina drömmars flyktingström?
Märkliga bilder han gör sig, Granestrand, av folk som inte tycker som han.