Inte sedan 1906 har Sverige genomdrivit en stavningsreform.
”Stafningsukasen”, som den kallades, innebar att man förenklade stavningen av bokstäverna ”v” och ”t” i det svenska språket och därmed var den så kallade ”gammalstavningen” på väg bort.
Någon snarlik reform har vi inte att vänta inom någon nära framtid, tror Susanna Karlsson, språkvetare på Språkrådet.
– Nej, vi fokuserar på andra typer av reformer i dag. Till exempel arbetar vi med hur man ska skriva på textnivå snarare än stavningsnivå. Alltså att man lär ut hur man skriver tydliga texter som är lätta att ta till sig, säger Susanna Karlsson.
Men en fråga som möjligen skulle kunna leda till en större förändring, säger hon, är den om man borde byta ut subjektet ”de” och objektet ”dem” mot ett gemensamt ”dom”.
– Det är väl den enda frågan som man på riktigt diskuterar. Än så länge är motargumentet att det finns vissa sammanhang där det blir missuppfattningar om man inte använder ”de” och ”dem”. Ordet ”dom” har verkligen sina poänger, men jag ser ändå inte att man i någon snar framtid kommer att rekommendera det i alla sammanhang.
Ingen närstående omvälvande reform. Men kanske i alla fall ett nytt ord, unikt på så sätt att det tillhör en sluten ordklass – pronomen. Där förväntar man sig vanligtvis inte att ta in nya ord.
– Och det är ”hen”. Det är ju ett sådant här ord som inte har funnits i svenskan, som har blivit uppfunnet och som används av vissa grupper och funktioner. Och ett ord som det faktiskt finns behov av. Känner man inte till könet på den man skriver om så är det ibland ganska omständligt att uttrycka sig. Och frågar man 12–13-åringar i dag så vet väldigt många redan vad det är och hur det används. Det är ord som jag tror kan komma.
Allt annat än unikt är de förvärvade lånorden, som utgör en stor del av det svenska språket.
Var de kommer ifrån kan däremot komma att förändras.
Först var det grekiskan och latinet som gav oss nya ord, därefter tyskan, senare franskan och från mitten av 1900-talet är engelska det överlägset vanligaste språket att smycka svenskan.
I framtiden?
– Det är väldigt svårt att veta. Man kan förutspå att det kommer att komma många fler lånord från engelskan om teknik, för det är därifrån vi har fått lånord om teknik hittills. Men man kan inte i förväg veta vilket nästa stora invandrarspråk blir.
Kinesiskan är på frammarsch. Kan det vara en framtida ordexportör?
– Vi har inte många lånord därifrån, men det är inte alls otänkbart att någon kinesisk dialekt blir långivare, i takt med att Kina blir en allt starkare aktör i Europa. Det skulle vara väldigt spännande att se.
Den kanske största förändringen i språket händer på ett mer övergripande plan, tror Susanna Karlsson. Den handlar om att skiljelinjen mellan tal- och skriftspråk sakta suddas ut.
– Om folk i dag frågar oss om man kan skriva på ett visst sätt, så frågar vi i stället när man ska skriva det. Till vem och hur. Länge kunde man säga ”du kan säga det men inte skriva det”.
Numera finns talspråket i skriftspråket, och vice versa, säger Karlsson. Skillnaderna handlar i dag om i vilket forum man uttrycker sig – inte om man talar eller skriver.:
– Tänk dig en Facebook-status. Den lever kanske i ett dygn och du vet exakt vilka som kommer att läsa den. Du kan uttrycka dig talspråkligt med mycket jargong, eftersom att du vet vilka som ska läsa den och vilka förkunskaper som de har.
– Jämför det med en debattartikel. Den vill du kanske att man ska kunna läsa även om en månad. Då måste du tala om mer, vem som sade vad och var personen sade det. Du kan inte alls ha lika mycket underförstådd information. Ändå kan det vara samma innehåll, det beskriver hur du har reagerat på något.
Susanna Karlsson tror inte att rätt och fel kommer att vara lika viktigt i framtiden. Vi blir allt bättre på att ta till oss nyheter.
– Det är klart, det är många som önskar att vi skulle peka med hela handen och säga ”så här ska det vara”. Men vi märker att många som vänder sig till oss i dag är väldigt nöjda med att vi förklara genom att säga att man kan argumentera både för det ena och andra sättet.
– Jag tror att nästa generation lär sig mycket mer kritiskt tänkande, och vill därför också ha den här typen av nyanserad språkvård. Vi blir bättre på att diskutera nyanser.
Men hon lyfter ett litet varningens finger.
– Vi är väldigt bra på att acceptera nyheter, men ibland är vi lite väl snabba kanske. Vi har lätt att ta till oss en snabb översättning av ett engelskt uttryck. Trots att det kanske redan finns ett jättebra uttryck som betyder samma sak – på svenska.