Kyrkobesöken i landets 3 500 kyrkor minskar samtidigt som kostnaderna för underhållet och driften ökar. Restaureringar och underhåll av kyrkor kostar församlingarna årligen stora summor trots att de används i så liten omfattning. I den nya boken ”Stora kyrkor och små församlingar” (Votum) har Gunnar Granberg, som doktorerat i kyrkohistoria vid Uppsala universitet, undersökt hur de svenska kyrkorna ska kunna användas mer effektivt.

– Vi har nått en punkt då vi måste börja vänja oss vid tanken på att kyrkor kan avvecklas. I teorin kan kyrkor rivas, säljas eller läggas i malpåse. Debatten de senaste åren visar emellertid att det finns ett starkt folkligt motstånd mot sådana tankar. I varje fall så länge Svenska kyrkans ekonomi förblir något så när intakt, säger Gunnar Granberg.

I ”Stora kyrkor och små församlingar” diskuteras olika sätt att med hjälp av arkitekter och antikvarier bygga om Torstuna kyrka norr om Enköping genom att minska gudstjänstrummet och använda utrymmet för kulturprogram, körövningar, barnverksamhet, samtalsgrupper och även administration.

Lösningen på detta problem i Holland, England, Tyskland och Frankrike har varit att hundratals kyrkor sålts och används i dag till allt från museer och bibliotek till bostäder och kommersiella arran-gemang.

I Sverige finns dock en stark skyddslagstiftning som försvårar eller omöjliggör detta. För de kyrkobyggnader som är byggda före år 1940 gäller en särskild tillståndsplikt och alla väsentliga ändringar måste godkännas av länsstyrelsen.

– Utvecklingen i Sverige har inte varit densamma som ute i Europa, eftersom vi haft det statskyrkliga systemet som rådde fram till år 2000 då kyrkornas offentliga finansiering var säkrad. Kyrkobyggnaden med sin historia, sina konstskatter och sin arkitektur representerar stora kulturvärden. Kulturskatterna i våra kyrkor är ett symboliskt kapital, men vad ska vi göra när denna rikedom inte längre betalar sig?

När staten och Svenska kyrkan gick skilda vägar beslöts att Svenska kyrkan skulle ansvara för att de kyrkliga kulturminnena även i framtiden är tillgängliga för allmänheten i minst samma utsträckning som tidigare.

En svensk kyrka som slutat användas som gudstjänstrum är Skeppsholmskyrkan i Stockholm. Sedan 2002 har den i stället använts för konserter och under 2010 öppnades ett internationellt kultur- och körcenter där.

Sedan skilsmässan mellan stat och kyrka har antalet kyrkomedlemmar minskat i hela landet. Endast 70 procent av befolkningen är i dag medlemmar i Svenska kyrkan, vilket inneburit en kraftigt försämrad ekonomi för kyrkan. Bara en bråkdel av dessa medlemmar går regelbundet i kyrkan. Kyrkorna har därför i ökad utsträckning stått tomma eller använts som konsertlokaler och vid särskilda evenemang som skolavslutningar.

År 2008 gjorde Svensk kyrkan och Statistiska centralbyrån, SCB, en kyrkobyggnadsundersökning som visade att åtta av tio svenskar anser att det är i kyrkan som de viktiga händelserna i livet sker. Undersökningen visade också på ett starkt stöd för själva kyrkobyggnaden, även hos dem som inte är medlemmar. Hela 86 procent av Svenska kyrkans medlemmar och 75 procent av ickemedlemmarna anser att kyrkobyggnaderna är en del av vår gemensamma kulturhistoria. En klar majoritet av Sveriges befolkning ansåg också att det är viktigt att kyrkorna finns kvar och att de inte förfaller.

Många av de kyrkor som finns i Sverige i dag byggdes under en tid då folk var skyldiga att gå i kyrkan på söndagarna. Kyrkorna var då dimensionerade för att i princip rymma alla mantalsskrivna i församlingen.

När de formella banden mellan Svenska kyrkan och staten upplöstes år 2000 infördes en statlig kyrkoantikvarisk ersättning som ett stöd för vård och underhåll av kyrkorna. Under 2002–2010 har staten betalt omkring 2,4 miljarder kronor (270 miljoner kronor per år) till kyrkan för detta ändamål. Pengarna från staten utgör knappt hälften av de totala kostnaderna för underhåll och investeringar av landets 3 500 kyrkor. Resten betalas av Svenska kyrkans medlemmar bidrar genom kyrkoavgiften med den största delen.