Jelena Pogorelaja, Litteraturkritiker i ryska Nezavisimaja
– Här väntade och hoppades många att Haruki Murakami skulle få priset. Han är väldigt uppskattad i Ryssland, både hos kritikerna och bland läsarna. Jag tycker ändå att det är positivt att en icke-europé belönas, samtidigt som jag beklagar att inte ett enda av Mo Yans verk finns översatt till ryska. Det blir det förhoppningsvis ändring på nu.
Madeleine Gustafsson, Litteraturkritiker
– Det är ett bra val. Jag läste och recenserade ”Det röda fältet” när den kom på svenska. Han har en oerhörd blandning av förfäran och estetik. Det är ohyggliga händelser som han beskriver, krig och våldtäkter och hemska avrättningar, men alltihop är skildrat på ett mycket vackert sätt.
– Som regimkritiker betraktad är han inte principiell utan oerhört konkret, han vänder aldrig blicken från vad han ser.
Bodil Malmsten, Författare
– Jag har missat honom helt, men jag tycker det är bra att de väljer någon som många inte har i bokhyllan. Lite orolig blir jag när han beskrivs som ”historia, saga och samtid”, det övernaturliga gillar jag inte, men det viktiga är ju språket. Och lite synd tycker jag det var att inte min favorit Ismail Kadare fick det. Men mest är jag tacksam över att inte Murakami eller Oates fick priset. De håller inte.
Ulrika Knutson, Litteraturkritiker och författare
– Jag har inte läst en rad av Mo Yan – men där är jag i stort och gott sällskap. Däremot har jag sett filmen som bygger på hans roman ”Det röda fältet”, och den var väldigt imponerande. Det är ett lite överraskande val. Det finns ingen anledning att skrika varken ”fel val!” eller ”äntligen!”, men man påminns om att detta är precis vad Nobelkommittén åtagit sig: att nosa reda på högkvalitativ skönlitteratur och presentera den för en större global publik.
Claire Armitstead, Litterär redaktör på brittiska The Guardian
– Det är en väl vald tidpunkt för en kinesisk pristagare. Det finns en generation kinesiska författare som håller på att uppmärksammas i väst, och Mo Yan är ett av de främsta namnen. De flesta känner nog till honom genom filmen ”Det röda fältet” (från 1987) som är baserad på en av hans böcker.
– Mo Yan är ett av namnen som nämnts i förhandsspekulationerna, men jag hade gärna sett att Adonis fått priset.
Jan Myrdal, Författare
– Även om jag inte har hunnit läsa Mo Yan så är jag övertygad om att han är väl värd Nobelpriset, utifrån den information jag fått via kinesisk radio. Kineserna har väntat på detta och eftersom man utomlands ser Nobelpriset som ett svenskt politiskt ställningstagande så tror jag att det är nyttigt för Sveriges relationer med Kina, liksom det litterära och kulturella utbytet.
Göran Leijonhufvud, Journalist och författare
– Mo Yan är ett intressant val eftersom han ofta lyfter fram de förorättade och de som hamnar på efterkälken i Kinas snabba utveckling, även om han själv samtidigt står på ganska god fot med kommunistpartiet. Att läsa ”Vitlöksballaderna” hjälper oss att se hur explosiv situationen kan bli ute i byarna när korrupta lokala ledare kör över medborgarna. Mo Yan är en av dem som ger de protesterande bönderna röst.
Chen Maiping, kinesisk exilförfattare bosatt i Sverige
– Jättespännande val! Mo Yan förtjänar det här priset. Hans romaner är komponerade så fint. Han förstår Kinas historia, traditioner och samhälle. Särskilt om man läser hans senaste bok ”Ximen Nao och hans sju liv” märker man att han är en rolig författare med stor humor och väldig mognad. Kinesisk litteratur just nu är så bra, Mo Yan är bara en av flera intressanta författare. Han är den första men inte den sista!
Geney Beltrán, Författare och litteraturkritiker i mexikanska Letras Libres och Milenio
– Nästan ingen här i Mexiko vet vem Mo Yan är, förutom möjligen de som sett någon av filmatiseringarna av hans verk. Några böcker har visserligen översatts och getts ut på spanska av ett litet förlag i Spanien, men i så minimala upplagor att de aldrig lämnat Iberiska halvön. Själv hoppades jag på Alice Munro i år. Men om Mo Yans pris kan öka intresset för kinesisk litteratur i Latinamerika är det naturligtvis positivt.
Antonio Scurati, Författare och litteraturkritiker i italienska La Stampa
– Jag känner inte till författaren. Men i ett fall av två så förefaller akademiens val vara präglat av ideologiska, diplomatiska eller politiska skäl. Det gäller även för vår egen prisbelönade Dario Fo, ett val omöjligt att förstå utifrån litterära grunder. Att nu belöna en kinesisk författare ingår helt och fullt i denna strategi. På sikt tror jag att detta agerande förringar Nobelprisets värde.
Ulrika K Engström, Journalist och författare
– Litteraturen har en viktig roll i politisk förändring, och jag kan därför tycka att det är lite sorgligt att Svenska akademien valt en så apolitisk regimkramare som Mo Yan som har tagit avstånd både från kinesiska regimkritiker och dissidenter. Mo Yan är en stor författare och betyder mycket för kinesisk litteratur, men han arbetar inom censuren och har gång på gång valt att inte tänja några gränser.
Florence Noiville, Litteraturkritiker i franska Le Monde des Livres
– Det är ett utmärkt val! I Frankrike har han slagit igenom ordentligt, med ett tjugotal verk översatta. Mo Yan har en likhet – även om det kan få många att ryta till – med en annan Nobelpristagare från en helt annan kultur: Isaac Bashevis Singer. De har samma förrädiska enkelhet och tillgänglighet i språket. Mo Yan blandar tid, rum och kultur på ett nästan lekfullt sätt. Samtidigt så är det ett friktionsfritt val. Mo Yan är knappast den som har tagit störst risker i stödet för demokratirörelser i Kina. Det är ingen Gao Xingjan! Då stötte sig Nobelkommittén med Kina.