– Det fanns inte något annat att göra där uppe än att fantisera. Jag läste böcker och gick runt i skogen, fantiserade om något roligt. Men jag vantrivdes inte, jag var till freds, förklarar Sandra Ilar och smakar på sitt kaffe.
Vad fantiserade du om?
– Han som ägde Ica där jag bodde hade en snusgrop upp till under ögat och en inopererad järnplatta så att snuset inte skulle fortsätta ännu hög-re. Han lade in en hel dosa i taget! I stället för att bara låta det vara den fantastiska snusgrop den var, kunde jag inbilla mig att det han egentligen försökte förmedla där under läppen var ett uppror mot ostämda pianon. Och att han inte alls var en butiksägare med en Svenska spel-hörna utan en missförstådd konstnär och nytänkare. Men det var ju ett barns fantasier. I dag är tankarna mer realistiska. Om än kanske inte enligt normen.
Sandra Ilar flyttade till Stockholm för två år sedan för att syssla med humor. Hur visste hon inte riktigt, men skickade mejl till olika klubbar tills hon fick napp och en chans att testa sitt material på en av Södermalms källarscener.
– Jag hade ingen aning om vad jag gjorde, visste inte hur man skrev skämt, visste inte ens att det humorförlösande skulle ligga sist. Jag var blind. Men det gick helt okej.
Sandra Ilar kallar sig själv för en absurdist. Om du bara har sett Adde Malmberg uppträda tidigare skulle du knappast kalla Sandra Ilars framträdande för ståuppkomik.
– Det som anses som normal humor förändras, humor blir fort gammal. Det är mer nyanserat i Sverige i dag, komiker kan gå längre åt sitt håll. Det finns så många subkulturer nu, och de kommer fram i humorn också.
Är du smartare än andra ståuppare?
– Nej, dummare, som komplicerar allt så mycket.
Hur vet du om dina skämt är roliga?
– Jag diskuterar aldrig ett skämt innan jag går upp på scenen. Men det har hänt att jag frågat en kompis om ett visst skämt är helt kört, om jag ska vänta mig ett nackskott.
Vem är din mentor?
– Jag har ingen. Som ung i branschen får man utstå flera som försöker hjälpa till, men det är viktigt att tänka och analysera själv.
Vad har du för intressen utanför ståuppvärlden?
– Läsa och spela gitarr. Sådana där pretentiösa saker.
Vad vill du göra av din förmåga som komiker?
– Tja, vad vill jag? Jag har några mål, men framför allt att kunna skapa något att vara någorlunda stolt över.
Hur mäter man det?
– För mig räcker det att känna hur skönt det är att vara en idiot, att folk accepterar ens idioti, och kanske till och med uppskattar den.
Upplever du krav från dina nära, på att vara rolig?
– Jag har prestationsångest jämt! Inte just för att vara rolig, men att skapa något jag kan vara stolt över. Och så det ständiga prestationskravet på att underhålla mig själv. Men krav från mina nära finner jag rätt likgiltigt.
Vad vill du förmedla mer än skratt?
– Helst vill jag inte bara säga skämt, men det är ju genom dem man fångar folk. Har jag någon annan avsikt med det jag säger är det väl att få publiken att känna hur allt inte behöver vara vad det ser ut att vara. Jag gör någon form av absurd samhällssatir.
Har du roliga föräldrar?
- Nej, de är akademiker.