Jublet var enormt i den forna Sovjetrepubliken vid Kaspiska havets västkust sedan Eldar Gasimov och Nigar Jamal vunnit landets första seger i schlager-EM med sin Running Scared.

– Det här är fantastisk reklam för ett land som det här, sade Sakina Akhmedova, en av alla dem som firade i huvudstaden Baku under segernatten, till nyhetsbyrån AFP.

Hennes land är en europeisk ytterlighet. Geografiskt tillhör det snarare Asien än Europa och politiskt är det bara Aleksandr Lukasjenkos Vitryssland som kan mäta sig vad gäller grad av diktatur.

Azerbajdzjan är dessutom formellt fortfarande i krig med grannlandet Armenien om det omtvistade området Nagorno-Karabach. Även om en bräcklig vapenvila råder sedan 1994 skjuts årligen soldater på båda sidor ihjäl i skyttegravarna.

Azerbajdjzan har i princip ända sedan 1960-talet regerats av en och samma familj. Pappa Heydar var först lokal sovjetisk partichef och sedan president från 1993. Sonen Ilham tog över 2003, strax innan fadern dog, och har fortsatt i samma stil med hårt kontrollerade val och nedtystad opposition.

Under våren har hundratals gripits vid försök att hålla demokratiska protester efter inspiration från arabvärlden.

– Regeringen vill egentligen inte respektera mänskliga rättigheter och fokuserar på att påtagligt och systematiskt begränsa folks fundamentala rättigheter och friheter, sade nederländska EU-parlamentarikern Marietje Schaake, enligt Radio Liberty, när EU-parlamentet så sent som i torsdags antog en resolution om Azerbajdzjan.

Schlagersegern ger Azerbajdzjan en uppmärksamhet som sannolikt både makthavarna och oppositionen gläds ordentligt över. Internationellt bidrar annars ekonomiska och strategiska skäl till stor tystnad kring regimens agerande.

Från Azerbajdzjan, med en ledning genom Georgien till Turkiet, får västvärlden tillgång till olja och gas, utan att behöva passera genom Ryssland – nog så viktigt i det "stora spelet" om Centralasiens naturresurser.