– För mig är ”Fanny och Alexander” en hyllning till teatern, till konsten och skådespelarna. Till fantasin. Det vill jag betona med min uppsättning, säger Stefan Larsson.

Det är hans andra uppsättning av ”Fanny och Alexander”. Den första sattes upp i fjol på Århus teater där han är chef sedan några år tillbaka.

Stockholm är sist i Norden med att ge Bergmans pjäs. Egentligen skulle den haft premiär på Dramaten 2009 men då fanns inte tillräckligt med pengar.

– Det här är nästan en Dickenssaga. Ingmar Bergman var väldigt inspirerad av Dickens, det känner man också. Biskopsgårdens karaktärer är tydliga och teatrala, lätt överdrivna, säger Stefan Larsson.

Vad har du tagit med dig från din uppsättning i Århus?

– Mina misstag, säger han och skrattar. Jag tyckte jag var för effektiv där, för snabb. Nu försöker jag vara mer omsorgsfull med detaljerna.

– Vi försöker göra texten till vår men man måste inte uppfinna hjulet varje gång. Det är roligt att berätta en historia innerligt och fint och jag behöver inte göra ett avtryck för avantgardisterna. Jag har inget behov av att vara radikal så där i största allmänhet.

Han ser ”Fanny och Alexander” bland annat som ett vandringsdrama för rollkaraktären Emilie. Hon som vill pröva ett nytt sätt att leva.

Hon framstår i din uppsättning som starkare än i Bergmans film?

–  Ja, men det är också en annan tid och jag har en annan syn på kvinnor än Bergman.

Stefan Larsson oroas inte över jämförelsen med filmen. En pjäs är en pjäs och en film är en film. Det finns, säger han, heller ingen mening med att lägga karbonpapper på filmen.

– Sedan kanske det är någon som tycker att vi hädar eller förgriper oss på ett mästerverk, men det finns ingenting som är heligt inom teatern.

Du arbetade med Ingmar Bergman. Vad tog du intryck av?

– Jag hade en bra relation till honom på senare år. Han var väldigt praktisk, fysisk, han tog i skådespelarna. Jag levde med hans estetik så naturligtvis har jag den traditionen djupt rotad i mig.

Du har tidigare regisserat Bergmans ”Höstsonaten” och ”Scener ur ett äktenskap”. Blir det ännu mer Bergman nu?

–  Nej, framöver blir det Ibsens ”Rosmersholm”. I Sverige och på Dramaten.