Nu har både Folkoperan och Kungliga Operan var sin kvinnlig opera­chef, Mira Bartov och Birgitta Svendén. På Folkoperan regisserar nu Mira Bartov ”Pärlfiskarna”, ett ungdomsverk av Georges Bizet, tonsättaren som även komponerat operornas opera, ”Carmen”.

Det var just på Folkoperan som Mira Bartov för några år sedan fick sitt dundrande genombrott med sin uppsättning av Verdis klassiker ”Rigoletto”. Och nu, fyra år sedan hon gick ut Operahögskolans regilinje, har hon efterträtt Claes Fellbom som operachef.

Som de flesta nya chefer vill Mira Bartov profilera sig. Hon gillar inte trenden att operahusen spelar samma verk om och om igen, något som hon menar hämmar de konstnärliga visionerna. På Folkoperan försöker hon därför utöka operornas tio-i-topp-lista. En och annan klassiker ska givetvis förekomma på Operans repertoar även i framtiden, men det finns också en annan typ av klassiker – verk som operaälskare talar om med förtrollade ögon. De är förbluffande många.

– Men i Stockholm spelades ”Pärlfiskarna” senast år 1918 och då på Kungliga Operan. Det är en gripande historia till bedövande vacker musik som handlar om ett samhälle i desperat behov av något högre att tro på, säger Mira Bartov.

Det är i ”Pärlfiskarna” man kan höra den berömda duetten mellan en tenor och en baryton. Det finns en legendarisk inspelning med Jussi Björling och Robert Merrill som brukar dyka upp i önskeprogrammen.

”Pärlfiskarnas” musik är romantisk och skönt melodisk, ett brådmoget montage av en 24-årig tonsättare, fullt av egensinne och konventioner som blir till en berg- och dalbana av höjdpunkter och avgrunder.

Originalhandlingen utspelas i ett forntida Ceylon (numera Sri Lanka) där det dyks efter pärlor i Indiska oceanen. Som i så många andra operalibretton med gamla hederliga triangeldramer finns även här två män som kretsar kring samma kvinna. Intrigen spetsas med makt och tankar om förräderi.

– Operan skildrar en brytningstid och utspelar sig i Folkoperans version i nutid i vad som håller på att bli ruinerna av vår civilisation. Gamla värderingar kastas omkull och behovet av nya uppstår i människans ständiga jakt på lycka, där två människor ställer sig utanför civilisationens lagar. Pärlfiskarna” är en framtidssaga, säger Mira Bartov.

Hon betonar verkets tydliga referenser till naturen och Gunnar Ekmans scenografi uttrycker det på ett modernt hotfullt sätt. Så många bortslängda prylar har nog aldrig tidigare skådats på en svensk operascen.

– ”Pärlfiskarna” bär en undergångsvision i sig. Samtidigt som människorna är besatta av pärlorna är de rädda för naturen som de försöker stilla med böner och sång.

Liksom i tidigare uppsättningar spelar Folkoperan på svenska. Det fungerar bra därför att publiken finns i sångarnas omedelbara närhet. Salongen är liten och intimiteten stegras av att det inte finns något orkesterdike. Musikerna sitter under scenen.

Det var tack vare världssuccén med ”Carmen” som ”Pärlfiskarna” (som skrevs elva år tidigare; 1864) åter drogs fram i scenljuset. Liksom ”Carmen” mottogs operan till en början med ljummet intresse. Med Carmen-succéen som draghjälp började så ”Pärlfiskarna” spelas, dock ändrade man i verket i tron att det skulle bli bättre. Bland annat lades ny musik av andra tonsättare till.

– Vi har tagit bort det som inte är Bizet, till exempel en terzett i finalen. Med vår uppsättning ligger vi så nära originalet som är praktiskt möjligt för ett litet kompani som Folkoperan, säger Mira Bartov.

!”Pärlfiskarna”.Premiär: Folkoperan i Stockholm 16–17/9