Under tre kvällar förhandsvisar hans brittiska danskompani DV8 sitt kommande dansverk i Stockholm. Den australiske koreografen väljer konsekvent kontroversiella frågor för sina föreställningar. Denna gång handlar det om den tabubelagda kritiken av islam.
Varför väljer man att använda sig av dans för att tala om yttrandefrihet? frågar Lloyd Newson retoriskt och riktar sin fasta blick mot mig – han har tidigare ställt sig själv frågan på allvar.
– Och jag kom fram till att jag mycket hellre ser aktörer som rör på sig än aktörer som står stilla.
Han ger inte mycket för dans utan mening och skakar på huvudet åt föreställningar med en handling man måste läsa sig till för att förstå. Själv har han alltmer kommit att kombinera rörelse med repliker.
För det nya verket ”Can we talk about this?” har han gjort runt 55 intervjuer och arbetat fram en koreografi utifrån de repliker han har valt ut ur dem. På samma sätt gjordes DV8:s förra, prisbelönta verk ”To be straight with you”. Den gången handlade det om homofobi, den här om islam, yttrandefrihet och tolerans.
När vi sätter oss inför intervjun säger han att han själv kommer att banda den – ämnet är så känsligt att han inte vill riskera att bli felciterad eller missförstådd, och han berättar om en danskonferens i Brisbane för några år sedan. Där fick han veta att en koreograf som han arbetat nära ett par veckor ansåg att homosexualitet var sjukligt. Koreografen berättade att han, om han skulle upptäcka att någon i hans kompani var bög, skulle be vederbörande att försöka ändra sig.
Det ledde till en debatt där Newson ställde den hypotetiska frågan: ”Om, jag säger om, jag skulle be dig försöka ändra din tro, hur tror du då att du skulle känna dig?” varpå Newson citerades, feltolkades och anklagades för islamofobi. Några deltagare på konferensen reagerade mycket kraftigt – men nästan ingen vågade öppet ge Newson sitt stöd.
– Jag fann det verkligt chockerande.
Händelsen var avgörande för tillkomsten av ”Can we talk about this?”, ett verk om västerlandets skräck för att kritisera islams syn på exempelvis kvinnor och homosexuella – av oro för att anklagas för islamofobi och rasism.
– Jag har intervjuat många som trakasserats och hotats. Ett exempel är en polis i Bradford vars arbete för utsatta kvinnor och mot arrangerade äktenskap uppfattades som känsligt av polisledningen. Ledningen ville inte uppröra muslimska grupper och förflyttade i stället polisen.
Han drar kort efter andan och fortsätter:
– Jag kommer själv från vänster, men ser ofta hur vänsterpolitiker misslyckas i att stödja kvinnor och homosexuella, just av rädsla för att stöta sig med muslimer – men man kan inte separera religion och homofobi, och alla länder som bestraffar homosexualitet med döden är muslimska, säger han.
Lloyd Newsom kallar sig själv ateist. Han är förstås medveten om att det finns extremer inom de flesta religioner, och berättar om sin egen partners djupt katolska familj.
– Ofta tar man vad som passar en ur en religion. Min partners far är extrem abortmotståndare, men omgift flera gånger, och han har accepterat min partner som gay. Men jag kan säga att vi har hetsiga diskussioner!
Han skrattar.
Verkets titel, ”Can we talk about this?”, sägs vara den holländske filmaren Theo van Goghs sista ord innan han mördades 2004. Ayaan Hirsi Ali, som arbetade med van Gogh, är en annan av de intervjuade; liksom chefredaktören för Jyllandsposten, som först publicerade Muhammedteckningarna 2005.
– Men jag har också velat använda mer rörelse än i ”To be straight with you” men dansen måste hela tiden ha en mening – det får inte bli för vackert.
Själv dansar Lloyd Newson inte så mycket längre, främst på grund av en vristskada, men leder sitt kompani som förr. DV8 har funnits i 25 år med en minimal kärna och utan fasta dansare.
– Vi ägnar mycket kraft och tid åt auditioner inför varje verk. Det kan vara svårt och frustrerande. Inte bara måste de vi letar efter vara skickliga dansare, de måste också ofta ha ett visst utseende och dessutom kunna förmedla språk. Vi ska uppträda på National Theatre – med aktörer som ibland aldrig har talat från en scen.
Lloyd Newson dras till de svåra ämnena, och när jag frågar om det också kan bli fler filmer framöver säger han att jo, kanske, om han hittar rätt ämne.
– Assisterade självmord, säger han sedan. Som de som finns i Schweiz. Vi uppmuntrar människor att välja allt möjligt och sköta sina egna liv, men när någon vill ha hjälp att förkorta sitt liv säger vi stopp. Varför? Det intresserar mig.