Kenneth Kvarnström gör sin sista höst på Dansens hus, bjuder på hardcoreperformance och önskar ett scenkonsthus i stället för ett nytt operahus.
Kenneth Kvarnström är nöjd med den sista höst han planerat som chef för Dansens hus. Under sina fyra år som chef har han sparat för att kunna genomföra den. Inte för att ge sig själv en grandios avslutning utan för att visa anslagsgivande myndigheter, kulturpolitiker och, inte minst, den dansintresserade publiken vad Dansens hus förmår med rimliga resurser.
- Det har mer handlat om att effektivisera. Jag har hållit hård ekonomisk koll och det är ju inte så att de konstnärligt intressanta alltid är de dyraste. Hittills har vi satsat mer på två stora gästspel per säsong, i höst har vi fyra! Det här blir en idealsäsong, säger Kenneth Kvarnström och understryker med emfas att "dyrt är ingen garanti för kvalitet". Två av de "större" föreställningarna gavs redan i augusti: Akram Khan och Sidi Larbi Cherkaoui med "Zero degrees" och Ek-Laguna-Barysjnikov & Kylián med "Ställe & Car-Men". Senare i höst kommer Sasha Waltz med "Impromtus" och kanadensiska La La La Human Steps med "Amjad".
De kommande fyra föreställningarna i september ingår i ett treårigt EU-projekt som är ett samarbete mellan olika ensembler i Europa, bland dem Stop GAP Dance Company från England, där två av de fyra dansarna har funktionsnedsättningar men alla dansar på samma villkor.
Kenneth Kvarnström talar med uppenbar förtjusning om höstens två hardcore-performances, Dave St-Pierres "La pornographie des âmes" och Gisèle Viennes "Kindertotenlieder".
- Jag tycker om att skaka om publiken.
Cullbergbaletten kommer med en ny, ännu icke namngiven koreografi av Johan Inger, och Skånes dansteater kommer med sin helafton "Pers planet" med två dansverk av Per Jonson. Säsongen avslutas med "Dansparty" i början av december.
- Och dagen efter slutar jag. Hej då!
Höstrepertoaren har redan hyllats som fullmatad, bland annat av DN:s Örjan Abrahamsson, som skrev att "den som vill nosa på hur högt ribban kan ligga internationellt måste helt enkelt gå till Dansens hus". Han ställde också den internationellt högtstående turbulensen på Dansens hus mot den närmast totala stiltje som råder på teaterområdet. Kvarnström instämmer.
- Det är en olycka för svensk scenkonst att den inte har någon internationell plattform. Det finns ingen gästspelsscen, inget Dansens hus för till exempel teatern. Musiken har bland annat Södra teatern, men det räcker inte.
Kenneth Kvarnström tycker att tanken på ett nytt operahus i Stockholm är oanalyserad.
- Vad är det som Stockholm verkligen saknar? Ett operahus eller ett scenkonsthus? Vad som behövs är ett scenkonstens hus, lika stort som Dansens hus och med samma resurser.
Naturligtvis har Kenneth Kvarnström planer för ett liv efter Dansens hus. Anledningen att han lämnar Dansens hus efter fyra år är att han längtat efter att koreografera igen, något han inte haft en chans till under sitt chefskap.
- Jag har inte varit i en studio på fem år. Hur gör man?
Helst vill han ha en egen ensemble och en egen liten teater, men det ligger i framtiden. I vår gör han en koreografi på Göteborgsoperan, en del i en trippel där alla tre koreograferna dansas till Maurice Ravels "Boléro". Efter det vill han undersöka möjligheterna att skapa ett eget kompani i någon form.
- Inte nu, men kanske senare. Jag har en treårsplan.