Ståupp och helt i händerna på den stora publiken på Raw. Stenhård regi och allvar på teatern. Avståndet mellan de två genrerna är avsevärt.
– Jag gillar att stå på scenen väldigt mycket. Men jag är rädd att om man gör något likartat under lång tid, så kan man börja fuska, dra till med ett tonläge eller en attityd. Det händer inom ståupp också, man utvecklar manér.
Ståuppkomiken fyller ett behov, menar Johan Rheborg, att snabbt komma upp på scenen ”med kort inställelsetid”. Där är man direkt utlämnad till publiken.
– Det är bra att kombinera med teater där jag hårdregisseras, in i minsta tics. Överallt var regissören Emma Bucht inne och petade, jag älskade det. Då kan det hända saker som man själv inte har planerat, man uppnår uttryck som man inte visste att man hade.
Recensenterna har varit mycket positiva till Rheborgs insats i Jonas Karlssons pjäs om en obehaglig situation i ett stelnat äktenskap.
Du är rätt sträng mot dig själv?
– Ja, jag vill liksom inte slarva. Jag skulle må fruktansvärt dåligt om jag började göra mitt jobb på slentrian.
Johan Rheborg började med Killing-komik, utvecklade sedan skådespeleriet och har de senaste tre åren också vänt sig mot ståuppscenen. Och nu kommer han i ännu fler former. I ”Parlamentet”, som han lämnat men som lever på Youtube, har han skapat en politisk figur långt ut på den mörkblå kanten. En karaktär som kan flippa ur totalt och gå över alla gränser.
– Han är en sådan där katastrof till partisekreterare som till partiets förskräckelse hamnar i teve-rutan av misstag.
En rasande man ... Johan Rheborgs figurer drivs inte sällan av en aggressiv energi; ta bara den förste, Percy Nilegård, föregången av sin arga haka.
Men motsatsen finns också, som nu filmaktuelle Kenny Starfighter, lindrigt begåvad och mild med stora vita tänder och Runarhår, en karaktär som Rheborg själv tycker mycket om.
Men, återigen, hans ståuppkaraktär är en våldsamt frustrerad man.
– Jag vet inte varför, jag är väl frustrerad någonstans. Så leker jag med bilden som publiken kan ha av mig.
– Jag använder sanna saker som utgångspunkt, bisarra historier.
Här är det en operation som blev en förfärlig upplevelse. Kring det byggde han ett nummer som han framförde på scenen en gång, spelade in, lärde sig som en text.
– Och det kom verkligen från hjärtat och jag överdrev ordentligt. Vad det handlade om? Att bli opererad i arslet.
– Arslet ligger ju under bältet, men det rör sig inte om det, utan om förnedringen i hela processen så det bottnar i äkta frustration.
Men för varje gig har Rheborg lagt ett krav på sig att ha en ny detalj. Egentligen, säger han, kan man köra samma rutin hela livet.
– De bästa amerikanska old school-komikerna körde ju sina rutiner till döddagar, de bara bytte publik.