Jennifer Nilsson Hager, manusförfattare till "Dragana - i huvudet på en lesbisk gynekolog" som spelas på Teater scenario i höst:
- Hon är från ett hemligt östland, kanske för att de flesta av mina läkare har haft liknande namn. Jag är lite inne på den grejen. Jag tycker att det är tändande med ryska läkarkvinnor. För mig är det ganska självklart varför hon är gynekolog. Hon är lesbisk och älskar fittor.
Betyder detta att du tror att alla kvinnliga gynekologer är lesbiska?
- Man kan ju hoppas, det gör hela undersökningen mycket festligare. När man frågar gynekologer varför de valt sitt yrke svarar de flesta att de bara hamnat där, och jag tror inte riktigt på det.
Hur blir balansen tragik-komik den här gången?
- De som har läst den har skrattat väldigt mycket, men texten är verkligen inte ute efter att vara festlig. Dragana är tragisk, rak och totalt ärlig, och det är väl kanske därför folk skrattar. Hon är så totalt oironisk och folk vet inte hur de ska hantera det.
Din förra pjäs "Min fru har ms" var också en monolog. Vad är det som lockar så med den formen?
- Jag tycker om när det är enkelt och koncentrerat, gärna på gränsen till tråkigt. Sedan skriver jag alltid utifrån mig själv. Ja, det gör väl de flesta som skriver, annars ljuger de. Att vara författare är att vara egoist.