– Vi har ett jättestarkt stoff, men vi är helt ointresserade av att slå in på det ”svenska maffia”-spåret. Vi försöker inte gestalta gänget, utan snarare tvärtom, individer och enskilda öden, vilka val en människa gör.
På Backa teater arbetar Mattias Anderrson för högtryck med att få ihop ”Gangs of Gothenburg”.
– Ett jättejobb, klipp och klistra, fruktansvärt många beståndsdelar. Jag har verkligen dragit undan mattan för mig själv, Mattias Andersson.
Han har samlat en mängd motstridiga komponenter: två professionella boxare, en elvaminutersfilm av Ruben Östlund, klassisk musik, Ekelöfpoesi och främst ett unikt dokumentärt material om kriminella Göteborgsgäng. Nu ska han göra en föreställning för en ung teaterovan publik av alla bitarna.
– Vi försöker få in en levande fjäril också. Vi undersöker hur vi ska få den att flyga runt i lokalen, så det pågår en del djuretiska diskussioner på teatern just nu.
”Gangs of Gothenburg” – Göteborg har blivit Sverige mest segregerade stad, där våldet tar sig olika uttryck: Nyligen skakades Backa av ungdomskravaller; i vintras handlade det om skottlossning, narkotikahandel och våldsbrott på Hisingen. För några veckor sedan hittades två unga män ihjälskjutna i ett gängbråk utanför Göteborg.
– Det är spänningar som genomsyrar föreställningen. Vi har intervjuer från de delarna av stan. Något har verkligen hänt de senaste tio åren: Nu handlar det inte bara om frustrerade ungdomar utan nu finns organiserade gäng som har kriminalitet som ideologi, ett statement i relation till samhället, säger Mattias Andersson.
Scenografen Ulla Kassius byggde teaterrummet redan i våras, och gav produktionen ett rum redan innan texterna fanns. Ett rum där publiken sitter på fyra sidor och kommer nära skeendet. I mitten placerade hon den gula boxningsringen med en röd och en blå ringhörna. Den står ”lite i vägen” så alla kan inte se allt samtidigt och det är en tanke som ska prägla hela uppsättningen – man ser saker på olika sätt från olika håll.
Uppe under taket finns ytterligare en ” scen”, en övervakningsbalkong, där står fyra äldre musiker i grå Armanikostymer och spelar Bach och Händel.
Man arbetar med övervakningskameror och fyra teveskärmar placerade ovanför boxningsringen. När publiken inte kan se skådespelaren framifrån, ser den personen på teveskärmar och får ljudet genom högtalare, ungefär som på en rockkonsert. Vad är verkligt, vad är bild?
– Vi använder kamerorna också för att kunna gå in i närbild. Det handlar ju om ensamma människor, lösryckta från gänget, säger Mattias Andersson.
– Det är också en lek med blicken: Hur tittar jag på den här typen av historier? Ser jag det som något som sker i min stad i dag eller är det som ”Sopranos”? I kvällstidningarna blir det fiction, ”gangsterstaden Göteborg”, och på Pockettoppen ligger ”Snabba cash” och ”Gomorra”. Attraktionskraften är enorm.
– Jag tänkte att det skulle vara intressant att starta i en rubrik som ”Gangs of Gothenburg”, och sedan kommer något helt annat än det man väntat sig, säger Mattias Andersson
Nabila Abdul Fattah, rappare och skribent som arbetar på ungdomsgård i Hammarkullen är den som har det stora kontaktnätet. Tillsammans med dramatikern America Vera-Zavala har hon samlat in det dokumentära materialet och skrivit texter. De intervjuade medlemmar i olika gäng, ett ungt tjejgäng såväl som tunga kriminella.
– Vi frågade hur de tänkte sig framtiden. De är medvetna om att det de gör inte är bra. De vill inte leva så resten av sitt liv, säger America Vera-Zavala. Hon berättar om de femtonåriga tjejerna i kickersgänget, som rånar folk på mobiler och sparkar ned dem med samma argumentation som kriminella gäng. Men de slutar, till skillnad från pojkarna. De är kalkylerande, de vill slåss, men de vill inte att det ska påverka deras framtida liv.
Handlingar får konsekvenser, på scenen har de sex unga skådespelare var sin historia, där finns också ett brottsoffer, en kille som blivet nedstucken och nu sitter i rullstol.
I mindre roller medverkar elva elever från Angeredsgymnasiet, de läste om projektet och undrade om de fick vara med på ett hörn. Så hade Mattias Andersson en komponent till och det är han glad för: ”De är lika gamla som vår publik, en skön känsla”.
Han har letat efter byggstenar på många håll: Dels poesin, en Ekelöf-dikt om ensamhet och ångest: ”Gå till stranden mumlande i vinden. Gå till strandens stenar med din ångest”. Dels boxningsmatcherna, det låter hårt och ser hårt ut och uttrycker reellt, fysiskt våld.
– Så behöver vi inte gestalta det i spelet, säger Mattias Andersson.
Ossman Ntuve som kommer från Angereds boxningsklubb berättar att han och Mohammed Semmo använder samma metod som när de tränar:
– Vi tar det lugnare, men det är ändå boxning.
Vad tycker han om att vara med i en föreställning som handlar om Göteborgs gäng i en låtsas-ring.
– Det känns inte som om man är på en teater utan det känns som en tränings- eller övningsmatch. Vi är ju vana med mycket publik när vi boxas.
Och hur ser han på gängvåldet i Göteborg.
– Eftersom jag boxas kan jag inte hålla på med en massa dumma grejer, så jag blir mer självdisciplinerad. Men jag vet många som berörs av det.
Redan i foajén kommer publiken att möta ännu en komponent: En liten film av filmmakaren Ruben Östlund som gjorde ”De ofrivilliga ” Han och Mattias Andersson har känt varandra i många år och brukar vara konstnärliga sidekicks åt varandra. Filmen handlar om ett misslyckat rån och är ett slags förstudie till hans egen långfilm ”Play”.
– Vi delar ett intresse för det dokumentära kontra fiktionen, säger Mattias Andersson.
”Gangs of Gothenburg” har premiär på Backa teater i Göteborg 26/9.